Ackligt....

Det blixtrar och dundrar och da tror man det ska bli kallare, men icke. Det snoar som fan, men det blaskas te med en gang. Man blir blot om fotterna. Allt blir blott. Slask. Fan.

Shit nu slog det ner precis utanfor igen. Vad hander med vadret???? Hjaaaaalp......
Nu vagar fan inte jag ta den dar langa varma duschen!! Far vara acklig nagra timmar till. I'm use to it tho... Mitt liv gar ut pa att sitta och flota sig framfor datorn... Ingen som ser mig pa dagarna anda. Forutom barnen och dom bryr sig inte. Gar jag ut ar jag sa papaltad sa ingen ser hur jag ser ut iallafall.
You can call me "Nasty Natalie" from now on, thank you very much.

Att kanna sig lite som hemma....

Jag ar lycklig! Jag har haft den basta helgen pa evigheter. En riktig adventshelg.
Bio i fredags, Harry Potter and the deathly hallows. Jag tyckte den var asbra! Dock ett storande moment sittande 3 stolar bort som gjorde jag tappade koncentrationen da och da.
Den natten blev det inte mycket somn for Natalie pga av askovader. Mitt i vintern. Visste inte ens det var mojligt. Holl pa i 7 timmar. Sista blixten kom 07.45 och slog ner precis utanfor huset i princip. Gott avslut tyckte jag. Holl pa att skita pa mig. Tack for det.
Men ett arligt tack for snon, trafiken gar tom nastan som vanligt. Aaaawesome.
Kvallen bjod pa adventsmys hos kusin vitamin med glogg, pepparkakor, vin och dipp med godsaker till.
Bara sitta och prata och ha det gott. Precis vad jag behovde. Den natten bjod pa mer sno.

Igar vaknar vi till ett vackert, soligt och snoigt Dublin. Vi tar oss ut till svenska julmarknaden.
Stod och svor at biljettjaveln nar vi skulle ut fran dartstationen och blev makta forvanad da kvinnan framfor mig svarar pa svenska. Var visst inte bara vi som var pa vag dit. Vi gick ca 2 steg efter henne hela vagen da vi inte hittade sjalva. Tack for vagledningen. Var dock bara folja de svenska flaggorna som var uppsatta.
Val inne kanner vi lukten av korv och jag springer direkt till korvgubben. Trycker i mig den forsta och koper en till. Det var gott. Sen var det dags for glogg. Den var stark och god. Varmde gott i strupen och en kall vinterkropp. Hade valdigt trevligt med mina fina vanner. En pase ostbagar fick hanga med mig hem ocksa. Den tog slut fort. Forvanande? Nej.
Sen var det Lucia-tag. Kunde dock inte ta det pa riktigt allvar da en viss man envisades med att sjunga med i alla latar med en basrost som fick rutorna att skallra. Vi fnissade oss igenom hela upptradandet och fick onda blickar av folk runtomkring. Blev inte battre av att mannen med basrosten var med i varat sallskap.
Var roligt med en kille i ganget for en gangs skull. Maste handa oftare. Jag skrattade gott hela dagen igar.
Jag har en riktig julkansla och det kanns nastan lite som hemma med all sno.
3 veckor kvar till hemresan och jag har inte ens en riktig vinterjacka. Brrr....

Humor man mar fysiskt daligt av....

