Jul i Tidaholm!

Jag kom hem. Tack gode gud. Eller kanske tack gode Ryanair som faktsikt kom ivag.
Julaftonen firades hemma hos mamma med familj. Det var en skön dag fylld med god mat, kortspel, till och med gitarren drogs fram en stund och vi brast ut i sång. Låter löjligt när man säger det men det är ju riktigt roligt. Skönt att det var hemma också, det behöver ju liksom inte låta så bra då, vilket det inte heller gjorde hela tiden.

Juldagen var fylld av... ja, alkohol typ. Var väldigt roligt att träffa alla gamla kompisar igen. Att alla var samlade i samma lokal också. Sen övertog alkoholen och vännerna försvann. Tror jag. Hade inte riktigt koll på läget. Tror jag pratade med folk jag inte ens känner om saker jag inte vet något om. Men det kan la va kul det med. För dom lite extra kanske. Dom hade ju nått att skratta åt iaf. Ber om ursäkt för diverse missförstånd och dylikt. Det var inte jag, det var alkoholen.

Annandagen ägnades åt sömn, sömn och sen lite julmiddag hos mormor med släkten Österberg! Det halvsovs lite där också ska jag erkänna.

Idag ska jag hämta nyckeln till lägeheten och imorgon  flyttar jag in! Nu har jag i princip allt som behövs för ett boende. Lite småsaker saknas men det är inget som man måste ha med en gång iaf.

Nu blire ner till stan och ska pussa på födelsedagsbarnet Tuva! Hon blir 3 år idag!!

Peace out!

Jag vill HEM!!!!!!!!!

Sitter och forsoker slappna av. Gar inte bra. Nej.
Flygplatsen stangd till kl 08.00 imorgon. Mitt flyg gar 09.50. Vagar inte hoppas pa nagot. Ar beredd pa att tillbringa julen i Dublin med mina andra strandsatta vanner. Vad fan skulle man flytta till en o for av alla stallen? Herremingud.

Jag kan skippa all julmat, alla julklappar, all lyx, aldrig ata chips mer, aldrig lasa en till bok, aldrig gora natt jag gillar mer bara jag far komma hem! Jag har en ny lillebror som vantar pa mig, en familj som jag har langtat efter hur lange som helst.
Fan, jag vill bara komma hem.

De va da sjalvaste fan, snohelvete!!!

Jaa, sitter och uppdaterar DublinAirports hemsida, nu ar den oppen efter vart att varit stangd hela natten. Inte sa farliga forseningar heller vad det ser ut. Jag har 3 timmar till godo imorgon, sen ar jag kord. Far fira jul pa Skavsta. Alla bussar och tag ar slutsalda. Ingen kommer val sta for ersattningen heller om jag missar dom. Sa paniken borjar arbetas upp sa smatt i kroppen. Jag som mar sa daligt av att resa i vanliga fall orkar inte med sant har. Mar konstant illa och kan inte ata. Forstsatter ju snoa ocksa. Helvete helvete helvete helvete...

Har en del jag maste gora idag da det ar sista dagen. Men vet inte vart jag ska borja. Stada, stada, stada...
Hamta barnen, umgas med dom. Aka in till stan och saga hej da till kompisar, sitta och stirra ut genom fonstret pa snon som vraker ner. Fa mer angest... Typ. Kul dag. Not!

Haha vad gor denna mannen i mina drommar egentligen? Vad vill du mig? Eller snarare, vad vill jag dig? Sluta forfolja mina drommar och stora min nattsomn. Haha, jag garvar ihjal mig. Helt sjukt.

Komplimanger och bakfyllefrossa!

Nu snoar det. Igen. Haller tummarna for att jag kommer hem pa onsdag. Javla skit. Skulle la va typiskt om jag far spendera julen nagon annanstans an hemma. Det gar jag liksom inte med pa riktigt!!

Bakfyllefrossan gar i vagor i kroppen och angesten likasa. Kanns skont att aka hem nu. Hem till ett relativt nyktert och tryggt liv. Hem till en lagenhet som bara ar min (och Gabbans). Hem till mamma. Hem till pappa. Hem till lillebror jag inte ens traffat an. Hem till alla andra syskon och kusiner och vanner. Hem till Tidaholm, where everybody knows my name!

Fick komplimanger sa det var helt galet igar. Vad hande dar liksom?!
En kille stoppar mig och sager:
- Hey, my friend here are saying you're really beautiful!
-Ohh, thanks?
-Well, I dont think you are tho.
-Okey..?
-No, you're fucking gorgeus!!

Komplimanger ar alltid roligt. Det gor en glad. Speciellt nar de kommer fran totala framlingar som bara kommer fram och vill saga att man ar fin och gar darifran sen. Det hande en gang. En kille kom fram och sa typ : I don't care if you have a boyfriend or a girlfriend or if this sounds really cheesy but I just want to tell you that you are sooo beautiful!
Lite av effekten forsvann da han fick upprepa detta 3 ganger pga min daliga horsel Damn you daliga horsel!
Iallafall sa sa han bara det sen gick han hem typ... Eller han drog fran puben iallafall. Det gjorde min kvall. Tack Tack framling!

Nu ska jag trotsa frossan och dra in till stan for lite umgange.

Peace out!

Pubrunda? Ja tack !!!

Da var den har. Min sista utekvall. Det ar svart att bestamma sig for vart man ska ga, vilken musik man vill lyssna pa osv. Finns sa mycket olika roligt. Jag vill gora allt. Far bli en pubrunda kanske.

Shebeen med sin bohemiskt goa inredning?

Sweeneys, det lite mer klassiska, med bra liveband?

Tempel Bar, irlandsk musik och glada turister?

 Fuck, I can't decide!

Karlek pa Gott och Ont!

Den dar hemliga karleken. Som alla har mer eller mindre. En del kanske har flera stycken. Det kan vara nagon som redan ar tingad, en van man inte vill forlora eller komplicera det med eller nagon man kanske nojer sig med att vara lite kar i pa hall. Kanske ar det just att man aldrig kan tala om det som gor den sa speciell, sa smartsam eller spannande.
Ibland ar det ratta att halla den dar karleken for sig sjalv och spara den till nagon som kan ta emot den pa riktigt. Som kommer uppskatta den. Som inte kommer stampa pa den tills den ar i sa manga bitar att man aldrig kan samla upp den igen.
Eller halla den for sig sjalv sa man inte gor nagon annan illa bara for man sjalv ska bli lycklig. Da kanns det som att det ar lite nersmutsat pa nagot satt. Att det kommer finnas dar i kanten hela tiden och gnaga pa gladjen. Det daliga samvetet. Da ar det val battre att sara sig sjalv an nagon annan?
Vissa verkar bara rusa pa utan att stanna upp och titta sig omkring for att se vad det gor med andra manniskor. Kanske de viftar bort det med mening for att slippa ta itu med det eller sa forstar dom inte att valen de gor ibland paverkar fler an de sjalva.

Men vad vet jag? Detta ar bara allmant babbel fran en som har alldeles for mycket tankar i huvudet att vissa maste ut for att nya ska fa plats.

Att ha livsdrommar och framtidsplaner!

