Att läsa böcker

Jag är en bokmal. Ända sen jag lärde mig läsa har jag haft näsan i en bok. Jag har haft många trötta dagar i skolan eftersom jag läst hela nätterna. Jag älskar att få skapa en egen värld i mitt huvud, bilder som bara är mina och personerna det handlar om kommer jag ibland så nära att de känns som mina vänner. Det kanske låter konstigt för er som inte läser men ni som älskar böcker lika mycket som jag fattar precis.

Jag läser så mycket hellre en bok än ser en film och det ALLRA bästa jag vet är bokserier. När man får följa människor länge. När jag var tolv år började jag läsa Sagan om Isfolket och den är nog fortfarande en av mina största kärlekar. Många av böckerna har jag läst upp emot 10-12 gånger, och jag vet att jag kommer läsa dem igen. Flera gånger. Det är som att återvända till en trygg gammal vän. En annan sådan bok är Tordyveln som flyger i skymningen, av Maria Gripe. Jag vet inte hur många gånger jag läst den men jag älskar den varje gång. Läsning för mig är både en hobby, avslappning och ett bra sätt att lära sig saker. Jag älskar lukten i bibliotek och bokhandlar och jag skulle kunna vara där inne i flera timmar och bara vara. Jag skulle aldrig få för mig att köpa en talbok eller läsa i en iPad. För känslan av boken i händerna är en del av upplevelsen av läsandet. Tycker jag.

Jag vill väldigt gärna att Valle ska få läsningen som en naturlig del av vardagen. Men än så länge är det lönlöst att läsa för honom. Det enda han gör är att luta sig längre och längre fram mot boken för att sedan tugga i den. Han skiter i bilderna och han skiter i mitt berättande. Och ja, han kanske aldrig kommer att uppskatta det, men jag ska verkligen försöka. För läsning är viktigt. Inte bara som hobby, utan för lärandet. Allt fler barn blir sämre på läsning, och det är synd. Jag ser läsning som frihet, och som ett utmärkt sätt att utöka sitt ordförråd och lära sig skillnad mellan talspråk och skrivspråk.

Jag ska kämpa vidare med detta! Mer böcker åt folket!