En tur till Läckö

Ända sen, ja alltid, har jag älskat saker som har med historia att göra. Jag tycker det är oerhört fascinerande att vara på samma ställe, i samma byggnader, där människor levde för många hundra år sedan.

Igår tog vi en tur till Läckö slott.Vi hängde med på en guidad tur genom flera av rummen, det var vi och kanske 8 personer till på hela slottet. Gamla saker ger mig en frid i själen på något sätt, jag blir lite gråtfärdig. Jag vill lukta, känna, ta på saker, och försöka se människorna som levde här framför mig.  I ett av rummen hade en prinsessa bott. Det fanns en himmelsäng, fåtöljer, speglar på väggen, öppen spis. Där gick hon omkring för ungefär 400 år sedan. Och jag undrar vad hon tänkte på, vad hon gjorde, vad hon kände. Vad funderade hon på när hon tittade sig i spegeln? Var hon lycklig? Var det samma grundproblem som vi dras med idag? Pengar. Utseende. Social status.

Jag var tvungen att stryka händerna mot dörrposterna när vi gick igenom dem, trots att man inte fick ta på saker, bara för att känna en närhet. Jag hade kunnat stanna i flera timmar, jag vill se varenda detalj. Valle var nöjd när han fick leka tittut i en spegel, han brydde sig inte om att den var 500 år gammal och hade tillhört kungligheter.

Det var en fin dag.

Fängelsehålan. Lite läskigt att stå därinne helt ensam och titta ner.