Hade ett djupt samtal med Sofie och Emma ikvall om alla saker man vill gora men man inte vet hur man ska hinna med. Saker man alltid velat gora och nya saker som dykt upp med tiden.
En sak kan jag stryka fran listan och det ar att flytta till Irland, for det ar redan avklarat.
Nu aterstar da:

• Borja med teater
• Starta ett band (kan dock inte spela ett enda instrument sa far kanske bli sang och inte ens det vet jag om jag kan... Aterstar triangel eller gurka men det kanns inte lika roligt)
• Flytta till Norge
• Skriva en bok
• Ta upp ridningen igen, kanske ska satsa pa western denna gangen?
• Flytta tillbaka till Dublin, da med ett riktigt jobb och eget boende.
• Aka till Hollywood och leta kandisar.
• Skaffa ett jobb som man kanner ger nagot och man mar bra av.
• Borja trana och ata bra.
• Hitta nagon att bli riktigt riktigt kar i.
• Skaffa korkort.
• Resa, resa, resa, resa...
• Att nagon gang kanna att man ar nojd med det man har och inte hela tiden jaga saker och platser som kanske ar battre. Med det inte sagt att man ska noja sig med mindre.
• Ga pa massa konserter och festivaler.

Jaaaa, nu kommer jag inte pa nagot mer for tillfallet, men vet att det ar 1000 saker till egentligen. Inget av det ar omojligt, det galler bara att hitta tid och fa tummen ur roven!

Peace out!

De Lyckliga Kompisarna

"Men du vet den dar laten, om hastar eller natt.... Na nanana..Hum..Dadaaa hum hum..Vet du vilken jag menar?" Sa har det latit nar jag forsokt forklara laten for folk som jag VET har hort den.

Den var med pa ett kasettband jag snodde av syrran nar jag var 11-12 ar. Hon hade spelat in det med sina aldre coola kompisar, sa da ville jag givetvis lyssna pa samma musik som dom.
Jag lyssnade pa den om och om och om och om igen, kunde texten utantill utan att forsta vad den handlade om. Jag tyckte den var rolig och latt att sjunga med till. Sen gick kasettbandet sonder och jag horde den aldrig igen. Jag har letat och fragat men ingen har fatta vilken lat jag menar och jag hade ingen aning om vilka som gjort den eller vad den hette.
Sen igar fick jag bara en kansla av att det maste vara De Lyckliga Kompisarna. Tror det var for en annan lat pa bandet jag mindes, "Galen Kines", (rolig lat btw hahahha) sa det kandes logiskt.

Klickade pa en lat jag inte hort innan och BAAABOOOMM, det VAR RATT LAT!!!
Jag satt och studsade framfor datorn av lycka och insag att jag fortfarande kunde texten aven om jag inte hort laten pa 10 ar! Sa den gick pa repeat bade inatt och idag. Den sitter nu pa hjarnan! YES!

Laten ar forresten " Riksbanken" med De Lyckliga Kompisarna!

Klicka har och lyssna och njuuuut! Det gjorde jag :)

people who I fancy at the moment....

1. Robbie Williams
2. Chris Garver (L.A Ink)
3. Pappan i "Frasier"
4. Frasiers tontiga brorsa Niles
5. Niall i One Direction, X-Factor.
6. Edward Norton
7. En kille som akte samma buss som mig for ca 4 veckor sen, inte sett honom sen dess...
8. I princip alla killar i "True Blood"
9. John Lennon
10. Mark Darcy i Bridget Jones, endast i den filmen dock.
11. Magnus Betner
12. En av killarna i "Tattoo Highway", vet inte vad han heter. Den aldre av dom...
13. Rupert Grint, (Ron Weasley)
14. Typ alla i "Sagan om Isfolket"

Det var de jag kom pa for tillfallet, finns manga manga mer!!!

Om tro och kulturkrockar.

Ikvall ar finalen i arets X-factor, och tycker inte att nagon av dom ar tillrackligt bra for att vinna.
Kollar pa det for tycker irlandska killen i One Direction (han ar ca 16 ar tror jag, hahahhaha) ar saaaaaa sot!
Herremingud! Sicken liten snuttis. Annars suger det ratt hart faktiskt. Vilken skit.
Forra aret var MYCKETbattre med Jedward och Ollie.!

Haha blev sa full i skratt idag. Barnen skulle till en massa i kyrkan och Max Fragar mig:
- Natalie, do you ever go to church here?
- Errhm, no, not really...
- Why not?
- Well, because I don't belive in God.
Han stirrar pa mig, hans ogon blir storre och storre, innan han kan prata:
- WHAT? You don't belive in God? Why? Lily, Natalie doesn't belive in God!! But it is true tho, the Bible.
Jag suckar, orkar inte riktigt ta den diskussionen en Sondagsmorgon... Sen springer han upp till sin mamma och ska "skvallra" pa mig. Som att hon brydde sig om det, haha!

Alla mina kompisar har varit med om det och alla har fatt samma reaktion. For oss ar det ju sa sjalvklart att INTE tro, att nar man moter nagon som faktiskt gor det sa blir det lite konstigt.
Men har ar det lite speciellt, de laser t.ex inte om andra religioner i skolan, utan det ar det Katolska som galler. Sa de vet inte ens om att man inte behover tro, att det finns andra religioner osv. Inte nar de ar sma iallafall. Nar de vaxer upp sen sa kommr de val upptacka hur det egentligen ar.
Jag hade kunnat ljuga och saga att jag tror, men det kandes inte ratt. Jag vill inte behova latsas bara for att det ska passa dom. Jag tror inte pa Gud, sen far folk tycka vad dom vill om det.
En kompis var till och med om nagot annu sjukare! Hennes vardmamma fragade vart vi skulle  ga ut pa kvallen och hon svarar att vi ska ga pa Gayklubb. Vardmamman sager da typ: "Okej sa ni ska ga pa "klubb" alltsa", blinkar och slanger med huvudet at barnens hall. Wtf?! Hon fick alltsa inte saga "gay" infor barnen.
Nu kanske detta var ett extremfall men man blir lite morkradd och forvanad manga ganger over hur stor skillnad det ar mellan detta landet och Sverige i hur folk tanker om saker och ting. For att inte prata om vad de anser om aborter... Har en del kompisar som sagt att de ar for fri abort och folk har rest sig upp och gatt darifran och inte vill prata med dom mer.
De har ingen sexualundervisning i skolan heller for den delen heller och pratar inte om sex med kompisar som vi gor hemma. Det ar fortfarande massa hysch hysch och skam over hela grejen.
Ja jag far inte riktigt grepp over vad som galler i detta landet. Man kan bara vara som man ar och hoppas folk inte tar illa upp. Ska bli skont att komma hem till frigjorda Sverige ett tag.

Att inte ha sexualkkunskap och sedan forbjuda abort ar sa dumt att man inte vet om man ska skratta eller grata....

Mardrommar, spill och blodiga reklamer....

Fan vilken hemsk drom. Ar sa glad att jag vaknade och insag att det inte var pa riktigt. Tyvarr ar det ju det for vissa och det gor det hela annu varre. Jag ryser!

Ar alert pa mornarna nufortiden och spelar kort med barnen innan skolan... Marks att det ar dock da jag forst tappade korten pa golvet, och nar jag skulle plocka upp dom valter jag istallet ner tekoppen.. Var bara att lagga sig pa golvet och torka upp medan barnen skrattar. Haha. Roligt for dom kanske.

2 veckor kvar och sparandet gar ratt bra faktiskt ! Battre an vad jag trodde! Nu vantar tva helger med fest, maste ju passa pa det sista nu. Sen blir det nyktert (forutom juldagen...och kanske nyar, haha).

