Uppdatering bebis, vecka 34

Kom precis från barnmorskan. Allt var bra som vanligt, följer samma kurva, det känns skönt. Fick väcka bebis när vi skulle mäta hjärtljuden, sömntutan tog en tupplur så gött inne i värmen, haha.

Min vikt: 60,2 kg (uppgång 15 kg)
SF-mått: 33 cm
Bebis hjärtljud: 135

Alla är övertygade om att det är en liten kille därinne. Vi frågade barnmorskan idag vad hon trodde, men hon ville inte säga nått :)

Annars mår jag bra, lite mer sammandragningar, lite mer bredbent gång, haha, men inget som stör sådär mycket. Har en jäkla matlust och godissug bara. Får försöka hålla igen de sista veckorna här. Eller...?

Ungefär en vecka har gått...

...sedan det ofattbara hände och en del av vår stora fina familj togs ifrån oss. Varken ork eller lust har funnits till att tänka på så mycket annat än att bara ta om hand om varandra, sig själv och ta dagarna en i taget. Allt har egentligen flutit ihop till en stor gröt och man har inte riktigt koll på något. Vill återigen tacka alla de som visat sitt stöd på ett eller annat sätt. Tacka för att de låter oss vara ifred när vi behöver och för att de finns där när vi behöver. Det finns så mycket fina människor. Tack ska ni ha. 


Annars lunkar allt annat på. Bebis växer och mår bra. Sparkar mig så hårt i sidorna och revbenen att jag ibland tappar andan. Starka fina fötter!! Vecka 34 går vi in i idag, det är ju sjukt vad fort tiden går. Jag känner mig alltmer tjock, otymplig och orörlig. Magen är i vägen, bebis trycker på kissblåsan typ hela tiden, sparkarna gör mer och mer ont. Men vi längtar så efter busungen i magen och undrar så hur han/hon ser ut. Ett litet mirakel i allt elände som ger oss så mycket glädje och kärlek.

Vissa kanske tycker att det är konstigt att jag skriver lite på bloggen och så redan, men anledningen till det är att jag känner att jag på något sätt måste fortsätta med något som är vanligt. Hela livet har ändå förändrats på så många sätt men en del grejer kan man ändå fortsätta med. Det är skönt. Det är mitt sätt att behålla någon normalitet. Det är min blogg och jag vill fortsätta skriva om graviditeten och vardagliga saker. Livet fortsätter ju, trots allt, bara på ett annat sätt än tidigare. Det måste man acceptera.

Nu är jag så jävla trött efter allt som hänt plus att jag och Rasmus legat sjuka hela helgen så jag ska ta och gå och lägga mig och sova utan att ställa någon klocka. Fy fan vad skönt!

Tack för omtanke

Vill egentligen bara tacka för all kärlek och visad omtanke vi fått de senaste dagarna från släkt, vänner och bekanta. Vet att många frågat och varit oroliga över hur det går med bebis i allt detta, men den är lyckligt ovetande om allt här ute och mår bra och grejar som vanligt i magen.

Allt utanför familjen är för tillfället pausat och lagt på is, men vi kämpar på och hjälper varandra. Men vill återigen tacka alla som hört av sig, visat omtanke och erbjudit sig att hjälpa. Det betyder mycket!

Kram

Gråtande och halsbränna

Gick ju alldeles utmärkt att sova själv, jag som trodde jag skulle vara lite mörkrädd. Men nu för tiden är jag som en zombie på nätterna så jag orkar typ inte bry mig. Glömde ta på mig handledsskydden så jag vaknade med en så sjuk smärta i högerhanden vid 3-tiden, speciellt i mittenfingret. Hade legat och kramat ihop handen i sömnen och när jag vaknade kunde jag knappt räta ut fingrarna. Så det var bara att dra på sig skydden och sova som en stel kärring. Aja, vaknade relativt smärtfritt i morse så det fick det väl vara värt ändå.

Blev väckt vid halv nio, och efter det tänkte jag somna om, men icke. Den omtalade Halsbrännan har hittat hit, förmodligen för att stanna vad det verkar. Räcker med att jag lägger huvudet på kudden så är den där. Tror inte att 1,5 liter julmust var det bästa att svepa i sig innan jag la mig. Hoppsan.

