Hahahaha jag måste va psycho!

Seriöst, mina drömmar är väl de sjukaste. Det är fan roligt att man minns så mycket detaljer när man vaknar.
Så här var det:

Jag är uppe vid sommarstugan med familjen, även medlemmar ur släkten som dog för flera år sedan var närvarande. Där vi brukar parkera våra bilar står 3 stycken raggarbilar i olika färger och modeller och mormor har blivit en raggarbrutta. Vad vi ska göra denna dagen allihop är att åka till Blåkulla. Dit kan man inte åka med bil så jag sätter mig ner på gatan med ryggen mot häcken som omringar trädgården. Böjer huvudet mellan knäna så som man gör när man är svimfärdig och känner hur allt vänds upp och ner. Helt plötsligt står jag inne på Rudbecksgymnasiet. Där går det omkring folk i alla åldrar jag känner som tydligen helt plötsligt studerar där och jag tycker det var konstigt att ingen hälsar på mig. Jag försöker prata med folk men de bara tittar på mig som jag var galen. Då kommer min kusin Alexander och jag blir så himla glad att se någon ur familjen. Springer fram och kramar honom men han blir rädd och går därifrån. Jag bestämmer mig för att gå upp och hälsa på Elli för jag är rädd och förstår ingenting. Kliver in i hennes lägenhet och hon reagerar precis som de andra. Jag minns jag tänkte att det måste hänt något konstigt när jag skulle till Blåkulla och att jag hamnat fel. Paniken börjar när jag inte vet hur man tar sig tillbaka till den "riktiga" världen. Springer omkring och letar efter folk. Sen vaknar jag. Och skrattar.

Vet att det är skittråkigt att läsa drömmar men den va så sjuk, hahaha... Tror yogan gjorde mig konstig i huvudet. Fick väl en syrechock av allt andandes och stå upp och ner och allt vad vi gjorde, hahahaa...

Nej, back to reality! Tjaooo

Sikket väääääär vi har!

Då var påsken över för den här gången. Den har varit ovanligt bra och detta beror nog på det exceptionella vädret vi har haft! Sommar i April, vad är det liksom? Gött var det i alla fall, blivit mycket parkhäng och öl utomhus vilket är där de dricks bäst. På gott och ont. Har faktiskt varit en helg utan dumheter och knasiga händelser. Bra tycker jag! Bra gjort vi alla! Är lyckligt lottat med fina vänner, man blir ju varm i hjärtat.

Nu till helgen blir det ÄNNU mera fina vänner att träffa! Lilla Fialotta och KnasKristin. Wiiihaaa!
Så alltså på torsdag morgon bär det av till vackra Stockholm. Ska jaga kändisar te förbannelse. Heheeee.

Har allt fått lite solbränna på kroppjäveln så nu slipper man sk(r)ämmas. Komplimanger till höger och vänster utdelas också och det gillar vi. Suger till mig som en svamp. Neeeeee, kanske inte, men roligt att få höra positiva saker ibland, hahahhaaaa. Lägg av, Natalie.

Nu ska jag dra å skvalpa i mig en kopp kaffe i solskenet med syster yster!

Peace!

Alkisvarning!

Dööööhh, jorå så att vi skulle ta det relativt lugnt vare ja. Inne på tredje dagen idag med öl. Fan. Drog Gränden igår. Det kändes skitkonstigt, hahaaa. Var ett jävla tag sen man va där sist. Men fräscht var det och fullpackat av...ja, packade folk. Mer Gränden åt folket!!!

Sitter för tillfället i Holma och väntar på att bli serverad påskmat! GE MIG! Tjocka lillebror sitter i babysitten och tjuter av glädje. Eller oj, nu grät han visst... hrm. Svänger fort humöret på de där små liven.

Heeee, nu sa jag äta korv.

Hej och välkommen!

Jo, alltså, jag måste medge att för tillfället flyter jag bara med i vårens stora våg som svept in över staden och till och med lockat ut de mest instängda varelser (folk) som inte visat sig sen början av oktober. Vågen som sköljde bort vinterångesten, deppet och mörkret. Solen är min och allas bästa vän för tillfället. Det har varit en alltför lång och mörk vinter. Det tycker t.om jag som bara upplevt den sen juletider. VÄLKOMMEN VÅREN!