Ar min humor verkligen den basta? Jag alskar sarkastisk, dryg javla provocerande humor. Att tanja pa granserna. Folk som driver med sig sjalva.
Ingen javla farshumor, som "Stefan och Krister". Det far mig att ma fysiskt daligt att kolla pa, jag skams och byter kanal. Dom ar allmant pinsamma. Jag forstar inte hur san skit fortfarande sands pa tv, att folk fortfarande kollar pa det. Samma sak med amerikanska tonarsfilmer/familjekomedier. Att de har gjort, vad ar det nu, 5 uppfoljare pa American Pie... What? Ar ju inte det minsta roligt. Ar folk dumma i huvudet? Javla "hej, jag knullar pajer, jag knullar flojter, jag ar oskuld men javligt dirty, bla bla bla-humor". Sex-humor som riktar sig till, fast dom inte sager det, folk som ar under 15 ( for folk som ar aldre kan ju inte tycka detta ar roligt?) och har ett IQ pa ungefar 60 ar sorgligt.
Tack gode gud for svenska komedier sa som Smala Sussie, Cops, Tillsammas och diverse tecknade och otecknade serier.
Med det satter jag punkt.

Allt loser sig alltid till det basta!

Nu ar det antligen klart med skolan. Ett stort tack till Sofia Nilssdotter som redde ut allt allt sa bra och var till stor hjalp!
Manga kurser blev det och jag ser fram emot att borja plugga sa hjarnan bloder. Allt handlar ju i slutandan om motivation och det har jag samlat pa mig i nagra ar sa dar ar det inga problem.
From 11 Januari kommer jag alltsa formodligen inte ha nagot socialt liv da jag kommer sitta med nasan i bockerna/datorn och studa studa studa.
Behover kopa bocker.... och dator... shit. Fan.

Ser fram emot helgen. Det vankas bio (Harry Potter), gloggkvall hos kusinen och svensk julmarknad med massa gott att bli tjock av och lucia-tag. Mmmmums. Ingen utgang eller fest for min del, kanns riktigt bra. Kallt som fan ska det bli ocksa, och DET ser jag inte fram emot da husen har inte ar isolerade for fem ore, alla vattenror sitter utanfor husen (??!!) och fryser sonder sa man inte har nagot vatten och trafiken star still om det blir halt eftersom det inte existerar vinterdack eller sandbilar/plogar... Javla u-land. Seriost.

4 veckors-strecket har passerat, nu har jag exakt....27 dagar kvar. Sen borjar mitt nya liv. Som stud.

Sno, sno, sno, sno.... vi vet... det snoar...

Okej jag har kanske ingen ratt att uttala mig om denna, vad det later pa folk, oonskade sno, eftersom jag inte ar hemma och upplever nackdelarna med den.
Jag bara funderar pa en sak. Eftersom det var som det var forra aret och det har sagts fran borjan att det ska bli likadant i ar, varfor blir det da kaos? Bussar stalls in, barn kommer inte till skolan etc etc...
De som har hand om plogning, ta bort trad fran vagen osv maste val vetat att det skulle bli sahar? Alla andra har ju vetat det? Jag har vetat det och jag ar inte ens hemma!
Sen ar det ju faktiskt bara ett par dagar kvar till December sa jag tycker faktiskt inte det ar for tidigt for sno. Detta kanns mer normalt an vad regn, slask och plusgrader gor. Det ar nog bara sa att vi har vant oss sa efter ar av skitvintrar att nar det val snoar, och det snoar mycket, sa star vi helt handfallna och fattar inte vad som hander.
Sen forstar jag givetvis att det blir jattejobbigt for vissa. Man maste skotta, skotta, skotta, det ar kallt, det tar aldrig slut.
Men som sagt, alla har vetat om hur det ska bli anda sen forra vintern, sa varfor ar alla sa forvanade?

Jag vill hem och leka i snon.

Gar det dansa nykter? Svar: JA!