Har markt en sak. De har valdigt verkliga, hemska, blodiga reklamer innan bion i detta landet? "Don't text and drive" ar det nog. Har ni det hemma? Man lamnas i chock och forvantas sedan kunna njuta av filmen man betalat for att se. Tror iochforsig de funkar. Iallafall for mig. Har dock inte korkort men hade jag haft det skulle jag aldrig sms:a, prata i telefon eller fippla med annat nar jag kor.... Inte efter de filmerna, fyyyfan.

!!!!Se har!!!! Ar det vart det?

"Jag vill, du vet jag vill....

...pa alla satt ordna upp varat liv. "

Sa sjong Magnus Uggla 1997. Nu handlar dock denna laten i stort om nagot helt annat an det jag tanker pa, men den var det forsta som ploppade upp i huvudet. Den handlar om att gifta sig, skaffa barn bla bla bla... Nej nej, not for me, tack sa mycket.

Jag tanker mer pa... jag vet faktiskt inte vad jag tanker pa. Jag tanker pa valdigt mycket hela tiden. Svart att sortera tankar, kanslor... Just nu ar jag livradd. Livradd for att aka hem. Det kanns mer ovisst an nar jag akte hit. Nar jag akte hit visste jag anda att jag hade nagot roligt, spannande och nytt framfor mig. Nu vet jag exakt vad som vantar darhemma, och det kanns ovisst pga att jag inte vet hur jag kommer stalla mig till det nar jag val vart hemma ett tag.
Det ar sa javla konstigt. Sa manga ganger jag tankt att jag vill aka hem, inte vill vara kvar. Men nu nar det verkligen hander da blir jag som sagt livradd. Oh, jag uppskattar varenda sak har just nu. Varenda manniska jag pratar med, varenda pub jag gar till, varenda ogonblick med barnen och vannerna.
Jag vet inte hur lange det kommer droja foren jag ar tillbaka heller. Sa fort som mojligt hoppas jag.

Hoppas inte ni dar hemma tar illa upp nar jag skriver sa har. Jag alskar Tidaholm, det ar hemma, och kommer alltid att vara, och jag ar glad att jag ar darifran. Det handlar inte om det. Det ar mer att jag kanner att jag inte ar fardig har. Det finns sa mycket mer jag vill gora, sa mycket mer att se, sa mycket mer folk att traffa och lara kanna. Det hander ju inte hemma. Inte en chans. Det ar SA svart att lara kanna nya folk hemma eftersom alla verkar ha en forutfattad mening om hur man ar. Oftast duger man inte. Nej da. Man ar inte tillrackligt...tillracklig... typ. Blaahhahhhh...... Ne fy fan, jag spyr pa hela skiten just nu.
Tacka vet jag familjen och de narmaste, er saknar jag som fan! Ska bli underbart att komma hem och kramas med er. Traffa nya lillebror, och snart nya syskonbarnet som inte ar fodd an! Bebisar, mysigt!

Onskelista!!

Jag har sagt till alla redan att jag inte koper en enda julklapp pga fattigdom, platsbrist i vaskan osv...
Sa jag forvantar mig ingenting tillbaka heller. Julen handlar inte om julklappar for min del, jag ar bara glad om jag kommer hem i tid.
Men OM nagon envisas med att kopa natt till mig anda, da har jag faktiskt en onskelista och den baseras pa flytt och andra trakiga saker:

• Duschdraperi
• Skurhink och skurmopp
• Grytor
• Handdukar (sma och stora)
• Lakan, paslakan och orngott
• Diverse andra trakikga saker man maste ha nar man flyttar men inte orkar eller har lust att kopa sjalv. Anvand er fantasi....

Tack Tack!!

Strandsatt i Clontarf....

Vafan, da var det dags igen. 1 dm sno och Irland star still. T.om flygplatsen ar nere och skolan ar stangd imorgon. Barnen far vara hemma och leka ute i snon istallet. Kul for dom tycker jag!
Fint ar det dock,och det knarrar under fotterna nar man gar, jag alskar det!
Skulle dock vilja kunna valja sjalv om jag vill stanna hemma eller inte. Men nej, det gor vaglaget at mig. Jag far snallt vanta pa att det blir battre.
Finns de har som har det betydligt varre an mig dock. Jag lider med dom.

Har en liten gnutta panik. Vadret har 3 veckor att fixa till sig, for hem vill jag banne mej! Vill inte sitta fast varken pa flygplatsen eller Sthlms central.... Skettrokigt juuuuu......

Jag har btw en javla bokabstinens.  

Ackligt....

Det blixtrar och dundrar och da tror man det ska bli kallare, men icke. Det snoar som fan, men det blaskas te med en gang. Man blir blot om fotterna. Allt blir blott. Slask. Fan.

Shit nu slog det ner precis utanfor igen. Vad hander med vadret???? Hjaaaaalp......
Nu vagar fan inte jag ta den dar langa varma duschen!! Far vara acklig nagra timmar till. I'm use to it tho... Mitt liv gar ut pa att sitta och flota sig framfor datorn... Ingen som ser mig pa dagarna anda. Forutom barnen och dom bryr sig inte. Gar jag ut ar jag sa papaltad sa ingen ser hur jag ser ut iallafall.
You can call me "Nasty Natalie" from now on, thank you very much.

Att kanna sig lite som hemma....

Jag ar lycklig! Jag har haft den basta helgen pa evigheter. En riktig adventshelg.
Bio i fredags, Harry Potter and the deathly hallows. Jag tyckte den var asbra! Dock ett storande moment sittande 3 stolar bort som gjorde jag tappade koncentrationen da och da.
Den natten blev det inte mycket somn for Natalie pga av askovader. Mitt i vintern. Visste inte ens det var mojligt. Holl pa i 7 timmar. Sista blixten kom 07.45 och slog ner precis utanfor huset i princip. Gott avslut tyckte jag. Holl pa att skita pa mig. Tack for det.
Men ett arligt tack for snon, trafiken gar tom nastan som vanligt. Aaaawesome.
Kvallen bjod pa adventsmys hos kusin vitamin med glogg, pepparkakor, vin och dipp med godsaker till.
Bara sitta och prata och ha det gott. Precis vad jag behovde. Den natten bjod pa mer sno.

Igar vaknar vi till ett vackert, soligt och snoigt Dublin. Vi tar oss ut till svenska julmarknaden.
Stod och svor at biljettjaveln nar vi skulle ut fran dartstationen och blev makta forvanad da kvinnan framfor mig svarar pa svenska. Var visst inte bara vi som var pa vag dit. Vi gick ca 2 steg efter henne hela vagen da vi inte hittade sjalva. Tack for vagledningen. Var dock bara folja de svenska flaggorna som var uppsatta.
Val inne kanner vi lukten av korv och jag springer direkt till korvgubben. Trycker i mig den forsta och koper en till. Det var gott. Sen var det dags for glogg. Den var stark och god. Varmde gott i strupen och en kall vinterkropp. Hade valdigt trevligt med mina fina vanner. En pase ostbagar fick hanga med mig hem ocksa. Den tog slut fort. Forvanande? Nej.
Sen var det Lucia-tag. Kunde dock inte ta det pa riktigt allvar da en viss man envisades med att sjunga med i alla latar med en basrost som fick rutorna att skallra. Vi fnissade oss igenom hela upptradandet och fick onda blickar av folk runtomkring. Blev inte battre av att mannen med basrosten var med i varat sallskap.
Var roligt med en kille i ganget for en gangs skull. Maste handa oftare. Jag skrattade gott hela dagen igar.
Jag har en riktig julkansla och det kanns nastan lite som hemma med all sno.
3 veckor kvar till hemresan och jag har inte ens en riktig vinterjacka. Brrr....