Jag tror jag är kär. På riktigt. I vissa av Robyns låtar. Inte riktigt min typ av musik men efter jag såg livekonserten på svt som också sände en dokumentär dagen efter är jag...kär. Eller kanske rörd. Jag vet inte. Något hände iallafall. Något bra. Det är sån musik jag gillar. Som gör att det känns inuti. När låten är slut.


Will you tell me once again
how we're gonna be just friends?
If you're for real and not pretend
then I guess you can hang with me

When my patience's wearing thin
When I'm ready to give in
Will you pick me up again?
Then I guess you can hang with me


And if you do me right
I'm gonna do right by you
And if you keep it tight
I'm gonna confide in you
I know what's on your mind
there will be time for that too
if you hang with me
hang with me
Slut för idag, tack för idag!

Över förväntan. och lite öl...

Såg igår Let me in, alltså amerikanske versionen av Låt den rätte komma in. Har inte sett den svenska filmen men läst boken. Blev faktiskt överraskad av hur mycket det var i den filmen som var nästan exakt som i boken. Trodde det skulle vara massa ändringar eftersom det var en "Hollywoodversion". Självklart hade de hoppat över mycket, och en del var ju ändrat, but still. Jag gillade den! Det jag stör mig på fruktansvärt är att det aldrig förklaras, varken i svenska eller amerikanska filmversionen, vem hennes "pappa" egentligen är. Vad som ligger bakom det han gör. Folk som inte läst boken är väldigt förvirrade av detta och det förstår jag. Det är dels därför jag föredrar att läsa bäcker mot att se filmer. Man får se saker ur allas synvinklar, ta del av deras tankar och man får alla detaljer. Rekomenderar alla att läsa boken. Den är rå, brutal och det var många gånger jag fick lägga ner boken och sen tvinga mig själv att läsa vidare. Men gud vad bra den är. Ska läsa den igen nu, jajjemen.

Ikväll blir det öl i Ekedalen för att fira kusin vitamin som fyller år idag! Hurra hurra på din födelsedag Nikita! Älskar Dig!

Min saga : Pojken utan namn

Pojken utan namn

Det var en gång, i en annan värld än den vi känner, en pojke utan namn. Denna pojke var inte känd av någon annan, man eller kvinna, och okänt är om hans ens visste om andra människors existens.

Pojken utan namn var inte ensam. Han hade många vänner. Där fanns bl.a. spindeln som vävde små kläder till honom då det var kallt, kon som gav honom av sin mjölk när han var hungrig och ugglan som delade med sig av sin visdom.

En dag när pojken utan namn vandrade i skogen, som han alltid gjorde, mötte han en liten tomte. Tomten var en barsk och tystlåten typ. Han mumlade något om att fara var på väg, att pojken utan namn borde gå hem. När pojken utan namn undrade vad det var frågan om blängde tomten på honom och sa:

– Gå hem med dig, skynda på. Varna de andra.

Pojken utan namn vände och sprang mot sitt hem och sina vänner. När han kom fram berättade han vad som hänt honom i skogen. Ugglan hade också fått höra ryktet att fara var på väg.

– Vad menar dem med fara?, frågade pojken utan namn oroligt.

Ugglan som var mycket klok svarade efter en stunds tystnad:

– Det är de tvåbenta. De, som ser ut som du, men som är onda till sinnet. De vill hugga ner vår skog, vårt hem. Detta får inte ske.

Pojken utan namn funderade på detta en stund. Att det fanns fler som såg ut som han, det lät konstigt, vad han visste fanns bara hans vänner, djuren. Också att de ville hugga ner deras skog förstod han inte. Detta gjorde honom både ledsen och förvirrad. Hans vän spindeln, som hade varit upptagen med att väva en liten mössa frågade:

– Vad kan vi göra, vi som är så små?

Allas ögon vändes mot den vise ugglan. De väntade på svar. Det dröjde en stund då ugglan alltid var försiktig med sina ord och aldrig sa något förhastat.

– Vi får alla hjälpa till. Spindel, du väver det största nätet någon skådat. Ko, samla alla tjurar med dess horn. Jag flyger runt och samlar resten av våra vänner. Pojken utan namn, du kan inget göra, klättra upp i den största granen, håll dig ur vägen till skogen är utom fara.

