Vår galna crazy helg

I fredags var det ju alltså dags för mig och Ramus att gå ut och äta, ensamma, för första gången. Bara prata med varandra utan att jaga bebis och byta blöjor.

Isabelle kom hit vid 19 och så fort vi kom utanför dörren så kändes det så skumt. Ingen barnvagn att putta på, ingen Valle att roa. Bara vi två. Det blev så himla tyst. Alltså, inte sådär awkward, utan bara tyst. Lugnt. Mörkt.

Vi åt, drack vin/öl och pratade om vuxna saker. Efter maten blev vi trötta, började gäspa lite och pratade om Valle (jag veeeet). Vi gick vidare till hotellet för ett sista glas vin. Blev ännu tröttare och klockan 22.15 klev vi innanför dörren hemma. 22.45 hade vi nog redan somnat.

Så livat blev det. Men det var sjukt behövligt ändå, att bara vara vi två, även om det bara var i tre timmar.

I lördags var vi så trötta hela dagen att vi somnade innan kl 23 igen. Så galet är det att vara förälder.

En Natalie. Med smink.