Valle brukar vakna vid ungefär halv åtta på morgonen, det känns lagom, då är jag också pigg oftast att gå upp (som att man har något val). Men idag har han gråtit, vridit sig, krånglat från klockan 6 ungefär. Så vid 7 gjorde jag en flaska, försökte få honom att somna om, syntes att han var jättetrött. Han åt och blundade, men när flaskan var slut var det samma sak igen. Vrida, gråta, gnugga i ögonen. Då var det bara för mig att gå upp och acceptera mitt öde. Nu sitter jag med en stooor kopp kaffe, försöker vakna till, och få bort huvudvärken som kommer med en krånglande morgon. Valle sitter trött och rödögd i sin matstol och skiter.
Ikväll blir det att springa igen. Ska försöka springa i stan, lite improviserat. Måste försöka pusha mig mer, jag klarar mer, jag vet det, men benen har känts helt slut de senaste gångerna. Tror att det är att jag börjar för långsamt, bättre att sätta en högre hastighet med en gång, det är inte lika jobbigt. Och jag känner mig inte sådär mör och slut när jag kommer fram, men benen orkar inte bara under turen. De känns blytunga och myriga. Jag käkar magnesium, får hoppas det hjälper snart, är ju asjobbigt med myror i benen.
 |
| Haha, ser ut som han har megahänder. |
No comments:
Post a Comment