Spindeln började spinna sitt nät, kon rusade iväg för att finna sina vänner tjurarna och ugglan lyfte från sin gren och flög för att samla resten av skogens djur och väsen. Pojken utan namn klättrade upp i den största granen han såg. Han var väldigt orolig för vad som skulle ske och det var inte utan tårar han väntade i granen. Efter en stund såg han en samling av både djur och väsen närma sig. Där fanns vargarna med sina tänder, tjurarna med sina horn, de lömska men vackra skogsrårna, de små och bittra tomtarna och många, många fler. Spindeln hade spunnit sitt gigantiska nät mellan flera granar så när de tvåbenta väl kom skulle de fasta och inte komma vidare. De ställde sig för att vänta.

Efter en tid hörde de steg i skogen. Steg av ett tiotal tvåbenta som var på väg att förstöra deras hem, skogen. Djuren och de väsen som var samlade gjorde sig redo. När de hörde de första fastna i det gigantiska nätet steg de fram så de tvåbenta kunde se alla de samlade. Vargarna visade sina tänder morrande, tjurarna stod med hornen redo till attack, skogsrårna gled framåt, vackra men livsfarliga och en tomte tog ordet:

– Hör upp ni tvåbenta! Vi vet inte er anledning till att förstöra vårt hem, skogen, men ni gör det inte ostraffat. Gå, vänd om, lämna vår skog orörd. Ni ser vad vi är kapabla till och vi tvekar inte stoppa er.

De hörde hur de tvåbenta kämpade för att komma loss ur spindelns nät, det fanns ingen tvekan om att de var rädda. De hade aldrig sett vissa av de varelser som fanns framför dem och vargarna med sina vassa tänder ville de inte ha efter sig. De första kom loss och vände om och sprang för livet hem och de andra var inte långt efter. Pojken utan namn klättrade ner från sin gran och anslöt sig till de andra, djuren, tomtarna och skogsrårna, som alla var hans vänner och hade räddat skogen.

Efter den dagen fick pojken utan namn och alla hans vänner leva ostört i skogen. Inga tvåbenta besökte mer deras trygga hem.

Vad ska man äta?

Eftersom jag försöker leva ett rätt så hälsosamt liv nuförtiiin är det extra svårt att handla mat. Äter inte pasta eller bröd pga magen (har märkt skillnad, joohoo då), inget med mjölk pga magen (detta blir dyyyrt), så vad finns kvar liksom? Blir aldrig köttbullar och makaroner, spaghetti och köttfärsås osv som man alltid åt tidigare. Snälla, hjälp mig med tips på saker man kan ersätta pastan med då detta är det svåraste.
Sen har jag märkt det är mycket dyrare att äta hälsosamt, varför har ingen sagt det innan? Hatar att vara nybörjare på saker. Grrr...

Testade freepower igår, haha det var fan roligt. Idag blir det ringleden istället för gymmet. Måste träna upp benen, åh dumma kropp.

Suttit x antal timmar vid datorn idag, fått mycket gjort, kan stryka saker från plugg-listan, det känns skönt.

Funderar även på att sluta röka. Att någon snodde mina cigg på gymmet igår kanske är ett tecken? Någon som är på? Synd bara att rökning är en av mina favoritsysselsättningar...

Vi är totalt kass...

Nykter helg? Jo men alltså det gick ju inte så bra. Jag och Elli laddade upp med pizza, chips och dricka och skulle ha en myskväll framför tv:n. Det funkade till sisårdär kl 22. Skyller på filmen vi såg. Inte bra att se en film som går ut på att dricka så mycket öl som möjligt när det redan suger i öltarmen. Men i det stora hela har jag faktiskt haft en ovanligt trevlig och relativ lugn helg. Kunde dock skippat utgången i lördags. Den va dryyyyg.

Igår lipade vi ikapp till "A walk to remember", Elli gömd bakom täcket och jag med en kudde för ansiktet.
Sen skrattade vi hysteriskt när vi skulle försöka oss på tricket i Phenomen, den med potatispåsen. Haha, synen av Elli som sitter med säcken i ett krampaktigt tag frambringar hysteriska fnissningar och när vi sedan börjar repetera "ett två tre, väx" med höga röster bröt vi ihop totalt. Det kändes mer än lovligt löjligt. Men jag älskar't! Jajjemen. Vi satt och gav varandra kärleksförklaringar hela dagen. Fan vad vi är löjliga.

