Vardag och väckning i natten

Nu är det igång igen. Skola. Buss. Men det är gött på ett sätt. Roligt att träffa klassen igen. Känns vemodigt att bara läsa den här terminen med dom. Sen får jag läsa vårterminen med de som går året under, nästa vår, 2014...

I tisdags var det finmusik som gästade stan, Kapten Röd med flera andra stora inom den genren som Hofmästarn och Partillo. Om det säger nån nått... Aja, well, coolt var det, och för första gången på länge hade jag velat ta några bärs och betee mig svinigt. Istället åkte vi hem kl 20 och däckade. Nyktra. Bebis gillade nog musiken också, sparkade loss, kanske för att vi stod vid högtalaren... Haha !

Har märkt den senaste veckan, och speciellt de senaste dagarna, att bebis har bestämda åsikter om hur jag ska ligga och sova. När jag ligger på vänster sida, lite mer lutat på magen, så petar det ordentligt i sidan tills jag flyttar mig. Alltid exakt samma ställe. Envisa unge! Igår sparkade den så ordentligt att Rasmus kände tydligt utanpå när jag stod upp till och med. Oftast känns det mer när jag halvligger i soffan, i alla fall utanpå.

Jag har ändrat mig också, jag tror nu att det är en liten envis tjej som kickar loss och vill ha sitt utrymme ifred. Om den är som alla andra tjejer på min sida iaf, starka viljor. Fram tills nu har jag, och de flesta andra, trott de vart en kille. Men det känns inte så i hjärtat. Nu när den känns så tydligt så får jag tjejvibbar. Det är ju först nu man börjar fatta över huvud taget att det är en bebis där inne... Man kollar vad för säng man ska köpa, skötbord, läser om vagnar. Läser förlossningshistorier och stortjuter. Funderar, pratar och pratar och pratar.

Det är också intressant hur man helt plötsligt ändras och allt handlar om barnets säkerhet i första hand. Som i helgen när jag halvsov i bilen och Rasmus får bromsa ganska hårt pga bilen framför. Det enda jag tänkte på var att skydda bebis, tänkte inte ens på mig själv. Eller när det smälldes raketer utanför vårt hus och jag får för mig att det var skottlossning och var sååå nära att slänga mig på golvet. Haahahaaa.... Alltså, seriöst, ibland känner man sig lite störd.

Vecka 21, foglossning och shopping

Kickboxning i magen och foglossning. Ja, bebis är piggare än jag, det är säkert. Var på Mvc idag eftersom jag varit så himla trött det sista. Blodvärdet var bra så det var ingen järnbrist i alla fall. Barnmorskan trodde tröttheten berodde på omedveten oro då jag haft ont i en kombination av tentor osv. Hon tyckte heller inte att jag skulle lyssna så jättemycket på folk runt omkring mig eftersom de ger svar utiftån sina egna graviditeter utan hon tyckte jag skulle ringa till henne så fort jag var orolig för något. Det lät väldigt bra tycker jag. Förvirrande när alla säger olika, och jag får ingen ordning på något.

Smärtan berodde förmodligen på foglossning så ett fint bälte sitter nu stenhårt runt mig. Jag har ju knappt kunnat gå till ICA av rädsla att inte komma hem igen. Fått gå med pyttesteg emellanåt. Känt mig låst i lägenheten, så hoppas bältet gör det lite bättre. Inte så bekvämt att sitta med dock... Rak i ryggen får man vara.

Shoppat lite också, liiiite bebiskläder och mer till mig. Allt är seriöst för litet nu och glider upp på magen. Det är roligt att se bilder från för några veckor sen och se hur mycket magen egentligen växer. Jämförde från vecka 13 och en bild från förra veckan, alltså vecka 20.

Hur allt började

Ibland slår det mig. Hur allt blev. Slumpen. Ödet. Ren jävla tur. Det spelar ingen roll. Men jag hade ju aldrig trott att jag skulle träffa min kärlek i Ekedalen av alla ställen. Kvällen jag drog dit för att undvika att träffa folk över huvud taget. Ville bara vara med Nikita och bli full.

Helt plötsligt stod han där nedanför balkongen vid sin lastbil. Mjukisbyxor och rufsigt hår. Jag höll alla tummar att han skulle stanna. Och det gjorde han (med lite hjälp av öl). Mina händer kändes så små i hans stora när vi hälsade. Hans snälla ögon. Som tyckte jag var söt som gröt. Min fina fina Rasmus.

Här sitter jag nu i soffan alldeles lipig av kärlek och all lycka som bubblar i mig. Så oerhört töntigt! Men jag är så kär och så lycklig och jag känner mig fan religiös av allt som händer. Nu kommer tåååårarna, gah, dessa gravidhormoner...

Skön helg, tackar!