Man behover inte alkohol i kroppen for att dansa. Man kanske behover det for mycket annat, men inte dans.
Ar det tillrackligt dansvanlig musik och humoret ar pa topp, da javlar svanger fotterna vare sig man vill eller inte. Borjar blodet pumpa vill det mycket till for att fa det att sluta.
Jag alskar speciellt "fuldansen". Dar man alltsa inte forsoker se snygg eller forforisk ut, tvartom. Ett bra bevis pa att man "fuldansat" ratt ar nar man ser sig omkring och det ar avsevart med avstand till nasta dansare (forutom ens "fuldansarkompisar" givetvis). Aven om folk sneglar och inte riktigt vet om man ar allvarlig eller inte ar ett bevis pa lyckad "fuldans". Det roligaste ar ju nar man ser ut som man forsoker for livet att dansa bra, forsoker ta efter andras rorelser men misslyckas radikalt. Nu pratar jag INTE om 70-tals-pop-danssteg, det ar en helt annan grej. Detta ska dock goras bland folk man inte kanner, helst i en annan stad an ens hemstad da man kan fa rykte om sig att vara otroligt storande och ta for mycket plats pa dansgolvet. Basta musiken ar 80-tals dunk dunk.

Testa testa! Det gor det sa mycket roligare istallet for att kampa for att se sa sexig och utmanande ut som mojligt, vilket de flesta misslyckas med iallafall sa man oftast far sig ett gott skratt anda, det forstor det roliga med hela dansgrejen. Dans ska vara likamed gladje! Bade for en sjalv och de som tittar pa!

Jag + Fuldans = Sant

Tackar sa mycket for vanskapen.

Igar flyttade Kristin hem till Sverige igen. Det var lite for sorgligt for min smak. Det enda som ar bra med det ar att om 4 veckor ar vi i samma land igen. Bara ta taget till Uppsala sa kan vi ses. Och ses maste vi. Hur ska jag liksom klara mig utan en av de basta vannerna jag haft och har? En van som vet praktiskt taget allt om mig. Som jag kan beratta allt for. Onskar henne all lycka hemma i Sverige och haller tummarna for att vi kan ses sa snart som mojligt! <3


Provpackade mina vaskor igar btw, fick fan nastan plats med allt. Lite jag far slanga, men kan va gott att rensa ur gammal skit i vilket fall som helst. Om 4 veckor ar det dags att packa pa riktigt och dra sig hemmat smastaden igen. Ar faktiskt lite radd om jag ska vara arlig. Radd for att fastna. Jag vill ju ivag snart igen, till ett nytt stalle. Maste bara komma pa vart. Men maste hem och andas lite emellan. Ar sa mycket man vill gora och se, hur ska man hinna med allt? Norge lockar. Dublin kommer locka annu mer. Gud vad jag kommer sakna den har staden!

I helgen ar det dags for Svensk julmarknad. Tycker det ar bra att det bor sa mycket svenskar i detta landet att de t.om fixar sadana saker. Jag ska trycka i mig kokkorv, glogg, lussekatter och annat gott. Kommer rulla hem darifran. Sen pa lordagen ar det gloggafton hos kusinen. Tack gode gud for IKEA.

Annars langtar jag efter sno, ostbagar och kebab. 4 veckor!

Lillebror, bam bam bam, bli inte som jag nar du blir stor.

Ja, det sa den visa och helt fantastiska latskrivaren Hakan Hellstrom for ungefar exakt 10 ar sedan.
Har idag blivit lycklig storasyster for, vanta, nu ska vi se...1,2,3... 5:e gangen! Man tror att man ska vanja sig men man blir lika lycklig varje gang. Ett valdigt fint barn, som jag i ett par veckor framover endast far se pa kort.
Det ar alltid lika spannande att se vad for person de utvecklas till. Man vill ju aven lara dom allt man kan och vet, man vill inte att dom ska gora samma misstag som en sjalv. An sa lange gar det inte sa bra, da man talar for halvdova oron nar det galler de andra syskonen.
Haller tummarna for att den har lilla krabaten ska lyssna till gamla Natalies goda rad i framtiden.

Grattis pappa och Agniezska till er nya son! <3

Hormoner, traning och daliga bocker.

