Att göra sitt bästa

Igår var jag uppe på berget och sprang elljusspåret, det är 3,3 km. Vad jag inte visste var att det var BACKAR, brutaaala backar, hela vägen. Det var fan inte plant många meter. Men jag tog mig runt, inte så mycket långsammare än de andra turerna heller, trots backjävlarna. så, den här veckan har jag vart ute och sprungit fyra gånger. Nu ska jag vila tills på måndag, då är det dags att öka till 4 km. Det kommer gå så bra så. Jag känner att jag har det i mig. Jag måste bara tro på mig själv och inte jobba ner mig med negativa tankar.

Jag har heller inte varit något röksugen, antar att löpningen fungerar som en perfekt motivation till att hålla mig borta från giftet. Litegrann känns det som att jag har blivit frälst. Eller också är det att jag ändrat tankesätt som gjort att jag VILL träna, må bra och inte leva destruktivt som jag alltid gjort. Min kropp och mitt psyke klarar inte längre att misskötas. Jag har ett liv, och det livet vill jag må bra och göra saker jag kan vara stolt över. Jag vill känna att jag gör mitt bästa.

Vissa tycker säkert att jag blivit bäng, men vet ni, jag kunde inte bry mig mindre. Folk får tycka vad de vill. Jag mår bra, och jag kommer bara må bättre om jag fortsätter!

Jag har slut på ursäkter.