Vuxen...?

Funderar på vart mitt umgänge tagit vägen. Förr hade jag alltid fullt upp, var hos kompisar jämt, hade alltid något planerat. Men nu har alla glidit iväg åt olika håll, man får resa genom hela sverige för att träffa de kompisar man förr hade runt hörnet. Jag vill litegrann ha tillbaka tiden då man sov över hos varandra, drack sig fulla mitt i veckan utan att ha några planer, gick omkring ute i flera timmar och bara snackade skit.
Nu sover man alltid hemma, somnar tidigt, oroar sig för diverse vuxengrejer såsom ekonomi, jobb och vad man ska äta till middag. Man är nästan alltid trött, jag kan inte ens läsa en bok utan att somna efter ca 30 minuter. Kärringvarning, typ?
Vad hände med spontaniteten? Med att bara göra grejer utan att planera eller tänka efter! Nu låter man bli att göra vissa saker därför att man inte orkar med de jobbiga konsekvenerna.
Är det alltid så när man blir "vuxen"? I så fall vill jag inte det! Bli vuxen alltså.

Jag känner mig tråkig, vad hände med den hurtiga energifulla Natalie? Jag saknar henne litegrann. Kom tillbaka!

Huvudet fullt av siffror, termer, parenteser, hypotenusor och regler....

Okej, jag erkänner, Matte B är svårt. Så fort jag lärt mig ett område börjas det med ett nytt, då står det still i huvudet. Tar ett par veckor att smälta allt som man ska lära sig. Sen kommer allt vi gått igenom hittills plus 2 veckor framåt på samma prov... aj aj aj... Då har man inget facit att gå tillbaka och kolla i och rätta. Så man vet man gjort rätt alltså. Fuskar inte och kikar facit innan. Men ibland kan det va bra att se svaret om man fasnat för då kan man helt plötsligt se hur man ska göra och då lär man sig. Önskar jag ärvt pappas mattehuvud. Men icke.

Känns som jag bara har skola i huvudet för tillfället, är jättetråkig.
Var gött med en paus igår med film, skratt och lite goooo mat.

Det är fittigt kallt, har fått utslag på kinderna från igår?! Wtf? Vad hände liksom? Kan man vara köldallergiker? Hahaha... Nej kanske inte.

Snart helg igen, vart fan tar tiden vägen? Det var ju precis fredag?

Andas ut...

Jag kan andas ut. Slappna av. Koncentrera mig på det jag behöver. Det känns skönt.
Snart ramlar pengarna in och då ska jag först och främst gå till gymmet med kusin vitamin.
Sen ska jag resa runt och hälsa på mina kompisar! Vill att det ska bli lite varmare ute först. Jönköping ska jag till först, det har jag bestämt! Hälsa på min älskade, saknade Maria Lindqvist som jag inte träffat sen i somras. Min Häbbi Bäbbi!

Ikväll ska man ta en film med en annan gammal vän, Jaonas, det ska också blir roligt. Ska tvinga honom att kolla på Dum & Dummare. Annars går jag hem. Så det så...

Peace!

Vad är väl en liten tutte...

Jag stör mig fortfarande på vissa (faktiskt en hel del) folks syn på offentlig amning.
Hur tänker dom? Ska mammor behöva stanna hemma då för att en del tar illa upp? Eller gå in på toaletten och sitta i en halvtimma? Det är varken hygieniskt eller särskillt trevligt. Sen är det ju inte så att de tar av sig alla käder, sitter näck med tuttarna flängande och ammar. Det finns något som kallas amnings-bh eller som många gör; lägger en filt över. Och de som INTE gör det, vad spelar det för roll? Titta inte då om det är så jävla äckligt, störande, respektlöst, opassande eller vad de nu tycker. Rller stanna hemma själva.
På sommarn går det bra att va hur näck som helst i princip överallt, men inte på ett fik, nej nej. Oh nej vad opassande. Om man är mamma.
Men det är ingen som klagar på alla illaluktande, harklande, svettiga karlar (och damer) med magarna och rövarna hängande åt alla håll med dåligt bordsskick. DET om något får en ju att tappa matlusten?!
Jag blir förbannad på idiotiska människor som fortfarande tycker att alla mammasaker ska skötas hemma.
Mammor är också människor. God damn.