Hormoner. For fan for dom. Forst ingen aptit. Sen hetsatning. Inte konstigt den forbannade dubbelhakan borjar gora sig gallande igen. Me not like. Men det gar over snart nar kroppen gatt tillbaka till sitt vanliga "hormonlage". Hoppas jag..? Ar det bara jag som gar upp i vikt nar det bli morkt och kallt och man egentligen inte har sa mycket annat att gora an att sitta inne och ata? Dessa frestelser. Jag forbanner er!

Jag MASTE borja trana nar jag kommer hem. Inte bara pga att halla vikten utan for att ma bra, bli pigg, se frasch ut. Jag har aldrig i mitt liv tranat, jag ager inte en enda muskel, min lungkapacitet existerar inte efter nastan 10 ar av rokning. Det ar det som ar problemet. Att komma over den jobbigaste tiden, att arbeta upp en kondition, att lara kroppen att forbranna. Hur vet man vilken traning som passar en sjalv bast? Vill inte lagga en formogenhet pa gym dar jag vet att jag vantrivs da jag provat detta pyttelite innan. Sta dar bland alla snygga, valtranade tjejer med fasta stjartar och platta magar och svettas. Nej tack. Jag vill svettas sjalv. Dar ingen ser. For det ar ju skont. Att svettas. Att springa tills man nastan spyr. Fa traningsvark.
Dans har jag ocksa provat, men jag har sa daligt talamod sa om jag inte lar mig med en gang sa star jag och stampar i golvet, forsoker att inte grina och vill ta stereojaveln och slanga i golvet...

Laser en bok som en kompis sa var jattebra. Vet inte om det ar att jag borjade lasa med stora forhoppningar, men boken gor mig forbannad. Men jag maste fortsatta lasa for maste fa veta hur det slutar.
Kan inte den dar lipiga bruden dumpa idiotgubben och ga vidare med livet? Snalla.
Istallet for at klaga pa hans snarkningar, rynkiga mage, hans saker som tar upp lagenheten, hans jobbiga barn sa kan hon val for helvete saga till honom att dra tillbaka till sin fru eller bara slanga ut honom over huvud taget. Herregud, nastan 40 ar och lipar som ett barn. Men som sagt. Maste. Fortsatta. Lasa.

Over and out.

Bebismys och kramar.

Snart fods det en ny liten Pettersson. Nar som helst. Jag kommer missa hela forsta manaden av mitt nya syskons liv. Det kanske later lojligt da de flesta tycker att den forsta manaden ar den trakigaste. Jag tycker att det ar den mysigaste! Nar dom ar sa sma sa sma att man ar radd att gora sonder dom bara man sitter still i soffan. Nar man bara kan titta och se hur de forandras for varje dag som gar. Helt fantastikt. Detta kommer jag missa. Det ar jag valdigt ledsen for. Jag vill hem och bebismysa!!!

Jag vill ocksa hem och bara kramas. Kramas. Finns det nagot battre? Nar man far en riktigt gosig bamsekram av nagon man alskar. Inte en san dar "hej trevligt att ses-kram" utan en "jag alskar dig sa mycket att jag inte kan lata bli att krama dig-kram". Finns inte direkt nagon har jag kan kramas med som med dom hemma.
Jag kommer ibland pa vilken tur jag har som har en san stor familj dar alla faktiskt kommer overens. Man hor ibland om familjer dar dom inte har sa mycket kontakt, ar radda for att visa kanslor osv. For mig ar det ofattbart! Jag vet inte vad jag skulle gora utan alla syskon som man, om man ska vara arlig, ibland faktiskt kanner att man har lust att kvava pga for mycket tjot som inte gar att fa stopp pa, men som man anda aldrig skulle klara sig utan.
Jag ar val lyckligt lottad. Nastan sa man blir lite religios nar man tanker pa det.

Halleluja!

Ett land dar folk ser ut som helvete...