Idag är en otroligt varm och skön dag, synd man har en massa måsten som gör att man måste vara inomhus. Hrm, det gillar jag inte. Jag vill vara ute i solen och få fräknar på näsan (och pannan, överläppen och ögonlocken dit dom spritid sig de senaste åren).

Hejrååååå

Who knows what the future brings..?

Detta med att söka högskola är inte det lättaste. Man måste tänka igenom vad man faktiskt vill göra i framtiden (dock måste man vara realtistisk, jättetråkigt, jag vet). Men mina val blev till slut:

1. Butikschefsprogrammet
2. Ämnesinriktad lärare årskurs 7-9, (Historia, Religion)
3. Litteraturvetenskap (fristående kurs)

Jag känner mig nöjd med mina val och nu är det bara att sitta och rulla tummarna tills man får besked. Synd det dröjer så länge. Valde också så jag inte behöver byta stad heller. Orka flytta igen liksom, kom ju precis hem. Nej nej, inte flytt för mig. Jag trivs bra, tack så mycket!

Nu känner jag det är dags för lite nykterhet igen. Tills Valborg iallafall. Det ska bli skönt. Behöver lite pauser då och då från de vilda helgerna. Det mår man bra av, både i kropp och själ!

Idag blir det styrkepass på gymmet, älskar de passen, man mår så bra efter, skakig i ben och armar, genomsvettig och lycklig.

Peace out!

I huvudet på Natalie Pettersson

Sitter och försöker skriva en saga, som är ett arbete i svenskan. Det är förvånande svårt då sagor ska  innehålla dels ett budskap och dels en värld långtifrån den vi lever i med allt vad det kan innebära. Fantasin försvann ju någonstans på vägen, den är sorgligt nernött och tillplattad. Jag minns när vi var små och skapade hela nya världar när vi var ute och lekte. Världar med kungar, djur, hemliga ingångar till "våran värld" och uppdrag vi skulle utföra. Jag minns t.om känslan när vi trädde in till denna "värld", då när man kunde intala sig själv för en stund att det var på riktigt. Det var spännande, otäckt och väldigt väldigt roligt.
Det är svårt att sätta fingret på exakt när denna förmågan att helt leva sig in i en annan värld försvann. Förmodligen har det slipats bort lite i taget i takt med att man växte upp, började ny skola och insåg att verkligheten ofta är mer brutal än det mest otäcka i ens fantasivärldar.
Jag vill ha tillbaka min fantasi och förmågan att skapa med hjälp av fantasin. Jag vet att det göms någonstans långt därinne. Skulle behöva sätta det på pappret nu, skulle behöva vara åtta år igen för en timme eller två.
Får snällt sitta och vänta på "inspiration" och fixa med annat så länge.

Ge mig fantasi....

Åt helvete!!!! Och en bebis....

Jävla könstig kväll igår alltså. Inte bra att bränna massa pengar på jägerdrinkar. Oh nej. Jag har blåmärken. Och ett hål i fingret. Ja, på riktigt. Ett hål. I fingret. Haha hur hände det liksom?
Sitter nu hos mamma, fick middag, tackar! Matilda satt och sjöng i mitt öra. Inte tack. Jag är omringad av hundar. Fast dom sjunger inte. Skriver som jag vore full. Det är jag inte. Bara...trött. På många sätt. Mest på mig själv. Men de orkar vi inte lipa över! :)
Jag tycker inte om att jag har läst ut min bok. Man kanske skulle börja om på den. Eller läsa nått annat...
Jag vill hem till min säng. Jag vill sova. Länge.
Seriöst, vad fan håller man på med egentligen? Skärpning Natalie... SKÄRP DIG!

Igår föddes Isabelle och Pelles son Benjamin. Det gör mig glad i hjärtat. Den lille har varit väldigt efterlängtad! Jag vill gosa bebis och lukta på bebishuvud. Det är nog den godaste lukten som finns. <3