Nu har jag öst ur mig lite aggressioner. Det var gött.

Lilja 4-ever

Man skäms när man tänker på vad man egentligen klagar över varenda dag. Småsaker. Om man jämför. Med hur det kunde varit. Hur det är för väldigt många människor.
Filmer såsom Lilja 4-ever får en att tänka till lite extra. Att man har det riktigt riktigt bra. Att man aldrig skulle bli lämnad ensam. De problemen vi har är egentligen inga stora problem.
Men vi klagar ändå. För vi vet inte annat.

Jag ska sluta klaga på småsaker. Det kunde varit värre.

Deer Hunter.

Har inte sett Deer Hunter sen jag var liten, vad jag mindes skulle den vara blodigare, men att den inte var det gör inte att den var mindre hemsk.
Det är inga blodiga, påkostade specialefffekter direkt som man tänker krigsfilmer ska vara.
Den handlar istället om familjer som splittras, psyken som krossas, vänskap som går över allt.
Det är en sån film som man inte direkt gråter under utan en timme efter den tagit slut. När eftertexterna rullade gjorde tårarna detsamma på mina kinder. (förgående mening ska sägas/läsas med överdrivet dramatisk röst, annars låter den bara jävligt töntig...gjorde den ändå ser jag nu. whatever.)
ALLA borde se Deer Hunter!

Det är så konstigt när man är hemma, tidigt igår kväll var jag rastlös, irriterad och ville ut typ, men det gick över på en timme och jag var jävligt glad jag stannade hemma ändå.
Jacob får alla att skratta med sina sjuka, men lite gulliga, kommentarer. Nicke tar som vanligt fram gitarren och vi löjlar oss och sjunger lite. Matilda är snuskig och lite otäck. Mamma är så mysig så man vill kramas.
Jag och Gabban är...som vanligt. Vi äter...och fiser... ett och annat skratt bubblar också ur oss, det är inte bara i bak det låter.... hahahha kunde knappt skriva klart så mycket skrattar jag. Det var en äkta Nicke-kommentar. Jag har smittats med dålig humor! Ohhh noooo! Jag måste härifrån...!

Nu ska jag ge Gabban en käftsmäll, ett rejält uppvaknande är det bästa. Vi ska ju tvätta idag. Wiihooo...hooo...

Att sitta under en filt och hålla för öronen....

Kollade på Saw 6 igår kväll hos syrran. Spenderade i princip hela filmen under en filt med fingrarna för öronen. Isabelle skrattade och jag kved. När filmen var slut ville jag kolla på nått roligare innan jag skulle sova. Hannilbal var då på tv:n. Nästan ännu vidrigare. Det tyckte Gabban var roligt. Inte jag.

Det var då ännu en lördag kväll och det rycker i benen av rastlöshet. Sitter dock fast i Suntak. Kommer ingevart. Nån som har en idé?
Skrattar ihjäl mig åt Matilda. Vet inte vart hon lär sig allt konstigt hon säger och gör hele tiden. Jag är oskyldig!

hjbhfjkashgisyrewhtbewmnbvmsdvnhkdsyiguthykjdnagdgsahgefwh
Så känner jag mig. Rastlös och jävlig. Gahhh....

inte kry, nej nej.

Varför blir man alltid sjuk när man inte har tid att vara det? Känner att det pulserar innanför skallbenet och energinivån är på ca 0. Jag har INTE TID! Orkar inte missa grejer i skolan, då hamnar man efter med en gång. Led mig igenom en 3,5 timmes lektion i matte, lyckades faktiskt förstå vad det handlade om trots skallebank. Kan det vara så att min hjärna är överarbetad eftersom de inte använts på ca 3 år och nu packas på med massa info helt plötsligt? Den kanske strejkar. Taskigt.

Snart helg igen men det orkar jag inte bry mig om. Lär väl inte hända nått sköjj ändå. Eller?

Ingen som råkar ha boken för Eng B, "Read and proceed"? Är intresserad av att köpa den isf. Let me know.

Nu ska jag sammanfatta en text, jättekul verkligen, sen möte för mitt Projektarbete, sen hem och sova.
Kul liv jag har. Inte. Men det passar mig just nu. Yes!

Känslor och tjöt.