Funderar lite. Som alltid. Pa vad det ar som gor att folk i detta landet ser ut som dom gor.
I Sverige ar folk i allmanhet jaaavligt snygga. Inte bara da det galler klader och stil utan ansiktsdrag, kroppar m.m. Forstar mer och mer varfor folk alskar svenskar. Och varfor vi alskar oss sjalva sa mycket.
Det hor till ovanligheterna att se en manniska har som har t.ex snygga jeans, skor, jacka och till och med ansikte. Nar det val hander sa uppskattar man det sa mycket att man faktiskt stirrar och tycker att "det var det snyggaste"... Men tanker man efter sa kryllar det av dom hemma, och jamfor man med de medelmattiga hemma sa var personen kanske inte sa snygg iallafall.
Forstar heller inte vad det ar som avgor om ett land har manniskor med snygga klader eller inte. Man tanker ju att modet ar ungefar detsamma overallt. Tydligen inte...
Sen ar det faktiskt hur folk ser ut, ansiktsdragen. Det Irlandarna kan skryta med ar val fina ogon isafall. Inte mer. Valdigt manga har vackra ogon. Men resten... not so much.
Svenskar, har vi markt, har en valdigt hog medelsnygghet.
Sofie hade hort en teori, vi har ingen aning om ifall det stammer, men det ar ganska rolig:
Nar de nordiska vikingarna kom till Irland och harjade sa som bara vikingar kan tog de med sig alla de vackraste kvinnorna tillbaka till Norden och lamnade Irland med endast de fulaste kvar.
Detta forklarar da varfor Skandinaver i allmanhet ar sa snygga och Irlandarna...inte ar det.
Sa jag vet inte var myten om den irlandska hunken kommer ifran da den inte existerar.
Ville bara klargora detta.

Fan vad hemskt detta later, men allvarligt talat sa ar man ganska uthungrad efter snyggingar.
Sa alla ni dar hemma: Titta er omkring och NJUT av alla vackra manniskor! Det ska jag gora nar jag kommer hem ialllafall.
Punkt slut.


Har lagger vi alltsa till och snor at oss alla snyggingar. Well done, vikings!

Att kanna eller icke kanna...

"Av alla mänskliga passioner är kärleken den starkaste, ty den angriper tillfälligt huvudet, hjärtat och sinnena."

Kan man hitta pa kanslor? Lika mycket som man inte kan ra for dom menar jag. Kanner man sa kanner man, det enda man kan gora isafall ar val att ignorera eller, om det ar tillatet och kanns bra, agera.
Man vet ju ibland nar man har traffat nagon och det kanns jattebra, och sen helt plotsligt sager det poff och sa ar de borta. Kanslorna. Man markte inte ens nar det hande, plotsligt var de bara inte dar langre.
Man undrar vad som hande liksom. Sen ar det forbjudna kanslor. Dom ar de mest spannande men ocksa de mest smartsamma. Ja, alla vet val vad jag snackar om, eftersom alla som laser detta ar manskliga. Hoppas jag.

Man onskade ibland att man kunde fa kanslor att stanna kvar eller forsvinna av ren vilja. Att man kunde valja vem man skulle bli kar i. Men det ar ju tyvarr inte sa latt nar man snackar om K.A.R.L.E.K.
Men man onskar anda...

den som spar den har...tydligen inte.

Jag ar natt sa javla forbannad som jag fan aldrig varit. Kanner sakta ett dampryck sprida sig i kroppen.
Man ar duktig, sparar sa mycket man kan, tackar nej till diverse roliga saker, stannar hemma.
Sa ar det nagon javel som tycker att det ar en bra ide att oppna min vaska, ta min planbok och cigg, tomma planboken pa alla kontanter och sen slanga ivag den. Hoppas den javeln far otur over varenda cent av mina pengar den anvander! Dod at tjyvar och banditer! Aaaarrrrrggghhhh!

Just nu langtar jag efter sno, glogg, morker och Sverige. Julkanslan man inte riktigt kan fa i detta landet.
Inga adventsljusstakar, julstjarnor i fonstrerna eller pepparkakor. Kan dock ta en tripp till IKEA och inhandla allt julgodis jag vill ha, men det ar inte samma sak. Och nu har jag anda inga pengar. Ta mej fan!!