Jag sträckkollade igår kväll på alla tre avsnitten av Torka aldrig tårar utan handskar, har missat det varje gång det gått på tv. Man kan säga att det betydde ungefär tre timmar konstant gråtande, liggande i fosterställning med snor och tårar i hela ansiktet. Hade ont i hjärtat från början till slut. Ni som har missat det, SE DET, snälla!

Godkänd tenta och ensam fredag

Blev godkänd på tentan i Konsumentbeteende, så jävla gött! En sak mindre att tänka på.
Och Rasmus åker till Göteborg idag så jag blir ensam i helgen. Men imorgon kommer Nikita, Gabban och Matilda och håller mig sällskap. Matilda ska sova över, så då slipper jag sova ensam.

Men ikväll ska jag fira tentaresultat och trösta min ensamhet med en jävla massa godis i sängen framför filmer. Jag ska bli så tjock de här två dagarna att Rasmus inte känner igen mig när han kommer hem. Mums!

Så här ska jag välkomna Rasmus hem på söndag.

Behålla facebook eller inte, pga förlossningsrykten?

Det sista jag vill ska hända är att ryktet om förlossningen ska spridas på facebook innan man själv hunnit berätta för de närmaste. Man sitter ju till och med nu och funderar på hur man ska skriva och meddela föräldrar, syskon, bästa vänner och så vidare. Det är en jävla RÄTTIGHET man har som nyblivna föräldrar att själva få sprida nyheten om miraklet. MEN! Men det finns alltid folk som inte. kan. hålla. käften! Som TROTS att föräldrarna säger till speciellt om att det ska vara tyst om det ändå känner ett behov av att visa alla andra att man är "först med att veta" genom att skriva på facebook.

Jag vet inte en enda av mina facebook-vänner som fått barn där man inte sett det på facebook innan barnet ens är fött. Folk som kanske inte ens är nära vänner, men som bara är jävligt nyfikna, och känner ett behov av att få hävda sig genom andras lycka. Detta gör mig så jävla irriterad. Det gör att jag inte känner att jag inte har något annat val än att ta bort min facebook ungefär en månad innan beräknat födelsedatum för att på nått sätt förhindra att vi inte får vara de som berättar när vårt barn är fött.

Jag kan bara inte förstå att om man får ett sms eller ett samtal av en vän som berättar att de åkt in på förlossningen och att barnet är på gång, att denna människa då kan känna ett behov av att skriva detta på antingen sin egen eller sin väns facebook-sida. Kan man inte sms:a tillbaka?

Så, jag väääädjar till alla jag känner: Så fort ni får reda på något, HÅLL DET FÖR ER SJÄLVA! Det är inte så svårt. Det är tvärtom jättelätt. Det är bara att inte skriva något eller säga det till någon.

Vecka 32

Jag tycker att det inte händer så mycket mer nytt för varje vecka nu när det börjar närma sig så pass mycket.  Bebis väger ca 2 kg och är runt 42 cm lång. Allt är egentligen klart utom lungorna och den sover ca 90 % av tiden. DET märks. Märker också att det inte är samma kraftfulla sparkar längre utan nu bökar den mest runt där inne, det börjar verkligen bli trångt. Och nu när den är längre så gör det ont när den sträcker ut benen uppåt mot revbenen. Jag måste då sträcka ut mig också, men det finns ju en gräns för hur lång jag kan göra mig, så ibland får jag ha ont, speciellt när jag åker buss. Jag känner också tydligt att den oftast ligger med huvudet neråt och grejar. Dels så blir jag helt sjukt kissnödig emellanåt som bara släpper helt plötsligt och dels så gör det faktiskt ganska ont den borrar omkring med huvudet. Men vi tycker att bebis är jättteduktig som gör det den ska och försöker lägga sig tillrätta för att komma ut.

Nu är det bara ett fåtal resor kvar till skolan, och jag börjar typ se ljuset i tunneln. Efter 10 december finns inget kvar för mig att göra direkt så då räknar jag mig som ledig även om terminen inte är slut. Men finns knappt nått på schemat, sen så är det jul och allt.

