Så jävla less på att mår såhär

Är så less på allt. På att amma, att inte få sova, att vara ledsen, att inte ha någon motståndskraft, att vara på dåligt humör, att inte ha lust att vara social. Allt. Jag skulle bara vilja må som vanligt en dag.

Självklart visste man att det skulle bli tufft att ha bebis, väldigt naivt att tro något annat. Men eftersom min storebror dog 6 veckor innan Valdemar föddes så gick vi inte direkt in i föräldraskapet med de bästa förutsättningarna. Att försöka reda ut sin sorg, att få tid att sörja, och och samtidigt vara den bästa förälder man vill vara är jävligt tufft. Jag har ingen ork att ta krångel, har inga resurser att ta utav, och är så jävla ledsen emellanåt. Minsta motgång så brakar jag igenom.

Speciellt jobbigt är det de stunder som dessa när Valle vill äta varannan timma dygnet runt som det varit i ca 2 veckor nu. Så, nu är jag jävligt less på att amma, jag klarar inte av att vara den enda som kan ta nätterna, den enda som kan mata, när jag samtidigt mår dåligt på så många sätt. Eftersom amningen är det enda som fungerar på nätterna när Valle vaknar så kan inte Rasmus hjälpa till. Vill jag sova på helgen eller dagtid så är det ändå max 2 timmar som gäller innan Valle vill ha mat igen. Att sömn kan påverka måendet så radikalt hade jag aldrig trott.

De första månaderna var jag helt säker på att jag fått en förlossningsdepression, jag mådde så dåligt emellanåt att jag låg nästan apatisk i sängen. Som tur var så var Rasmus hemma ett tag då när det var som värst. Så,jag går hos psykolog, och det är väldigt skönt. Nu rörde det sig inte om någon depression, utan sorg helt enkelt, men inte är det lättare för det. Jag är fullständigt utmattat både fysiskt och psykiskt och detta påverkar hela mitt liv. Visst, ibland mår jag bra, nästan som vanligt, men i bakgrunden hotar alltid ett sammanbrott som kan utlösas av de minsta sakerna. Jag märker stor skillnad på hur jag mår beroende på hur jag har fått sova. Att Valle sover minimialt gör ju inte saken bättre. Ca 8-9 timmar per natt och 1-2 timmar på dagen. Det är sjukt lite för att vara bebis...

Så, nu har jag tagit beslutet att sluta amma. Valle är ändå fem månader. Det kommer säkert bli tufft, han är inte direkt jätteglad att ta flaskan, tuggar mest på den och maten rinner ut, men har köpt en ny flaska, Tommee Tippee, och sätter mitt hopp till den. Att få vara ifred i mer än två timmar skulle göra så mycket. Att få sova. Att få chansen att må lite bättre.

Ut i naturen, där vill jag bo

För bara ett tag sen så levde jag ett liv som gick ut på att plugga/jobba och festa. Gjorde inte så mycket annat. Ville inte så mycket annat heller. Men saker i livet ändras så snabbt.

Nu drömmer jag om ett hus på landet, ha vårt eget potatisland, tystnad och frid. Det finns två program på SVT som jag älskar. Båda är norska. Där ingen skulle tro att någon kunde bo, är det ena. Handlar om människor som lever alternativa livsstilar och alltså ratar all den nya teknikhetsen som råder idag. De bor på platser som är utmanande naturmässigt, de odlar sin egen mat och, ja, lever som man gjorde förr i tiden i stort sett. Det är oftast i mycket vackra miljöer de bor, de mår bra, arbetar med kroppen och känner inte alls av den stress som vi andra lever med konstant.

Det andra är Fjällfolk. Man får följa människor som bor på olika platser i de norska fjällen och det är ju bara så otroligt vackert!! SÅ vill jag bo. Man kan inte tro det är sant att den vackra naturen finns så nära. Jag får nästan en klump i halsen bara för det är så fint!

De här programmen inspirerar mig så mycket. De visar att det finns alternativ, och de är mycket modiga, människorna som lever så.

Vem vill inte vakna till detta varje morgon?

Mammornas dag

Hade önskat mig sovmorgon men alla tre vaknade vid 9.30 så jag nöjde mig med att iaf ligga och dra mig en timma, helt ensam! Sen fick jag kaffe på sängen och så packade vi ihop oss för en tur till Mösseberg i Falköping. Kollade på djuren och fikade. Valle var mest trött och brydde sig inte om djuren men jag och Rasmus tyckte det var mysigt!

Sömnbrist deluxe

ÅH. HERRE.GUD.