5 veckor. 5 veckor. 5 veckor??! Det ar ju ingenting? Jag har redan varit tillbaka i mer an 4 veckor sen min sista visit hemma. Det ar alltsa lika mycket tid kvar som jag har varit tillbaka. Jag kanner mig stressad. Stressad over allt. Stressad over skolan, stressad over att jag inte har mina basta kompisar kvar hemma, stressad over att jag kanske, kanske tar fel beslut. Stressad over pengar, hyror, saker som ska kopas.
Tack gode gud att man har varldens basta familj dar hemma. Utan dom skulle jag inte klarat nagot.

En hyllning till de finaste!

Finaste Kristin, behover inte saga mer an sa!

Alexandra,Skaningen som ar kar i sin Claddaghring!

Jenny som far mig att skratta som jag inte kan gora med nagon annan!!

Sofie, Kalmartjejen som det inte gar att inte tycka om!

Gabriella som ser nagot vackert i alla manniskor!

Jennie som ger alla ett leende !

Vad skulle jag gora utan er alla som far Dublin att bli det mest fantastiska jag gjort! Vanner for livet, that's for sure! Hoppas ni vet hur javla bra ni ar! Alskar fan er allihopa!!

Att borja om...igen.

Nu ar det exakt 6 veckor kvar av min tid i Dublin. Alltsa dags att borja planera lite infor framtiden.
Har som tur ar en lagenhet hemma som vantar pa att jag ska flytta in och borja mitt nya liv. Igen.
Nar jag flyttade ifran min forra lagenhet sa tankte jag att jag skulle vara borta en eeevighet, jag menar 1 ar kanns langt nar man inte vet vad som vantar. Sa jag tankte kanske inte alls och slangde massa saker som jag nu inser att jag skulle behova. T.e.x handdukar, sangklader, grytor, lampor, ja sant man behover for att overleva helt enkelt. Sa jag far alltsa ta och kopa allt sant nytt. Inte direkt inraknat i min knapra budget.
Sen ar jag faktiskt inte ens saker pa vad jag sparat och slangt egentligen, och mina saker ar utspridda lite overallt sa har inte alls koll pa laget. Jag ska alltsa hinna med att aka hem, fira jul, flytta in och storhandla astrakiga saker som ovannamnda plus mat, stadgrejer, duschsaker etc inom loppet av en vecka! Inte latt nar man inte har korkort eller bil utan far ta hjalp av alla snalla manniskor dar hemma. Igen. Hatar att be andra om hjalp men i detta fallet ar det valdigt nodvandigt.
Jag vill inte lagga mina sparade pengar pa dessa javligt trakiga saker, jag vill kopa roliga mer nodvandiga grejer istallet.
Som en dator. Eller skolbocker. Eller...hyra..? Nej det verkar som att det faktiskt inte finns natt roligt for mig att kopa inom den narmsta tiden. Slosandets tid ar forbi!
Ska anda bli skont att ha mitt eget stalle igen. Dar bara jag (och formodligen Gabban) bor. Laga min egen mat. Ga runt naken (maybe not, da detta ar nagot jag aldrig gillat hur mycket jag an kunnat gora det forr, eftersom jag bara fryser). Men ja, saker man inte kan gora nar man ar inneboende. Skota mitt eget. Det ska bli illgott.

Jag MASTE fan skriva en lista pa allt jag behover. Problemet ar bara att jag inte riktigt vet vad det ar.

Lagger till en vacker lat med fantastisk text som forklarar exakt hur det kanns ibland., speciellt nu.

Gamla radslor...