Vad fan... Jag hade ju aldrig tänkt att blogga om bebis och graviditet och så vidare, men det är bara att inse: det händer inte så mycket mer just nu i mitt liv. Ibland känns det som att andra gravida håller på precis som vanligt och gör en massa roliga ickegravidrelterade saker ända fram tills bebisen föds. Jag kan inte fatta hur dom orkar? Jag orkar ju knappt åka till skolan 2 dagar i veckan och resten av dagarna så gör jag inte så mycket. Fixar lite hemma, lagar mat, läser, sover, vilar. Varenda dag. Och ändå är jag trött. Trött, trött, trött...

Tänk att...

...för inte så längesen så kunde jag:

• sova en hel natt igenom utan kisspauser och smärtor.
• vända mig i sängen utan att vakna och behöva ta till armbågar och händer för att ens ta mig runt.
• luta mig tillbaka i soffan och faktiskt kunna ta mig upp igen.
• dammsuga utan att vilja gråta när den fastnar vid en tröskel.
• plocka upp saker jag tappat på golvet.
• förflytta saker UTAN att tappa det pga fumlighet och osmidighet.
• se vilket kön jag är av genom att bara slå en blick neråt.
• vara vaken en hel dag utan att bli trött till medvetlöshet.
• gå utan att vagga fram som en fet gubbe med ryggproblem.
• röra mig utan att flåsa (som en fet gubbe med ryggproblem).
• hitta på saker utan att planera dagen efter vart det finns toalett.

Men det mest otroliga av allt: för inte så längesen så hade jag en midja. och en navel.

God morgon

En kopp morgonte i sängen. Fundera ut vad dagen ska bestå av. Vädret är kass. Men här inne är det skönt. Bredvid baby. Och bebis bökande i magen. Blir nog att fixa och tvätta grejerna till vagnen. Men än så länge ska jag bara njuta av mitt te och lite morgonpussar.

Ännu en skum gravidåkomma

Vad konstiga saker som händer med kroppen. Nu när jag börjat samla på mig vätska så har jag fått smärta i händerna under nätterna. I veckan har det bara varit högerhanden som gjort ont, men inatt har det varit båda händerna och det har inte gått över helt under dagen idag heller. Så jag fick göra ett besök hos Arbetsteraputen på Vårdcentralen och fick handledsskenor som jag ska bära under natten för att hålla handleden i rakt läge så blodet kan rinna som det ska. Det är alltså svullnaden som förhindrar blodtillströmmning, eller klämmer en nerv, som orsakar smärta i händerna. Aldrig hört talas om innan. Vi får nog sänka temperaturen i lägenheten i så fall för händerna är sååå varma så de svullnar ännu mer. Även stödstrumpor inhandlades. Jag känner mig som en gammel tant...

Skulle vilja bo i ett isbad för jag är så jävla varm hela tiden!! Någon annan som råkat ut för detta?

Ledig underbar dag med bebiskläder och fix

Underbart med en ledig dag mitt i veckan. Får saker gjort som jag känt mig stressad över som jag inte hunnit när man vart i skolan hela dagarna. Har pratat med Försäkringskassan, återigen. Fick prata med en jättebra tjej som verkligen tog sig tid att sätta mig in i hur saker ska fyllas i och vad jag ska skicka in och vad jag kan strunta i. Den förra jag fick prata med var bara otrevlig och det märktes att hon bara ville bli av med mig så fick ingen hjälp alls. Men nu har jag koll på vad jag ska göra, det känns skönt. Måste få igång mitt BankID igen då så jag kan sköta allt via datorn.

Har också gått igenom alla bebiskläder som samlats under de senaste månaderna. Saker vi köpt och saker vi fått, både nya och gamla. Tog fram allt i storlek 50 och 56 för att få koll på vad vi har och vad vi behöver köpa. En rejäl hög har det ändå blivit hittills. Tror inte det är så mycket som behöver kompletteras. Det skulle i så fall vara ett par till varma overaller och lite byxor och långärmade tröjor. Men har massa bodys, strumpor, mössor och liknande.

Hur vet man hur mycket man ska räkna med att göra av med per dag?