Jag är trött. Valle har börjat krångla på nätterna. Igen. Igår natt sov jag tre timmar, och fick två ynka timmar till på förmiddagen när Valle till slut gav upp av utmattning själv. Hoppades på en bättre natt inatt eftersom vi varit hos mamma hela dagen igår och varit igång. HA.HA. Vilket skämt.

Valle somnade klockan 22, jag somnade 23. Valle vaknar 00.30. Matar. Han somnar gött i min famn. Jag lägger ner honom bredvid mig. Han börjar vrida sig, gnälla, prutta. Ont i magen. Försöker rapa. Går inte. Han somnar i min famn igen. Jag lägger ner. Han vrider, gnäller, börjar skrika. Matar igen. Rapar. Han somnar, jag lägger ner. Samma sak igen. Jag tittar på tv, gråter, totalt övertrött och speedad i hjärnan av sömnbrist från natten innan. Klockan 03.15 ger han upp och somnar. 04.45 vaknar han igen. Kissat igenom. (Jävla sketblöjor, måste köpa nattblöjor!!) Upp, byta blöja. Mata. Denna gången ger jag upp och har kvar honom på mitt bröst för att båda ska få sova något över huvud taget. Vaknar 9.30. Dags att gå upp. Valle skrattar och jag vill spy.

Nu ligger han på sin filt, på mage, och är arg för att han inte kan komma någonstans. Jag vill typ låsa in mig i förrådet och somna på vinterdäcken.

Hej då.

Framåt marsch

Idag är jag helt kraftlös. Sovit dåligt de två senaste nätterna, Valle har återigen vaknat varannan timma för mat. Inte van vid det längre. Ingen kraft i benen, bara gäspar, blir andfådd av att gå ut i köket. Typ. Ögonen håller på att åka igen på mig. Jag vill soooova.

Helt plötsligt så verkar Valle så stor. Det hände nått över helgen. Lärde sig vända sig från rygg till mage så nu ligger han på mage hela dagarna. Det är bara att han vill FRAMÅT. Och han kan ju inte krypa. Så han försöker kräla. Går sådär. Så han ligger mest och är förbannad. Gormar, skriker, stönar, låter och vill vill vill, men kan inte. Haha stackarn. Sen helt plötsligt igår när jag skulle prova ge lite gröt igen, så gapade han stort och gillade det verkligen. Gav honom ca två små bebisksdar, mer får han inte. Idag fick han smaka potatis/majspuré och det gillade han också. Vet inte hur mycket och hur snabbt man ska öka på det bara. Får se hur hans mage reagerar på det. Sen ammar jag efter givetvis. Dels blir han inte mätt på så pyttelite och sen behöver han ju dricka också. Tycker han fortfarande är för liten, inte ens 5 månader, för att få hela portioner med mat. Men bra att verkar gilla det  ändå :)

Att jämföra sig

Idag på Nyhetsmorgon satt en barnpsykolog med och svarade på tittarnas frågor angående barnuppfostran och föräldraskap. En mamma skrev att hon var orolig att hennes barn var understimulerat eftersom hon inte var ute på aktiviteter varje dag med sitt barn som alla andra mammor verkade vara. Att hennes barn kanske blev lidande för att de var mer hemma än ute på grejer. Att hon inte räckte till. Alltså, egentligen, att hon kände sig som en dålig mamma.

Herregud vad kände igen mig. Detta jämförandet med alla andra är något man MÅSTE sluta med. Men hur lätt är det när man varje dag matas på facebook, instagram, andra bloggar och så vidare, med  bilder och inlägg där alla verkar göra något hela tiden. Något "kul" om ni fattar. Små barn i grupp som dregglar i kapp. Mammor som dricker kaffe och umgås lättsamt, fikar, lunchar, är omkring och alltid har något på gång.

Jag trivs mycket mer med att vara hemma med Valle där vi har allt vi behöver till honom, vi sjunger, leker, övar vändningar, pussas, kramas, äter och sover. Men även om både jag och Valle verkar må bra av detta så känner jag hela tiden att jag borde vara iväg och göra något. Även om det är något som gör mig sjukt stressad och inget jag direkt kan njuta av för tillfället.

I alla fall, vad psykologen svarade var att hon kunde vara helt lugn och att det tvärtom kan vara bra att vara mer hemma med så små barn och att de absolut ine tar skada av att inte aktiveras hela tiden. Att de barn inte berhöver Baby Einsteins för att utvecklas utan det fungerar precis lika bra med en visp och bunke från köket att leka med.

