Någon som hört talas om det? Jag vet att mamma pratade om detta för några år sedan, sen har jag glömt av det. Men det senaste har jag ramlat över uttrycket flera gånger igen, och idag så läste jag in mig på vad det var för något.
"I ett nötskal kan man säga att 15-20 procent av den globala befolkningen
föds med ett nervsystem som är känsligare än hos
genomsnittet. Sådana så kallade högkänsliga personer kan inte
filtrera alla intryck och stimuli, som de också bearbetar på ett djupare
plan. De reflekterar också längre och mer över saker och ting än icke
högkänsliga människor. Detta leder till att de lätt blir överstimulerade
och emellanåt behöver dra sig undan för att få vara ifred. Ett djupt
tänkande alstrar också ett brett spektrum av känslor som kan kännas
svårt att hantera samtidigt som det bidrar till ett mycket rikt inre
liv. Den ena högkänsliga människan är inte den andra lik, men de har en
gemensam nämnare, som är deras känsliga nervsystem, vilket gör dem till
mer eller mindre kreativa, intuitiva, begåvade, samvetsgranna och
djupsinniga människor med stor inlevelseförmåga."
Det finns mycket mer att läsa om det, detta är ett kort utdrag. Gjorde också ett test, och jag svarade JA på alla frågor utom en. Finns här .
(Hittade den här informationen på hsperson.se. )
Jag kände mig oerhört träffad av detta, och det kan förklara mycket. Som att jag blir väldigt stressad i miljöer som är högljudd och livlig. Eller att en stjärnklar och stilla himmel kan få mig att vilja gråta eftersom jag blir så uppfylld av att det är så vackert. Eller att jag alltid måste ha en plan B, och har väldigt svårt för att göra saker oplanerat. Mitt huvud är alltid ett steg före med det som inte har inträffat än, och ser väldigt många riktningar en händelse kan ta. Jag är alltid fylld av så många olika känslor och kan ibland bli så trött att jag bara behöver total tystnad.
Sådana här saker tycker jag är så himla intressant. Och jag tror det är väldigt viktigt att reda ut sig själv för att på så sätt kunna acceptera en del egenheter eller egenskaper man har och alltså bli mer tillfreds med att man är den man är.
Det kanske är på grund av detta som jag kan uppslukas så av böcker eller filmer att jag kan tänka på de och påverkas av dem i flera veckor eller till och med år framåt. Eller att jag, när vi är på Läckö slott, tänker på och känner hur mycket folk har lidit, älskat och levt innanför de väggarna. Och i så fall är jag tacksam för mina egenskaper, för jag hade inte velat ha det på något annat sätt.
No comments:
Post a Comment