Humor man mar fysiskt daligt av....

Ar min humor verkligen den basta? Jag alskar sarkastisk, dryg javla provocerande humor. Att tanja pa granserna. Folk som driver med sig sjalva.
Ingen javla farshumor, som "Stefan och Krister". Det far mig att ma fysiskt daligt att kolla pa, jag skams och byter kanal. Dom ar allmant pinsamma. Jag forstar inte hur san skit fortfarande sands pa tv, att folk fortfarande kollar pa det. Samma sak med amerikanska tonarsfilmer/familjekomedier. Att de har gjort, vad ar det nu, 5 uppfoljare pa American Pie... What? Ar ju inte det minsta roligt. Ar folk dumma i huvudet? Javla "hej, jag knullar pajer, jag knullar flojter, jag ar oskuld men javligt dirty, bla bla bla-humor". Sex-humor som riktar sig till, fast dom inte sager det, folk som ar under 15 ( for folk som ar aldre kan ju inte tycka detta ar roligt?) och har ett IQ pa ungefar 60 ar sorgligt.
Tack gode gud for svenska komedier sa som Smala Sussie, Cops, Tillsammas och diverse tecknade och otecknade serier.
Med det satter jag punkt.

Allt loser sig alltid till det basta!

Nu ar det antligen klart med skolan. Ett stort tack till Sofia Nilssdotter som redde ut allt allt sa bra och var till stor hjalp!
Manga kurser blev det och jag ser fram emot att borja plugga sa hjarnan bloder. Allt handlar ju i slutandan om motivation och det har jag samlat pa mig i nagra ar sa dar ar det inga problem.
From 11 Januari kommer jag alltsa formodligen inte ha nagot socialt liv da jag kommer sitta med nasan i bockerna/datorn och studa studa studa.
Behover kopa bocker.... och dator... shit. Fan.

Ser fram emot helgen. Det vankas bio (Harry Potter), gloggkvall hos kusinen och svensk julmarknad med massa gott att bli tjock av och lucia-tag. Mmmmums. Ingen utgang eller fest for min del, kanns riktigt bra. Kallt som fan ska det bli ocksa, och DET ser jag inte fram emot da husen har inte ar isolerade for fem ore, alla vattenror sitter utanfor husen (??!!) och fryser sonder sa man inte har nagot vatten och trafiken star still om det blir halt eftersom det inte existerar vinterdack eller sandbilar/plogar... Javla u-land. Seriost.

4 veckors-strecket har passerat, nu har jag exakt....27 dagar kvar. Sen borjar mitt nya liv. Som stud.

Sno, sno, sno, sno.... vi vet... det snoar...

Okej jag har kanske ingen ratt att uttala mig om denna, vad det later pa folk, oonskade sno, eftersom jag inte ar hemma och upplever nackdelarna med den.
Jag bara funderar pa en sak. Eftersom det var som det var forra aret och det har sagts fran borjan att det ska bli likadant i ar, varfor blir det da kaos? Bussar stalls in, barn kommer inte till skolan etc etc...
De som har hand om plogning, ta bort trad fran vagen osv maste val vetat att det skulle bli sahar? Alla andra har ju vetat det? Jag har vetat det och jag ar inte ens hemma!
Sen ar det ju faktiskt bara ett par dagar kvar till December sa jag tycker faktiskt inte det ar for tidigt for sno. Detta kanns mer normalt an vad regn, slask och plusgrader gor. Det ar nog bara sa att vi har vant oss sa efter ar av skitvintrar att nar det val snoar, och det snoar mycket, sa star vi helt handfallna och fattar inte vad som hander.
Sen forstar jag givetvis att det blir jattejobbigt for vissa. Man maste skotta, skotta, skotta, det ar kallt, det tar aldrig slut.
Men som sagt, alla har vetat om hur det ska bli anda sen forra vintern, sa varfor ar alla sa forvanade?

Jag vill hem och leka i snon.

Gar det dansa nykter? Svar: JA!

Man behover inte alkohol i kroppen for att dansa. Man kanske behover det for mycket annat, men inte dans.
Ar det tillrackligt dansvanlig musik och humoret ar pa topp, da javlar svanger fotterna vare sig man vill eller inte. Borjar blodet pumpa vill det mycket till for att fa det att sluta.
Jag alskar speciellt "fuldansen". Dar man alltsa inte forsoker se snygg eller forforisk ut, tvartom. Ett bra bevis pa att man "fuldansat" ratt ar nar man ser sig omkring och det ar avsevart med avstand till nasta dansare (forutom ens "fuldansarkompisar" givetvis). Aven om folk sneglar och inte riktigt vet om man ar allvarlig eller inte ar ett bevis pa lyckad "fuldans". Det roligaste ar ju nar man ser ut som man forsoker for livet att dansa bra, forsoker ta efter andras rorelser men misslyckas radikalt. Nu pratar jag INTE om 70-tals-pop-danssteg, det ar en helt annan grej. Detta ska dock goras bland folk man inte kanner, helst i en annan stad an ens hemstad da man kan fa rykte om sig att vara otroligt storande och ta for mycket plats pa dansgolvet. Basta musiken ar 80-tals dunk dunk.

Testa testa! Det gor det sa mycket roligare istallet for att kampa for att se sa sexig och utmanande ut som mojligt, vilket de flesta misslyckas med iallafall sa man oftast far sig ett gott skratt anda, det forstor det roliga med hela dansgrejen. Dans ska vara likamed gladje! Bade for en sjalv och de som tittar pa!

Jag + Fuldans = Sant

Tackar sa mycket for vanskapen.

Igar flyttade Kristin hem till Sverige igen. Det var lite for sorgligt for min smak. Det enda som ar bra med det ar att om 4 veckor ar vi i samma land igen. Bara ta taget till Uppsala sa kan vi ses. Och ses maste vi. Hur ska jag liksom klara mig utan en av de basta vannerna jag haft och har? En van som vet praktiskt taget allt om mig. Som jag kan beratta allt for. Onskar henne all lycka hemma i Sverige och haller tummarna for att vi kan ses sa snart som mojligt! <3


Provpackade mina vaskor igar btw, fick fan nastan plats med allt. Lite jag far slanga, men kan va gott att rensa ur gammal skit i vilket fall som helst. Om 4 veckor ar det dags att packa pa riktigt och dra sig hemmat smastaden igen. Ar faktiskt lite radd om jag ska vara arlig. Radd for att fastna. Jag vill ju ivag snart igen, till ett nytt stalle. Maste bara komma pa vart. Men maste hem och andas lite emellan. Ar sa mycket man vill gora och se, hur ska man hinna med allt? Norge lockar. Dublin kommer locka annu mer. Gud vad jag kommer sakna den har staden!

I helgen ar det dags for Svensk julmarknad. Tycker det ar bra att det bor sa mycket svenskar i detta landet att de t.om fixar sadana saker. Jag ska trycka i mig kokkorv, glogg, lussekatter och annat gott. Kommer rulla hem darifran. Sen pa lordagen ar det gloggafton hos kusinen. Tack gode gud for IKEA.

