Detta jävla sockret gör mig galen

Den senaste veckan/veckorna har varit sådär. Jag har varit nere och saker har varit...struliga. Så, det började med att jag skulle "unna mig" mjukt bröd till tacosen. Jag var ju faktiskt ledsen. Och när jag ändå höll på kunde jag köpa en påse chips också. Men sen skulle det vara nog. Tänkte jag. Det var det nu inte.

Ni kanske tycker jag är helt bäng med detta, men det är såhär att jag är FRUKTANSVÄRT beroende av socker. Börjar jag så kan jag inte sluta. Det går inte. Det har blivit pizza, bröd, godis, chips, popcorn, ris, McDonalds, ALLT med kolhydrater. Gärna vita, snabba, livsfarliga som jag trycker i mig utan att ens njuta av det. För att jag måste. För att min kropp  säger att jag behöver det. Jag har varit ständigt hungrig, sugen, otillfredställd, rotande i skåpen efter något att äta. I förrgår så tryckte jag i mig en näve chips från kvällen innan till frukost, samtidigt som jag stod vid spisen och lagade mat.

Det är den otäcka sanningen av vad "vanlig mat" gör med mig. Alla är inte sådana här och de som inte har de problemen kanske inte förstår. Men på vanlig kost så väljer min kropp och hjärna godis före mat, eftersom "maten" jag äter inte är annat än socker egentligen. Det har alltid varit så och jag har alltid mått dåligt. Det är ju inte konstigt. Jag får noll energi, svårt att sova, huvudvärk, trötthet, ont i magen, svullnar upp, humöret är katastrof.

Idag är det måndag och nu vill jag inte mer. Nu vill jag vara mätt. Och nöjd. Utan sockerchocker som tvingar mig att äta mer skit. Jag vill äta mat.