Igår åkte vi till Göteborg. Var hos svärmor och tittade på kort på Rasmus som liten. Nu är jag ännu mer nyfiken på vilden där inne i magen. Om den kommer födas med massa rödbrunt hår som sin pappa eller flintis som sin mamma. Hoppas Rasmus gener är liiiite starkare på den fronten. Så underbart söt han var som liten. Lika söt som nu.

Resten av tiden har vi spenderat hos hans bror med familj. Vi lyxade till med lite bubbelbad imorse innan frukost. Jag skulle döda för det badrummet!!
Sen åkte vi till Nääs slott, klappade hästar, gick i parken och gungade fantastiska gungor. Vi hittade ett kärleksträd och en sten där olika kungligheter ristat in sina namn när de varit på besök. Några var från slutet på 1800-talet. Nästa gång vi är där MÅSTE jag gå in i slottet och kolla.

Varit en bra helg, tack för den :) !

Nä men vafan!

Drömt mardrömmar inatt om tentan. Massa konstiga uppgifter, att jag missar bussen, får underkänt osv. Vaknat hela tiden och vart rädd att försova mig. Men tentan i verkligheten var värre. Jag önskar att den som satt ihop den och tycker det är okej att använda den som en tredje omtenta borde bli av med jobbet. Personen måste ha aggressioner mot elever och hata både oss och sitt jobb. Hälften av grejerna har jag inte ens sett? Vi var tre stycken som gjorde den och alla suckade lika mycket de timmarna vi satt där inne.

Snart är jag i Skövde och ska möta upp Therese och tröstäta på McDonalds. Jag är deprimerad och besviken för jag var så nöjd och kände mig så säker imorse. Att jag skulle klara den denna gången.

Fuck you tentaihopsättare!

Gnäll...

Här sitter man nu. Och bloggar. Om bebis. Som jag INTE skulle göra, har jag sagt! Eehh... Jag skyller på att jag är uttråkad av alla papper som ligger framför mig på bordet. Man får väl erkänna att man vill dela med hela världen också om sin lilla mage och allt som händer. Gud så töntigt.

Varje morgon nu så tycker jag att den där kulan på magen blir större och större. Blir förundrad varenda dag jag vaknar och den är helt stenhård och rund. Haha. Var ju bara nyss den var som ett litet plommon typ. Man fick leta ihjäl sig för att känna den någonstans i magen.

Jag tycker ju inte att jag har någon stor mage direkt, men Rasmus kan inte förstå hur den kan bli större. Han kan aldrig sett en höggravid kvinna. Detta är ett litet put mot vad som kommer komma. Fast jag är vääääldigt spänd på eftermiddag och kväll och magen är jobbig och jag är trött och jag har ont och bla bla... Herreguuud vad man är tråkig och gnällig som gravid. Kan inte gå långa sträckor ens nu eftersom jag får sammandragningar och sånt där. Hur ska resten av halvan av den här graviditeten bli? Hujedamej...

Nä nu ska jag sluta gnälla och börja plugga.

Nya veckor, på olika sätt

Nu är jobbsommaren avklarad och jag firade detta i fredags med nötter och bärs. Alkoholfria givetvis, men nästan lika gott för det! Jag ska nu plocka fram mina dammiga skolböcker och trycka in två kurser och sätta de där jävla tentorna jag har kvar! Externredovisning blir nog inte så svårt, men Marknadsföringen är värre. Det är bara att ge sig fan på det så ska det la gå. Ska bli så roligt att börja skolan igen. Träffa folk och använda hjärnan. Har ju bara den här terminen kvar i den klassen jag går nu, och jag hoppas jag kan gå kvar så länge som möjligt. Mitt mål är att klara fram till jul.

Idag går vi in i vecka 19 i graviditeten. Tiden går så himla snabbt. Bebis sparkar hårdare och igår kväll kunde Rasmus äääntligen känna det! Han puttade tillbaka och då kändes det ännu mer, haha! Massa små kickar och vi låg och fnittrade. Är underbart att vi kan känna båda två (nu satte den igång igen, hoho). Man undrar vad bebis håller på med därinne när det bökar så? Fast nu är den ju ungefär 15 cm och väger nästan 300 gram så inte konstigt att det känns. Fast på ultraljudet sa de att jag har moderkakan i framvägg och då brukar man känna rörelser senare. I alla fall när man läser på nätet. Och hon som gjorde ultraljudet lät jätteförvånad när jag sa att jag börjat känna bebis varje dag. Där ser man vad individuellt det är.

Nä nu ska jah sätta igång och räkna bokslutstablåer, wiihooo!

Sparkar, tjut och ledighet

Nu har jag bara två dagar kvar, idag inräknat, på jobbet. Undrar om jag kommer komma tillbaka ytterligare några gånger i framtiden? De senaste fyra åren har jag sagt många gånger att "idag är min allra sista dag här". Haha, så vi får väl se! Nästa sommar är jag mammaledig och sommaren efter det är jag klar med skolan och ska då söka arbete på heltid.