Annars langtar jag efter sno, ostbagar och kebab. 4 veckor!

Lillebror, bam bam bam, bli inte som jag nar du blir stor.

Ja, det sa den visa och helt fantastiska latskrivaren Hakan Hellstrom for ungefar exakt 10 ar sedan.
Har idag blivit lycklig storasyster for, vanta, nu ska vi se...1,2,3... 5:e gangen! Man tror att man ska vanja sig men man blir lika lycklig varje gang. Ett valdigt fint barn, som jag i ett par veckor framover endast far se pa kort.
Det ar alltid lika spannande att se vad for person de utvecklas till. Man vill ju aven lara dom allt man kan och vet, man vill inte att dom ska gora samma misstag som en sjalv. An sa lange gar det inte sa bra, da man talar for halvdova oron nar det galler de andra syskonen.
Haller tummarna for att den har lilla krabaten ska lyssna till gamla Natalies goda rad i framtiden.

Grattis pappa och Agniezska till er nya son! <3

Hormoner, traning och daliga bocker.

Hormoner. For fan for dom. Forst ingen aptit. Sen hetsatning. Inte konstigt den forbannade dubbelhakan borjar gora sig gallande igen. Me not like. Men det gar over snart nar kroppen gatt tillbaka till sitt vanliga "hormonlage". Hoppas jag..? Ar det bara jag som gar upp i vikt nar det bli morkt och kallt och man egentligen inte har sa mycket annat att gora an att sitta inne och ata? Dessa frestelser. Jag forbanner er!

Jag MASTE borja trana nar jag kommer hem. Inte bara pga att halla vikten utan for att ma bra, bli pigg, se frasch ut. Jag har aldrig i mitt liv tranat, jag ager inte en enda muskel, min lungkapacitet existerar inte efter nastan 10 ar av rokning. Det ar det som ar problemet. Att komma over den jobbigaste tiden, att arbeta upp en kondition, att lara kroppen att forbranna. Hur vet man vilken traning som passar en sjalv bast? Vill inte lagga en formogenhet pa gym dar jag vet att jag vantrivs da jag provat detta pyttelite innan. Sta dar bland alla snygga, valtranade tjejer med fasta stjartar och platta magar och svettas. Nej tack. Jag vill svettas sjalv. Dar ingen ser. For det ar ju skont. Att svettas. Att springa tills man nastan spyr. Fa traningsvark.
Dans har jag ocksa provat, men jag har sa daligt talamod sa om jag inte lar mig med en gang sa star jag och stampar i golvet, forsoker att inte grina och vill ta stereojaveln och slanga i golvet...

Laser en bok som en kompis sa var jattebra. Vet inte om det ar att jag borjade lasa med stora forhoppningar, men boken gor mig forbannad. Men jag maste fortsatta lasa for maste fa veta hur det slutar.
Kan inte den dar lipiga bruden dumpa idiotgubben och ga vidare med livet? Snalla.
Istallet for at klaga pa hans snarkningar, rynkiga mage, hans saker som tar upp lagenheten, hans jobbiga barn sa kan hon val for helvete saga till honom att dra tillbaka till sin fru eller bara slanga ut honom over huvud taget. Herregud, nastan 40 ar och lipar som ett barn. Men som sagt. Maste. Fortsatta. Lasa.

Over and out.

Bebismys och kramar.

Snart fods det en ny liten Pettersson. Nar som helst. Jag kommer missa hela forsta manaden av mitt nya syskons liv. Det kanske later lojligt da de flesta tycker att den forsta manaden ar den trakigaste. Jag tycker att det ar den mysigaste! Nar dom ar sa sma sa sma att man ar radd att gora sonder dom bara man sitter still i soffan. Nar man bara kan titta och se hur de forandras for varje dag som gar. Helt fantastikt. Detta kommer jag missa. Det ar jag valdigt ledsen for. Jag vill hem och bebismysa!!!

Jag vill ocksa hem och bara kramas. Kramas. Finns det nagot battre? Nar man far en riktigt gosig bamsekram av nagon man alskar. Inte en san dar "hej trevligt att ses-kram" utan en "jag alskar dig sa mycket att jag inte kan lata bli att krama dig-kram". Finns inte direkt nagon har jag kan kramas med som med dom hemma.
Jag kommer ibland pa vilken tur jag har som har en san stor familj dar alla faktiskt kommer overens. Man hor ibland om familjer dar dom inte har sa mycket kontakt, ar radda for att visa kanslor osv. For mig ar det ofattbart! Jag vet inte vad jag skulle gora utan alla syskon som man, om man ska vara arlig, ibland faktiskt kanner att man har lust att kvava pga for mycket tjot som inte gar att fa stopp pa, men som man anda aldrig skulle klara sig utan.
Jag ar val lyckligt lottad. Nastan sa man blir lite religios nar man tanker pa det.

Halleluja!

Ett land dar folk ser ut som helvete...

Funderar lite. Som alltid. Pa vad det ar som gor att folk i detta landet ser ut som dom gor.
I Sverige ar folk i allmanhet jaaavligt snygga. Inte bara da det galler klader och stil utan ansiktsdrag, kroppar m.m. Forstar mer och mer varfor folk alskar svenskar. Och varfor vi alskar oss sjalva sa mycket.
Det hor till ovanligheterna att se en manniska har som har t.ex snygga jeans, skor, jacka och till och med ansikte. Nar det val hander sa uppskattar man det sa mycket att man faktiskt stirrar och tycker att "det var det snyggaste"... Men tanker man efter sa kryllar det av dom hemma, och jamfor man med de medelmattiga hemma sa var personen kanske inte sa snygg iallafall.
Forstar heller inte vad det ar som avgor om ett land har manniskor med snygga klader eller inte. Man tanker ju att modet ar ungefar detsamma overallt. Tydligen inte...
Sen ar det faktiskt hur folk ser ut, ansiktsdragen. Det Irlandarna kan skryta med ar val fina ogon isafall. Inte mer. Valdigt manga har vackra ogon. Men resten... not so much.
Svenskar, har vi markt, har en valdigt hog medelsnygghet.
Sofie hade hort en teori, vi har ingen aning om ifall det stammer, men det ar ganska rolig:
Nar de nordiska vikingarna kom till Irland och harjade sa som bara vikingar kan tog de med sig alla de vackraste kvinnorna tillbaka till Norden och lamnade Irland med endast de fulaste kvar.
Detta forklarar da varfor Skandinaver i allmanhet ar sa snygga och Irlandarna...inte ar det.
Sa jag vet inte var myten om den irlandska hunken kommer ifran da den inte existerar.
Ville bara klargora detta.

Fan vad hemskt detta later, men allvarligt talat sa ar man ganska uthungrad efter snyggingar.
Sa alla ni dar hemma: Titta er omkring och NJUT av alla vackra manniskor! Det ska jag gora nar jag kommer hem ialllafall.
Punkt slut.


Har lagger vi alltsa till och snor at oss alla snyggingar. Well done, vikings!

Att kanna eller icke kanna...

"Av alla mänskliga passioner är kärleken den starkaste, ty den angriper tillfälligt huvudet, hjärtat och sinnena."

