Den där självkänslan och orsaker till den

Detta är något jag tänkt på länge. Min självkänsla. Den är nog inte den bästa och det är väldigt synd. Jag har börjat att försöka jobba på den, att se mig själv på ett bättre sätt, men det är svårt.

Den har nog alltid varit låg. Ända sen jag var liten. Eftersom jag alltid varit en sån som aldrig riktigt fått vara med. Jo, jag har fått vara med, men inte på RIKTIGT. Jag har alltid varit liiiite utanför. Jag har alltid varit ett lätt offer att hacka på. Och hackats har det gjorts. Eller "skämtats" som det hette. Det var så många saker. Att jag var kort. Att jag hade lockigt hår. Att jag hade glugg mellan tänderna.

Detta har gjort att jag alltid sett mig som lite sämre än andra. Omedvetet. Att andra alltid är lite bättre, lite snyggare, lite rikare, lite gladare, lite längre, de har lite snyggare skor, lite snyggare hår, och så vidare.

Det visar sig i saker som igår till exempel, när jag och Rasmus pratade jobb jag sökt, och jag berättade att en klädbutik i Göteborg sökte personal. Han tyckte det lät jättebra men jag sa att det "bara var snygga tjejer som jobbar i klädbutiker." För så tänker jag. Att jag inte skulle passa in. För att jag är inte en snygg tjej.

Rasmus säger att han önskar att jag kunde se mig själv så som han ser mig. Som förmodligen många andra ser mig. Men det sitter så hårt i huvudet, de där kommentarerna man alltid fått, och det kan göra så ont i mig. Liksom, VARFÖR, var det okej att prata så med och om mig? Vad hade jag gjort för att förtjäna det? Varför just jag?

Det är först de senaste två åren som jag vågar le och visa tänderna på foton. Som jag slutat att platta mitt hår och istället ha det lockigt, så som det är. Som jag kan uppskatta fördelar med att vara liten och kort. Och det visar kanske att jag kommit en liten bit på vägen. Men det är stor bit kvar.

Jag gjorde ett val för ett tag sen, och det var att sluta tala illa om andra människor. Att sluta umgås med andra som talar illa om andra människor. Att sluta umgås med människor som sänker min självkänsla. Att göra saker som får mig att må BRA. Och bara det har gjort att det känns bättre. Att det är jag som har kontrollen.

Så, tänk på det, ni som har någon som man skämtar lite extra med. Den personen ser det inte som något kul, det sårar oerhört och är bara jävligt elakt, och att det förmodligen inom den personen växer ett självförakt som matas av det ni säger.