De närmsta två veckorna blir helt till att plugga. Två stycken omtentor ska klaras av. Sen får jag ääääntligen helledigt i några dagar innan skolan sätter igång igen. Då ska jag fan inte göra någonting alls. Semester? Har jag aldrig haft. Inte sen gymnasiet i alla fall.

De senaste dagarna har bebis kickat loss ordentligt i magen. Mest när jag och Rasmus diskuterat och jag blir arg. Den kanske märker av när jag blir irriterad elker nått? Igår såg jag att det putade till lätt. Jag inbillar mig att jag känner utanpå, men Rasmus känner inte. Fast han har lite dåligt tålamod tycker jag. Nu är vissa av sparkarna så tydliga att jag blir så förvånad så jag tjuter till. Verkligen en fantastisk känsla att varje dag känna av bebis mer och mer. Ibland tänker jag fortfarande att det är väldigt tidigt i graviditeten och sen kommer jag på att halva tiden gått. Helt galet!

Hamnkrog och medaljongsjuka

Igår åkte vi till Hjo, blev Hem&Hobby för att inreda vårt hem ytterligare. Nu är vi ännu mer nöjda och mysfaktorn är höjd. Vi passade på att åka in och äta på Hamnkrogen. Färsk lax och skagentoast. Tvårätters. Mmmmums! Underbart att sitta vid vattnet och äta.

Idag blev det återigen vårdcentralen. Haft utslag på magen som bara blir fler och fler och sprider sig. Ovala röda utslag. Var något som heter pityriasis rosea. Medaljongsjuka. Ofarligt och går över av sig själv. Kan tyvärr bli värre innan det går tillbaka. Kliar också så får väl införskaffa en kräm. Kanske tur att det inte är bikiniväder hohoho!

Idag går vi in i vecka 18 och är alltså snart halvvägs i graviditeten. Ultraljudsbilden åkte upp på facebook ändå sen haha, Rasmus får välja :) gud vad vi längtar efter lille pluttis därinne. Man är så nyfiken på vad det kommer vara för en människa. Vilka egenskaper den ärver, hur den ser ut. Ett litet busfrö är det säkerligen!

Skogsluft och barnvakt

Igår var en fin sommardag. Jag och Rasmus var och åt groteskt stora mjukglassar, fick slänga 2/3, herregud vilka glassar! Sen tog vi en välbehövlig promenad längst ånarundan, andades skogsluft och lyssnade på vattnet. Underbart att man bara kan gå över vägen och så är man där. Älskar att ha naturen så nära.

Sen var vi barnvakt åt Tuva och Benjamin. Rasmus satt med Tuva och pärlhalsbanden och jag krockade bil med Benjamin. Vi köpte pizza och hade det gött. Tuva tyckte att vi kunde be om tre stycken klubbor, vi skulle ju låtsas att hennes storasystrar var där och så kunde hon få alla tre själv. Smart unge.
Barnen fick leka tills dom var trötta och Benjamin blev kär i Rasmus. Jag förstår honom.

Leka är kul!

Benjamin studerar kärleksfullt Rasmus och hans fina pärlhalsband.  Och Tuva är starkaste tjejen i världen.

Trots fin promenad så tyckte jag att Rasmus kunde bära mig en stund. Det gick han med på.

Ultraljud och shopping

Idag har vi varit på ultraljud. Allt såg bra ut och den låg där och buffade runt. Bebis ville inte riktigt vara med på kort men däremot gjorde den djävulstecken med fingrarna. Bra där, det ska börjas i tid. Bild lägger vi inte ut offentliget, det känns lite för privat. Vi hade tur och blev bara framflyttade 2 dagar i beräknat datum. Känns mycket bra!

Shoppat har vi gjort, massa gardiner och grejer, så vårt hem blir riktigt trevligt. Mammakläder blev det också och en liten, liten bebisdress. Nu är jag så trött att jag knappt kan hålla upp ögonen.

Hemma från jobbet

Ja, då var det dags igen då. Smärta. Var bara att bege sig hem från jobbet. Kände mig som en pensionär när jag gick med myrsteg hem. Legat i soffan sen kl 12 och mer än så blir det nog inte idag. Kändes bättre för en stund sen, men räckte med att jag stått upp i 10 minuter i köket och grejat så hade jag lika ont igen. Vad fan är det som gör så jävla ont??!!

Kände bebis gymnastisera dock när jag låg i soffan så han/hon är nog nöjd och glad i alla fall och det är det viktigaste. Mysigt att man känner tydligare för varje dag. Idag kände jag till och med en puff utanpå när jag hade handen på magen. Så det dröjer nog inte fören Rasmus kan känna också :)

Imorgon är det dags att handla mammakläder för nu är jag trött på att ha mjukisbyxor. Något annat har jag inte kunnat ha på några veckor, och ingen tid har funnits för att shoppa. Men imorgon är det ultraljud och då ska vi passa på att handla när vi är i Skövde. Ska bli sååå intressant att se hur långt gången man egentligen är. Nervositeten börjar komma nu.