Hur kommer det sig att man ar radd for vissa saker? Vart borjar det liksom?
Jag tex har alltid varit exkremt radd for ovader. Jag minns nar jag var liten och det blaste ganska kraftigt ute sa de stora granarna svajade, da grat jag och var nastan hysterisk. Samma sak med aska, ett tag var jag sa radd att inte visste riktigt vart jag skulle ta vagen nar det val blev ovader. Men jag har markt att det faktiskt gar att trana bort. Det dar med att utsatta sig sjalv for det man ar radd for fungerar verkligen.
Jag borjade med att titta pa blixtarna tex, efter ett tag var de inte lika otacka langre. Sen gick jag ut och satte mig pa altanen sa man anda var under tak men anda utomhus. De forsta smallarna och blixtarna var jatteotacka men efter ett tag sa var det mer spannande och vackert istallet. Da var jag kanske 15 ar.
Nu for tiden ar jag fortfarande lite spand nar det askar, jag gar aldrig under bar himmel om askan ar nara och det blixtrar. Man behover ju inte vara dum bara for att det inte ar lika otackt langre. Sa nu for tiden kan jag njuta av askovader istallet for att vara livradd. For det ar valdigt maktigt!
Samma sak med blast. Eftersom det var orkanvarning har igar sa spande jag mig och arbetade upp radslan eftersom jag forvantade mig sant vader det var hemma for nagra ar sen nar Gudrun blaste forbi.
Nar det sedan inte ens kunde raknas som storm da blev jag faktiskt besviken. Konstigt nog.

Jag har en del valdigt konstiga saker jag ar radd for ocksa.
Valdigt valdigt valdigt konstiga saker: Rymden. Planeter. Solsystemet. Allt som gor att vi overhuvudtaget existerar. Jag ar radd for (och har alltid varit) att solen tex ska slockna, att planeterna borjar flytta pa sig, att nagot hander som gor att det inte finns en chans for oss att overleva.
For ett par manader sen tex lag och tittade ut pa manen en stjarnklar kvall. Efter ett tag var jag tvungen att sluta titta, dra ner for fonsterna sa jag inte sag den for jag sag for mig sjalv hur manen helt plotsligt slocknar och vad fan gor man da liksom? "Jaha dar forsvann manen, nej fan det ar sent, jag maste sova..upp tidigt imorn."
Helt sjuka saker som i princip aldrig kommer att handa!! Och hur tranar man bort det genom "utsattningsmetoden"? Jag skyller dock lite pa pappa for att han alltid kollade pa Vetenskapens varld dar dom ofta tog upp sadana saker. Jag ar skadad av vetenskapen.

Men jag undrar var radslorna kommer ifran? Eller maste det finnas en orsak till varfor man ar radd for vissa saker?

Hemlos kansla.

Inatt dromde jag att jag hade flyttat hem men inte hade nagonstans att bo. I drommen sa visste jag inte riktigt hur det hade blivit sa eftersom jag har skaffat boende osv tills nar jag kommer hem. Det kanske ar en kansla av att man inte riktigt vet vart man kanner sig hemma. Samtidigt som Tidaholm alltid kommer vara hemma sa ar ju detta hemma pa ett satt ocksa. Man har ju ett liv har som man byggt upp som man helt plotsligt ska lamna. Ett liv med kompisar, favoritpubar och fik. Men jag vet att vissa av de jag lart kanna har kommer alltid att vara mina kompisar aven om vi inte ses sa ofta. Det ar det som ar fantastiskt med att traffa nya manniskor. Man vet aldrig vilka man kommer mota. Om det ar nagon man kommer ogilla eller om det ar en van for livet. Jag har haft turen att for det mesta traffa valdigt bra manniksor. Jag har aven upptackt att jag faktiskt har valdigt latt att fa kompisar. Det var en av sakerna jag oroade mig for da jag flyttade hit.
Jag har ju aldrig behovt lara kanna nya manniskor hemma da de vannerna man har ar vanner man haft sen man var liten.Det har gatt forvanansvart bra!
Jag kanske ar ganska "likeable" anda...?