Kan man hitta pa kanslor? Lika mycket som man inte kan ra for dom menar jag. Kanner man sa kanner man, det enda man kan gora isafall ar val att ignorera eller, om det ar tillatet och kanns bra, agera.
Man vet ju ibland nar man har traffat nagon och det kanns jattebra, och sen helt plotsligt sager det poff och sa ar de borta. Kanslorna. Man markte inte ens nar det hande, plotsligt var de bara inte dar langre.
Man undrar vad som hande liksom. Sen ar det forbjudna kanslor. Dom ar de mest spannande men ocksa de mest smartsamma. Ja, alla vet val vad jag snackar om, eftersom alla som laser detta ar manskliga. Hoppas jag.

Man onskade ibland att man kunde fa kanslor att stanna kvar eller forsvinna av ren vilja. Att man kunde valja vem man skulle bli kar i. Men det ar ju tyvarr inte sa latt nar man snackar om K.A.R.L.E.K.
Men man onskar anda...

den som spar den har...tydligen inte.

Jag ar natt sa javla forbannad som jag fan aldrig varit. Kanner sakta ett dampryck sprida sig i kroppen.
Man ar duktig, sparar sa mycket man kan, tackar nej till diverse roliga saker, stannar hemma.
Sa ar det nagon javel som tycker att det ar en bra ide att oppna min vaska, ta min planbok och cigg, tomma planboken pa alla kontanter och sen slanga ivag den. Hoppas den javeln far otur over varenda cent av mina pengar den anvander! Dod at tjyvar och banditer! Aaaarrrrrggghhhh!

Just nu langtar jag efter sno, glogg, morker och Sverige. Julkanslan man inte riktigt kan fa i detta landet.
Inga adventsljusstakar, julstjarnor i fonstrerna eller pepparkakor. Kan dock ta en tripp till IKEA och inhandla allt julgodis jag vill ha, men det ar inte samma sak. Och nu har jag anda inga pengar. Ta mej fan!!

5 veckor. 5 veckor. 5 veckor??! Det ar ju ingenting? Jag har redan varit tillbaka i mer an 4 veckor sen min sista visit hemma. Det ar alltsa lika mycket tid kvar som jag har varit tillbaka. Jag kanner mig stressad. Stressad over allt. Stressad over skolan, stressad over att jag inte har mina basta kompisar kvar hemma, stressad over att jag kanske, kanske tar fel beslut. Stressad over pengar, hyror, saker som ska kopas.
Tack gode gud att man har varldens basta familj dar hemma. Utan dom skulle jag inte klarat nagot.

En hyllning till de finaste!

Finaste Kristin, behover inte saga mer an sa!

Alexandra,Skaningen som ar kar i sin Claddaghring!

Jenny som far mig att skratta som jag inte kan gora med nagon annan!!

Sofie, Kalmartjejen som det inte gar att inte tycka om!

Gabriella som ser nagot vackert i alla manniskor!

Jennie som ger alla ett leende !

Vad skulle jag gora utan er alla som far Dublin att bli det mest fantastiska jag gjort! Vanner for livet, that's for sure! Hoppas ni vet hur javla bra ni ar! Alskar fan er allihopa!!

Att borja om...igen.

Nu ar det exakt 6 veckor kvar av min tid i Dublin. Alltsa dags att borja planera lite infor framtiden.
Har som tur ar en lagenhet hemma som vantar pa att jag ska flytta in och borja mitt nya liv. Igen.
Nar jag flyttade ifran min forra lagenhet sa tankte jag att jag skulle vara borta en eeevighet, jag menar 1 ar kanns langt nar man inte vet vad som vantar. Sa jag tankte kanske inte alls och slangde massa saker som jag nu inser att jag skulle behova. T.e.x handdukar, sangklader, grytor, lampor, ja sant man behover for att overleva helt enkelt. Sa jag far alltsa ta och kopa allt sant nytt. Inte direkt inraknat i min knapra budget.
Sen ar jag faktiskt inte ens saker pa vad jag sparat och slangt egentligen, och mina saker ar utspridda lite overallt sa har inte alls koll pa laget. Jag ska alltsa hinna med att aka hem, fira jul, flytta in och storhandla astrakiga saker som ovannamnda plus mat, stadgrejer, duschsaker etc inom loppet av en vecka! Inte latt nar man inte har korkort eller bil utan far ta hjalp av alla snalla manniskor dar hemma. Igen. Hatar att be andra om hjalp men i detta fallet ar det valdigt nodvandigt.
Jag vill inte lagga mina sparade pengar pa dessa javligt trakiga saker, jag vill kopa roliga mer nodvandiga grejer istallet.
Som en dator. Eller skolbocker. Eller...hyra..? Nej det verkar som att det faktiskt inte finns natt roligt for mig att kopa inom den narmsta tiden. Slosandets tid ar forbi!
Ska anda bli skont att ha mitt eget stalle igen. Dar bara jag (och formodligen Gabban) bor. Laga min egen mat. Ga runt naken (maybe not, da detta ar nagot jag aldrig gillat hur mycket jag an kunnat gora det forr, eftersom jag bara fryser). Men ja, saker man inte kan gora nar man ar inneboende. Skota mitt eget. Det ska bli illgott.

Jag MASTE fan skriva en lista pa allt jag behover. Problemet ar bara att jag inte riktigt vet vad det ar.

Lagger till en vacker lat med fantastisk text som forklarar exakt hur det kanns ibland., speciellt nu.

Gamla radslor...

Hur kommer det sig att man ar radd for vissa saker? Vart borjar det liksom?
Jag tex har alltid varit exkremt radd for ovader. Jag minns nar jag var liten och det blaste ganska kraftigt ute sa de stora granarna svajade, da grat jag och var nastan hysterisk. Samma sak med aska, ett tag var jag sa radd att inte visste riktigt vart jag skulle ta vagen nar det val blev ovader. Men jag har markt att det faktiskt gar att trana bort. Det dar med att utsatta sig sjalv for det man ar radd for fungerar verkligen.
Jag borjade med att titta pa blixtarna tex, efter ett tag var de inte lika otacka langre. Sen gick jag ut och satte mig pa altanen sa man anda var under tak men anda utomhus. De forsta smallarna och blixtarna var jatteotacka men efter ett tag sa var det mer spannande och vackert istallet. Da var jag kanske 15 ar.
Nu for tiden ar jag fortfarande lite spand nar det askar, jag gar aldrig under bar himmel om askan ar nara och det blixtrar. Man behover ju inte vara dum bara for att det inte ar lika otackt langre. Sa nu for tiden kan jag njuta av askovader istallet for att vara livradd. For det ar valdigt maktigt!
Samma sak med blast. Eftersom det var orkanvarning har igar sa spande jag mig och arbetade upp radslan eftersom jag forvantade mig sant vader det var hemma for nagra ar sen nar Gudrun blaste forbi.
Nar det sedan inte ens kunde raknas som storm da blev jag faktiskt besviken. Konstigt nog.

Jag har en del valdigt konstiga saker jag ar radd for ocksa.
Valdigt valdigt valdigt konstiga saker: Rymden. Planeter. Solsystemet. Allt som gor att vi overhuvudtaget existerar. Jag ar radd for (och har alltid varit) att solen tex ska slockna, att planeterna borjar flytta pa sig, att nagot hander som gor att det inte finns en chans for oss att overleva.
For ett par manader sen tex lag och tittade ut pa manen en stjarnklar kvall. Efter ett tag var jag tvungen att sluta titta, dra ner for fonsterna sa jag inte sag den for jag sag for mig sjalv hur manen helt plotsligt slocknar och vad fan gor man da liksom? "Jaha dar forsvann manen, nej fan det ar sent, jag maste sova..upp tidigt imorn."
Helt sjuka saker som i princip aldrig kommer att handa!! Och hur tranar man bort det genom "utsattningsmetoden"? Jag skyller dock lite pa pappa for att han alltid kollade pa Vetenskapens varld dar dom ofta tog upp sadana saker. Jag ar skadad av vetenskapen.