Sitter i en datasal på Rudbeck och tjuvlyssnar på en BF-klass som sitter utanför.
Det påminner mig om när jag gick på gymnasiet eller skolan över huvud taget.
Alla måste hatat mig. Jag skulle hatat mig. För fan vad jag tjöta! Finns så mycket egenskaper man kan ärva av sina föräldrar och jag ärver mammas tjöt. Tack mamma.
Jag blir pissed så fort nån öppnar käften i klassrummet när läraren pratar. Det är totalt respektlöst. Man kan ju tänka sig själv om man vill lära andra saker och har något att berätta och hälften sitter och pratar om annat när Du försöker nå fram. Tack gode gud man inte är sån längre.
Mina lärare har alltid utvärderat mig sähär: "Man ser direkt när du kommer in i klassrummet vad du är på för humör eftersom du är som en öppen bok. Antingen sätter du dig ner med ett leende eller också smäller du böckerna i bordet och ryter."
Ooops? Fast det är nog sant. Har aldrig kunnat dölja hur jag mår eller vad jag känner. Vet inte om detta är bra eller dåligt. Jag styrs av mitt humör och mina känslor totalt, jag är ingen sån som kan slå undan saker till senare. Känner jag något måste jag få känna klart det innan jag kan tänka på annat.
Kanske något jag borde träna på. Fast jag trivs rätt bra med hur jag är just nu.  Vill inte bli någon som stänger in och gömmer alla känslor så de istället påverkar allt annat man gör utan att man inser det. Bättre att få ett utbrott eller gråta när man känner det behövs så är det avklarat sen.
Så känn så mycket ni orkar så länge ni kan. Det är underbart att känna.


Peace out!

Att vänta och vänta och vänta...

Väntar och väntar och väntar och väntar... Att det ska ta sån jävla tid! Jag behöver pengar ta mig fan! Jag vill ÄTA, och KÖPA SKOLBÖCKER! Livsviktiga saker! Lever för tillfället på knäckebröd och kaffe.
Inta bra för läsdelen av hjärnan. Pluggar på just nu pga nystart och intresse. Detta kommer säkerligen släppa snart och behöver då annat som ger mig energi. Så snälla gode CSN, skynda på!!!!!!

Ser en blå fläck på himlen och det ger mig hopp. Hopp för att våren är på väg. Att man snart kommer få vårkänslor i hela kroppen som gör att man blir kär i alla man ser och älskar allt och alla utan anledning.
Jag gillar våren. Våren gör mig glad.

Kurr kurr sa det i magen nu. Om man skulle gå hem och ta ett knäckebröd...

Att försöka minnas och sammanfatta....

Sitter med projektarbetet. Ett stort jävla arbete. Man ska försöka tänka tillbaka och minnas känslor och tankar man hade för ca 1,5 år sedan. På ett sätt minns jag exakt hur det kändes men på ett annat sätt har det hänt så mycket att det är svårt att föreställa sig att det verkligen var jag som hade alla de tankarna. Osäkerheten, ovissheten och nervositeten.
Det känns frustrerande att vara samma person men med så mycket nya saker och upplevelser inom sig som inte går att få ut eller ha användning av när man återgår till sitt exakta liv man hade innan.
Det är förvirrande och konstigt.
Folk kommer fram hela tiden och frågar hur det känns att vara hemma. Jag vet inte vad jag ska svara. Det är ju liksom ...hemma. Hur ska det kännas? Hur borde det kännas?
Just nu känner jag ingenting. Fast samtidigt väldigt mycket. Det är svårt att förklara men de som vart i samma situation vet exakt vad jag pratar om.
Sen vågar man inte prata om det för mycket av rädsla att folk ska tycka att man "skryter" eller vad de nu kan tro. Kanske är jag som är nojig eller så är detta verkligen vad folk tycker bakom ryggen.
Men det är väldigt svårt att INTE prata om det då jag inte direkt har några uppleveler hemifrån det senaste året? Så vad ska jag prata om? Väljer ibland att vara tyst istället. Om inte folk frågar. Då är det ju de som undrar och inte jag som babblar.