Detta kändes så skönt att höra. För alla passar inte att vara iväg hela tiden, men ändå är det något som gör att vi får dåligt samvete och känner oss sämre än andra pga av alla förväntningar vi har på oss hela tiden, inte minst från oss själva. Vi måste lära oss att sluta jämföra oss med andra och lyssna till sig själv och sitt eget barn istället.

Självklart tycker jag också att det är kul att komma ut och göra nått några gånger i veckan men de dagar jag bara vill vara hemma så får jag så sjukt dåligt samvete. MÅSTE.SLUTA.MED.DETTA.

The End

Lipigmorsa.se

Jag och Valle satt imorse och lyssnade på hans spotifylista (ja, han har en egen) och när låten Du finns inom mig, från Tarzan började spela så började jag böla som en idiot och klappade nästan sönder Valles stackars tjocka kinder där han satt i babysittern. Sen var jag tvungen att ta upp honom och kramas massor, trots att han inte alls ville det och ålade omkring och protesterade. Det kändes som den låten skrivits direkt ur mitt hjärta, haha. Gud vad jag älskar honom!

Så gråt ej mera
Det ska bli så bra
Kom ta min hand
Här finns jag
Jag ger dig skydd nu för allt omkring dig
Och jag finns här, gråt ej mer

Ett litet liv
Men ändå stark
Här i min famn så är du trygg och varm
Det finns ett band som aldrig brister
Jag finns hos dig, gråt ej mer

För du finns inom mig
Ja du finns inom mig
Från denna stund
Nu och för evig tid
Du finns inom mig
Mitt hjärtas hemlighet
Du finns här inom mig
Alltid

Börja springa

Jag känner hur det ofta pumpar energi i kroppen som inte får utlopp, det kryper i benen på mig och jag vill träna. Så, jag har bestämt mig för att börja springa. Med bebis känns det som det bästa alternativet. Jag kan ta det när det passar oss, vara ute så länge det känns okej, kan komma hem när det behövs (eftersom jag fortfarande ammar, och alltså är enda källan till mat för tjocksmocken).

Jag har alltid skrattat åt tanken på att springa. Jag. Springa. HA.HAAA! Den mest otränade tjejen i Skararegionen. Men vafan, jag måste börja någonstans, jag är i stort behov av att komma ut ensam och rensa tankarna, och det är ett perfekt sätt att ännu mer försöka att inte börja röka igen efter jag slutat amma. För även om jag har apdålig kondis efter graviditeten så känner jag ändå att flåset är bättre än när jag rökte. Och jag vill få det ännu bättre.

Det är bara några problem:

• det kostar multum att införskaffa skor, tights, och allt annat som behövs för att få löpningen så bra som möjligt.
• går det springa med mjölkstuttar?
• jag har en fot som är helt bananas, ena tån fuckar upp helt random, så skulle behöva gå till en fotspecialist och få bukt med detta först eftersom jag börjar halta så fort jag trampar lite konstigt med foten. Detta medför att jag säkerligen också behöver någon sorts ilägg i skorna, vilket gör det ännu dyrare (fan vad jag hatar att vara fattig!). 
• jag är rädd att jag är alldeles för otränad och att det kommer bli FÖR jobbigt.

Picknick

Igår var det ju fantastiskt väder så jag, Valle och tant Nikita (som hon numera kallas hos oss) packade filt och fika och satte oss vid ån och hade det gött. En kula lakritsglass kan ha intagits också. Det var satans varmt så vi flyttade oss snabbt till skuggan. Maj är en fantastisk månad då man fortfarande lever på hoppet om en bra sommar (innan juni, juli och augusti regnar bort i vanlig ordning).

Livet på landet

Idag har vi varit hos mamma. Valle har tittat på hästarna, vi har ridit i skogen och bara haft det gött. Lukten av häst, skog och sol ger mig frid i själen. Bättre kan det inte bli.

4 månader, hipp hurra!

Valle är idag 4 månader gammal. Lite tjockare, lite skalligare och mycket roligare. Han är kittlig, älskar fortfarande att ligga på skötbordet och vill helst inte sova på dagarna. Pratar, skrattar, pruttar och spyr. Kan vända sig från mage till rygg och (tydligen, märkte jag igår) förflytta sig i ryggläge som en klockvisare. Han är inte alls nöjd med att ligga i vagnen längre, han vill ju upptäcka världen.
Äskar att titta på tv (ojdå) och att äta på sina händer. För det mesta en nöjd och glad bebis som bara vill busa.