Men jag undrar var radslorna kommer ifran? Eller maste det finnas en orsak till varfor man ar radd for vissa saker?

Hemlos kansla.

Inatt dromde jag att jag hade flyttat hem men inte hade nagonstans att bo. I drommen sa visste jag inte riktigt hur det hade blivit sa eftersom jag har skaffat boende osv tills nar jag kommer hem. Det kanske ar en kansla av att man inte riktigt vet vart man kanner sig hemma. Samtidigt som Tidaholm alltid kommer vara hemma sa ar ju detta hemma pa ett satt ocksa. Man har ju ett liv har som man byggt upp som man helt plotsligt ska lamna. Ett liv med kompisar, favoritpubar och fik. Men jag vet att vissa av de jag lart kanna har kommer alltid att vara mina kompisar aven om vi inte ses sa ofta. Det ar det som ar fantastiskt med att traffa nya manniskor. Man vet aldrig vilka man kommer mota. Om det ar nagon man kommer ogilla eller om det ar en van for livet. Jag har haft turen att for det mesta traffa valdigt bra manniksor. Jag har aven upptackt att jag faktiskt har valdigt latt att fa kompisar. Det var en av sakerna jag oroade mig for da jag flyttade hit.
Jag har ju aldrig behovt lara kanna nya manniskor hemma da de vannerna man har ar vanner man haft sen man var liten.Det har gatt forvanansvart bra!
Jag kanske ar ganska "likeable" anda...?

Att alska sa mycket att det gor ont....

Jag har inte tankt sa mycket pa det forut. Hur mycket man alskar sin familj. Vet att jag tjatar sa mycket om hur allt andrades nar jag flyttade men har inte sa mycket annat att prata om.
Ju mer tiden gar har ju mer kanner jag av hur mycket jag alskar de som ar hemma. Mamma, pappa, syskonen, oj oj oj alla dessa syskon man alskar sa mycket. Syskonbarn, morforaldrar, kusiner, vanner osv osv, ni fattar grejen. Att man kan ha sa mycket karlek i kroppen att man kan alska sa manga personer sa mycket.
Ju narmare jag kommer till att flytta hem desto jobbigare blir det. Veckan jag var hemma senast for 14 dagar sen spenderade jag egentligen bara hemma med familjen. Ville inte missa en minut med alla.
Kan fa lite panikkanslor ibland da jag bara vill hem pa en sekund, krama alla, for det kanns som nagot kommer handa nar jag inte ar hemma. Hemskt hemsk kansla.
Da kan man ju fundera pa hur mycket man kommer alska sina egna barn nar de val kommer. Om man redan kan alska personer sa mycket som man gor, hur kommer man da inte alska sina barn?

Sa ville egentligen bara saga det till alla er darhemma, ni vet vilka ni ar, att jag, Natalie Pettersson, alskar alskar alskar ALSKAR er mer an ni kan ana! Mer och mer for varje gang jag ser er! Hur det nu ar mojligt.
Guuuuud vilket smorigt javla inlagg detta blev nu da, men vafan, det skiter jag i.

Amen.

Aggressiva tankar.

Man kan inte alltid styra vad hjarnan tanker. Speciellt inte nar humoret inte ar det basta.
Eller ar det bara jag som har helt sjukt aggressiva tankar nar jag ar sur? Om folk jag inte vet vilka det ar?
Alltsa, t.e.x, om jag ska in till stan, da maste jag ta bussen. Den tar ca 20 min aven om det bara ar hogs ar 10 km. Det ar pga av alla javla busstopp pa vagen. Helt allvarligt ar det nog inte mer an 200 meter mellan varje busstopp den vagen jag aker. Helt sjukt!!! Men iallafall, om jag har brattom da ska det givetvis ga pa folk pa VARJE busstopp, och varje trafikljus slar om till rott precis innan vi ar vid det.
Sa ibland, nar jag ar pa daligt humor och ar stressad, och det star nagon och vinkar in bussen lite glatt sadar, da kan jag tanka tex : "Men din feta fula javla karringjavel, vafan ska du in till stan och gora ditt helvetes javla fanskap,aaaahhhhhh!! Hoppas du blir klamd i dorrn....karringjavel."
Detta tanker jag ju givetvis med extremt aggressiv rost, som att jag verkligen sa det till henne.
Sen direkt efter far jag daligt samvete, for det ar ju faktiskt inte hennes fel att jag ar stressad, hon har ju lika mycket ratt att aka denna bussen som jag, eller hur? Och tank om hon visste vad jag tankte om henne, da skulle hon val fa hjartslag stackarn.
Haha, en gang nar jag stod och vantade vid ett overgangstalle sa var det en kille som log jattemycket mot mig, men jag hade inte vett att uppskatta detta pga diverse andra handelser innan som gjort mig pa daligt humor. Sa jag slog till med mordarblicken och tankte aven har : "Vafan ser du sa javla glad ut din fule fan? Ser det ut som att jag vill ha ett javla leende fran dig? Jag har lust att sla in tanderna pa dig.."
Han log inte sa mycket mer mot mig efter det... Men jag stampade darifran fort som fan nar det blev gront, sa jag brydde mig inte sa mycket om det. Han maste trott jag var ett psykfall.

Men allvarligt, nar jag ar sur, da far jag sa sjukt aggressiva tankar att jag blir lite chockad sjalv ibland! Ar det sa for alla? Ar det sadana tankar alla har? Eller har jag bara ett ovanligt argsint tankande?

En irlandsk, en svensk och en Tidaholmare....

For lite mer an ett ar sedan ville jag inte nagot annat an att bara komma bort, bort, bort, sa langt det gick.
Sa jag  flyttade till Dublin. Sa upp mig fran jobbet, lagenheten, livet.
Det visade sig vara mycket mer skillnad fran hemma an vad jag trott, och att allt det jag hatat hemma plotsligt blev det jag saknade mest av allt.
For det forsta sa ar Dublin mycket storre an Tidaholm. Mycket storre. Mycket mycket storre. Som alla storstader sjalvklart.
Sen ar manniskorna har helt annorlunda. Faktiskt mycket trevligare och mer hjalpsamma an svenskar.
MEN de ar ocksa mycket mer pryda, de pratar inte om vissa saker har som vi gor hemma.
Jag ar inte van att man inte pratar om vissa saker. Hemma ar det sa sjalvklart. Vi vraker ur oss de mest grova sakerna och skams inte. Vi svar, pratar snusk och beteer oss illa ibland, men det ar helt okej. Vi ar vana vid det. Eller ar det bara ett Tidaholmssyndrom? For jag har sagt vissa saker ibland med mina svenska kompisar och de tycker formodligen jag ar helt dum i huvudet. Och ibland fattar dom ingenting.
Som i borjan av sommaren, nar det var ljust pa kvallarna, solen sken och det var varmt. Det var forsta lordagen i maj och da vet val ALLA vad som hander? Crusing. Jag sa nagot om det att jag hade velat va hemma just den kvallen. Det slutade med att jag fick forklara ingaende. Det lat typ sahar: "Jo men ni vet nar alla tar fram sina fina gamla bilar, dricker ol, lyssnar pa musik... och sa tittar man pa dom... det ar bilar och folk overallt... och... ni vet...inte vad jag pratar om eller hur..?"
Jag hittade faktiskt en lank pa youtube fran en crusing hemma som jag skickade till en kompis och hennes reaktion var att hon inte ens visste att sant existerade langre och att det var typ som i Bert. Bert? Hur?
Det ar konstigt att saker som ar sa sjalvklara for oss vet andra inte ens om att det existerar.