Min visa gammelmoster sa till mig förra veckan: "Du är som en av pojkarna man sänder ut i militären som återvänder som man".
Vet inte om jag ska tolka det som att jag blivit vuxen ( hur det nu syns eller märks?) ellr om jag återvänt mer än lovligt manhaftig.
Hoppas dock det är vuxenteorin hon syftade på.

Nu ska jag ta en paus i skrivandet och försöka hämta inspiration.

Peace!

Ett lyckorus!

Vill tacka alla inblandade igår för en jättekul kväll!
Jag trodde det skulle vara svårt att gå ut utan att dricka, att man ändå skulle bli lite sugen. Men ta mej fan, var inte alls så! Jag hade verkligen jätteroligt, träffade massa folk, sprang mellan alla hela tiden, dansade och var precis som om jag vore full fast jag inte var det. Jag var i något slags lyckorus, jag vet inte vart det kom ifrån. Jag stod och tittade på alla folk och de såg så lyckliga ut så då blev jag också lycklig. Detta ska jag göra fler gånger. Tappade bort alla tills slut så fick stå i jackkön helt själv men inte ens det var jobbigt... Det enda som var jobbigt var att man blev knuffad hit och dit och inte kunde stå still pga andra människor. Alla är så långa och stora mot mig..? Man tycker man borde vänja sig men icke. Man får köra armbågar och ta långa djupa andetag för att inte få bryt.
Gabban fick komma och hämta mig vid Brygget för hade converse som inte är det bästa när det är halt och jag ville inte slira runt ensam i snöhögarna, kanske skulle ramlat och blitt liggande, kände inte riktigt för det.
Stog där som ett fån bland de sista som var kvar.... Det var...kallt...och halt...

Idag fyller mamma år, grattis till henne. Är ute i de mörka Suntaksksogarna och fikar. Hundarna skäller och busar och Matilda är uppkäftig. Men jag gillar henne ändå.

Imorgon börjar en ny vecka med mera plugg. Energin flödar och jag är mest glad hela tiden. Vet inte vad som har hänt med mig, men är allmänt lycklig.

Peace out!

Mitt beslut är att må bra!

Läser om yoga och meditation och blir kär innan jag ens provat. Har en hel hög med tidningar, böcker och dvd:er och ska snart skriva in mig på yogapassen. Att lära sig andas rätt, samla energi och bli av med spänningar och stress. Just det där med OM fascinerar mig lite extra. Frågan är hur man ska hitta en lugn tyst plats när man bor i världens mest lyhörda hus och det är -10 grader ute. Vill börja nu.

Alkohol ska ej förtäras och inga negativa tankar ska få ta över. Allt som får mig att må dåligt ska jag sluta med. Ska fokusera på skolan och saker som får mig att må bra. Som min familj, bra böcker och i fortsättningen yoga. Ska iallafall ge det ett försök, detta är något jag verkligen tror fungerar för mig. Inga svettiga, intensiva gympass utan träning som gör mer för kroppen än att bara bota utseendefixeringen.
Jag  mår bättre bara av att tagit beslutet.

Hoppas bara folk respekterar mitt beslut och inte tjötar. Tack tack.

Smart!

Jag känner mig smartare i glasögon. Det är faktiskt sant. Smartare...och fulare.
Matten har hittills gått riktigt bra. Har Gabban som personlig lärare och det funkar finfint.

Har tagit ett beslut. Ett beslut som känns riktigt bra för mig. För jag orkar inte leva med ångest i hela kroppen längre. Så nu blir det nya tag. Det är inte värt det.

Varför kryper det myror på hela datorn nere på KC?

Jag drar....

Skogen, jakt på efterfest och sömn, eller kanske brist på den.

Sitter mitt i skogen ute i Suntak. Hälsar på hos mamma. Men alla sover...? Kl är inte ens 20. Så jag får sitta här och lägga mig i vad folk håller på med istället. På facebook alltså.
Fick en nosjävel uppkörd i röven de första när jag klev innanför dörren. Mammas hundar... Varför ska de nosa där hele tin för elle? Djur alltså...

Haha skrattar ihjäl mig... "Hon har massa sprit och inga cd-skivor!!" Skulle vart tvärtom. Ingen sprit men massa cd-skivor. Efterfestjakten var i full gång inatt. Blev dock ingen. Är lika trött som jag vart på 1000 efterfester ändå. Somnar snart framför datorn.