En sån här dag var exakt vad jag behövde känner jag. En dag där jag kan gå i pyjamas till sen eftermiddag, småäta, prata i telefon, lyssna på musik och bara vara. Tvätta lite, plocka lite, fixa och tänka. Om en månad är sista föreläsningen i skolan och sen räknar jag mig som ledig. Sen är ju tentorna 8:e och 10:e Januari och eftersom vi är beräknade den 13:e så är det inte troligt att jag kan göra dom. Så, en månad till, sen är det dags att vila upp sig för förlossning och allt som framtiden innebär. Så. Jävla. Skönt.

Allt bra, vikt & mått

Jodå, allt var bra med mig och bebis.

SF- måttet låg på 30 cm
Hjärtljuden på 135
Min vikt 58,2 kg

Bebis låg igår med huvudet neråt och rumpan upp, men än dröjer det tills den är helt fixerad. Den flyttar fortfarande runt i magen, det känner jag ju också. Barnmorskan tyckte jag såg trött ut och det beror ju på allt åkande till och från skolan. Arbetet i skolan är inte jobbigt, det är resan. 4 timmar buss per dag tar på både kropp och ork. Därför var det extra gött att vi blev klara med arbetena idag så vi slipper åka torsdag och fredag. Så nu har jag helg kan man säga.

Har nu gått upp 13 kg. Inte så konstigt när jag börjat älska choklad. Hoppsan! Jag har aldrig gillat det tidigare, nu kan jag lätt sätta i mig en chokladkaka. Marabou har ju sååå många goda konstiga smaker, vill ha allihop!! Haha!
Eftersom jag redan börjat få svullna ben och händer så sa hon till mig att vara extra noga med salt och socker. Jag översaltar ju allt och jag veet att jag måste skärpa mig. Vill verkligen försöka hålla nere vattensamlingen och viktuppgången. Rasmus fick i uppdrag att skälla och hålla koll på mig ;)

Men, allt såg ändå fint ut och det känns skönt! Längtar så himla mycket efter vilden i magen!!

Vecka 31

Ja nu ska väl bebis egentligen bara tjocka till sig, annars är den i princip färdigbakad. Ca 40 cm lång och 1800 gram. Vilken goding!

Den håller fortfarande på och sparkar loss, speciellt direkt efter jag ätit, vad beror det på? Är det att den får energi eller slåss den om platsen i magen? Är så himla roligt när man känner så väl vad som är vad! När man verkligen får en hel fot i handen. Eller en rumpa haha!

Idag ska vi till MVC för mätning av mage, lyssna hjärtljud, ta blodprov osv. Får se vad som hänt sedan sist. Spännande!

Annars så mår jag relativt bra. Sover ju dåligt pga ont i mage, rygg och så när jag ligger ner, halsbrännan har hälsat på och humöret är upp och ner. Men jag känner mig annars pigg och rörlig (relativt) och trivs med tillvaron.

Finfin helg med besök och inredning

Har varit en ovanligt fin helg. Igår åkte vi till Hem & Hobby och spenderade en massa pengar. Dom har ju finaste sakerna att inreda med hemma när det gäller ljus, vaser, tavlor osv. Känns lite grann som ett nytt hem. Ett betydligt hemtrevligare hem. Nu trivs man faktiskt i sovrummet.

Jag är la mästerfotograf. Eller inte.  Aja, lite retrotavlor, buddha, elefant och cool brud fick hänga med hem.

Mitt älskade (lite smutsiga) fat med sand och snäckor handplockat från en strand i Nordirland och de fina namnstenarna från Frida och Adams bröllop i somras. 

Sen kom Rasmus bror med dotter på besök samtidigt som lillasyster Matilda anlände för att sova över. Barn är ju så roliga. Det räckte med en DVD med One Direction och en skål popcorn så var de kompisar. Fnittrade och pratade hemlisar.

Även Nikita förärade oss med sitt sällskap hela kvällen. Kvart i ett åkte hon hem. Så länge har jag inte varit uppe sen i Maj typ, haha. Så Mycket Bättre på tv och en massa prat i flera timmar. Rasmus smuttade Whiskey och vi drack Fanta typ. Sen var ju tanken att jag och Matilda skulle sova i sängen och Rasmus på soffan. Men två minuter efter vi lagt oss så tassade jag ut och knödde ner mig i soffan jag med. Snacka separationsångest, haha!

Så, Matilda fick en hel dubbelsäng för sig själv medan jag och Rasmus trängdes på soffan. Men är man fortfarande löjligt kär så blir det lätt så.