Iallafall, vad jag ville komma fram till ar att det jag saknar mest nu ar detta att ga och ta en kaffe, se folk man kanner igen och faktiskt kunna saga hej till folk man moter. Att ga ut pa kvallen och det ar tyst. Inga larm, trafik eller folk som skriker. Att inte behova vanta vid ett rodljus for att ga over vagen. Att ga och handla pa Konsum i lugn och ro. Att inte behova vara radd for konstiga folk. Att kunna ga och mota nagon pa en cigg och sen ga hem. Att prata svenska. Att aka pa ratt sida av vagen. Att ga the walk of shame en sondagmorgon till pizzerian och slanga i sig en flotig kebab. Mamma. Pappa. Syskonen. Kompisarna.
Att bara kunna vara exakt som man ar utan att man hamnar i konstiga situationer.
Man ar faktiskt mer formad som manniska av vart man ar uppvaxt an vad man tror.
Och jag skams inte for att vara fran Tidaholm. Tvartom. Jag ar glad att alla dessa saker ar sa sjalvklara for mig, for det ar hemma.

Men i Dublin har jag traffat en del av de mest fantastiska manniskorna, fatt vanner for livet, sett underbara saker, haft sa javla mycket kul, det ar det basta jag nagonsin gjort. No regrets!

Men snart ska jag hem. Till Tidaholm. Dit folk fattar vad jag snackar om.

Den for eviga pessimisten!

Jag tror att alla som kanner mig vet att jag for det mesta ser nackdelar istallet for fordelar. Med allt. Verkligen allt. Jag vet inte hur det borjade, hur jag blev san? Ar jag bitter? Ellr bara pessimistisk?
Jag skulle vilja saga att jag ar lite av bada. Jag alskar att klaga. Tror att folk hatar att jag alskar att klaga. Men jag alskar det. Det basta var att en nara van till mig sa till mig for ett tag sen att hon tyckte om mig sa mycket for vi var sa lika. Hon alskar ocksa att klaga. Vi borjade prata om det dar och kom fram till att det galler att valja noga vem man klagar till. For vi "klagare" vill inte ha rad eller losningar pa det vi klagar om, vi vill bara att nagon ska halla med och saga att vi har ratt. Att det verkligen ar skit. Vi vill inte ha uppmuntran eller motsagelser. Vi vill egentligen bara klaga. Det ar varan "thing". Och det ar ju underbart att det finns en till som mig? Eller hur? For da kan vi sitta och vara pessimister ihop utan att nagon blir irriterad eller tycker det ar jobbigt. Hon klagar om sitt och jag om mitt. Ibland klagar jag om hennes ocksa och det tror jag hon tycker ar skont. Att nagon tycker likadant som henne.

Men bitter da? Ar jag det? Ibland. Tror jag. Det ar svart att skilja pa dessa tva. Ar man bitter sa klarar man val inte av att se nagon annan lycklig eller att man inte kan unna nagon nagot som man sjalv vill ha?
Det ar ju javligt svart att erkanna att man ar bitter. Det ar bland det varsta man kan bli kallad.
Men okej, ibland ar jag javligt bitter. En riktig bitterfitta. Sa bitter att jag ibland maste ga hem och nastan kvava mig sjalv med kudden. Hur blev det sa? Vart gick det fel? Kan man vara fodd bitter? Eller ar det nagot man blir pga diverse handelser pa vagen till dar man ar nu? Sa ar det nog. For tanker jag efter sa har det faktiskt hant mycket pa vagen som kan ha en orsak till detta. Men det ar aven saker som gjort att man klarar av mycket mer motgangar. Som gor att man tanker : "jag ska aldrig mer hamna i en san situation"
Sa kan man kanske vanda bitterheten till nagot bra? Kan man anvanda den som ett slags skydd?
Jag vet inte. Tankarna flodar. For det mesta far jag inte ens grepp om vad jag sjalv tanker.

Och nu tanker folk sakert att jag bara klagar, alltid ar bitter. Det ar inte sant. Jag ar for det mesta en mycket glad och lycklig person som alskar att skratta och alskar folk. Men ibland tar de varsta sidorna over.

Sa Den Eviga Pessimisten sager hej da for tillfallet. Over and out!

Design....

Jaha. Design. Det man ar som kassast pa. Kan man ens saga sa?  Kassast? Det lat...pahittat? Forsokt att fixa till utseendet pa denna stackars bloggen, det blev sadar. Battre an innan, men inte riktigt som jag vill. Jag har val mycket att lara. Vissa bara kan och ser sant naturligt. Det gor inte jag. Jag ar fan kass. Totalt.

Jjjjallafall, som Gabban sager, sa tycker jag att det ar svart att komma igang med nagot vettigt skrivande nar man inte skrivit pa ca 3 ar. Vet inte riktigt vad jag har att saga eller tycka eller om nagon ens bryr sig. Eller ja, jag bryr mig iofs inte om nagon INTE bryr sig. Kanske. Asch jag vette fan. Detta blev mest bla bla bla, som jag absolut inte vill att denna bloggen ska va. Hatar bla bla bla. Men idag kanner jag mig san. Jag far ova. Pa att inte va bla bla bla. Men jag ar ju lite bla bla bla. Tjotar om ointressanta saker som ingen bryr sig ett skit om. Det brukar sluta med att ingen lyssnar och jag helt plotsligt upptacker att jag pratar med mig sjalv och att de andra startat ett helt nytt samtalsamne. Lite snopet sadar. Borde vant mig vid detta laget. Tror jag ska sluta tjota. Jag ska bli den som sitter tyst och bara sagar "hum", "hrrrmm", och "precis" och nickar lite forstrott och latsas bry sig, fast jag egentligen sitter och tanker pa hur folk ror pa munnen nar dom pratar eller att dom har nagot valdigt konstigt pa sig eller om jag verkligen spolade pa toaletten pa det dar stallet forra veckan...?? Tror det ar sa folk gor nar de pratar med mig. Jag ar ocksa san ibland. Kan upptacka nar nagon har pratat i ca 10 min om nagot att jag verkligen inte har en aning om vad de pratar om, och sa ska man se ut som att man faktiskt vet det? Det varsta ar om de veta vad jag tycker om det de pratat om som jag inte lyssnat pa. Man blir sa trott pa sig sjalv ibland... Hur svart kan det va?

Sa okej, en sak man borde bli battre pa : Lyssna!

testing testing.

Aldrig funderat pa att starta en blogg men varfor inte? Vet inte an vad jag ska skriva om eller hur den ska se ut, sa for tillfalllet ar den valdigt trakig och kommer forbli sa ett tag innan jag klurat ut hur detta funkar.
Tjohopp!