Vad hände igår elle? Hur kan man tappa kontrollen över benen bara sådär? Inte hänt sen jag var 14. Sjukt. Nu blir de fan lugnt med alkoholen ett tag. Helt seriöst. Sådär kan jag ju inte hålla på. Ramla omkring. I snön.

Jag vill få ordning på lägenheten snart. Hatar att bo halvfärdigt. Jag vill bli klar!

Har en krypande känsla i kroppen. Jag är sjukt rastlös varenda dag. Sitter och studsar hela tiden. Har massa energi som måste få komma ut, men vet inte hur. Skulle behöva dra ett par varv runt leden men vafan kan ju inte slira omkring i snön... Nepp får studsa tills skolan börjar, sen lär jag ha att göra. Det ska bli roligt att börja plugga igen och få igång hjärnan lite.

Nu ska jag fortsätta va nyfiken. Ska skämmas lite också.

Nattinuffsan!

Att skratta ihjäl sig.....

Har inte skrattat såhär mycket som jag gjort den senaste veckan sen jag drog iväg. Hade glömt hur det kändes att bara asgarva åt helt meningslösa saker som ingen annan än jag och Gabban tycker är roligt.
T.ex i förrgår natt mellan 3.00 - 4.00, vi var övertrötta och Gabban hade talfel vilket gjorde att vi inte kunde sluta skratta. Det började med att Gabban tycker jag har blivit töntig som använder smeknamn på alla som låter ungefär som snuttegullan, pussigullen osv osv. Men hon sa pussipullan istället och då dog jag nästan. Av skratt. Sen sa jag fel och råkade säga "pulliprutt" och då dog vi ännu mer. Kom då på att Pulli Prutt låter som ett namn på nån liten jävla figur. Så vi kom på ca 1000 olika titlar på barnböcker. De kommer här.

• Pulli Prutt och hans vänner
• Pulli Prutt och Pussi Pullan åker och badar
• Pulli Prutt och Pussi Pullan i Vilda Västern.
• Pulli Prutt goes to Hollywood
• Pulli Prutt lär sig simma
• Pussi Pullan dansar tango

Ja ni förstår grejen. Detta var som som sagt mitt i natten, vi var övertrötta och tyckte allt var såååå jääävla roligt. Ingen annan fattar grejen men det hade vi inte förväntat oss heller. Vi skrattade så vi fes. Fakstiskt. Iallafall Gabbilutten.

Jag skrattar åt allt nuförtiden. Jag tror jag är lycklig. Lycklig av att vara hemma. Det känns skönt.

Blev axelknuffad och morrad åt igår när vi fikade. What the hell? Men det gjorde iofs att vi skrattade ännu mer. För vi är förföljda av morrare. På tv, på fiket, fan alla morrar. Män alltså.

Idag drog Gabban ut en 1 meter lång tand som hon bär med sig i fickan. Jag tycker det är ganska äckligt. Men det gör tydligen inte hon...

Nu ska jag pussas och äta middag!!

Orkar inte hitta på en titel eller vafan det kallas.

Nyår. Alltid samma sak. Pubarna stängda. Man letar hemmafester. Hittar oftast ingen. Man klär upp sig. Som ett sista förtvivlat försök att få den här kvällen lite mer speciell än alla andra festkvällar. Dricker alkohol. Oftast för mycket. Äter god mat. Oftast för mycket av det också.
Jag gjorde allt det igår. Som alla andra. Fast alkoholen blev det rätt dåligt med, vilket var rätt skönt. Idag. Jag är relativt pigg och nöjd. Sitter barnvakt. Ska äta chips. Sen hem och sova. Igen. Imorgon händer...abslout ingenting. Det är ju söndag trots allt. Då är Tidaholm dött. En spökstad.
Jag vill att alla mina vänner ska komma tillbaka. Jag saknar dom.
Tur jag har syster. Alltid. Utan syster skulle jag vara ensammast på Dyckertsgatan.

Tycker fortfarande det är svårt att skriva med åäö på tangentbordet. Missar ibland. Orkar inte gå tillbaka och ändra. Får väl se töntigt ut då. Bryr mig fan inte. Men andra gör det säkert. Helt säkert. Kanske.

Har saker jag borde uträtta. Snarast.