Varför LCHF?

Ända sedan jag var ungefär 13 år så har jag mått konstant dåligt. Magen. Den där jävla magen. Alltid ont. Alltid svullen. Så, jag upptäckte ganska snabbt att laktosfritt var det rätta för mig. De värsta smärtorna försvann, men absolut inte allt. Svullnaden ville inte heller ge sig. Jag har funderat, testat och grejat, undrat vad det kan bero på. Har gett upp, tänkt att det är så det ska vara. Det är väl ärftligt, eller nått.

Men att hela tonåren, som ändå är grymt jobbig som den är, med hormoner, osäkerhet och jämförelse med andra, gå runt och se ut (och känna sig) som att man är gravid i 6 månaden är bara så sjukt orättvist och påfrestande Att aldrig kunna ha tajta tröjor, för då måste man dra in magen, byxor som sitter åt fast resten av kroppen är smal. Ont ont ont. Sjunkande självkänsla. Inget som ger resultat.

Men, så till slut, förra våren när jag kände jag fått nog så googlade jag (som alltid) och läste att många fått oerhörda resultat av just LCHF, något som aldrig hört talas om innan. Så, jag läste på om vad det var och testade, och efter bara några dagar så kände jag inte av magen över huvud taget. Jag trodde inte det var sant! Men sen blev jag gravid ganska snabbt, så jag lade ner det.

Men nu kände jag att det var samma sak igen. Gravidmagen var borta, men jag såg ändå gravid ut. Förra måndagen började jag återigen äta enligt LCHF, läste på ännu mer, följer på instagram, bloggar, skaffar inspiration. Och nu, efter ungefär en vecka, så är magen platt och fin igen. Ingen smärta, ingen svullnad, inget obehag. Jag tar på mig exakt de kläder jag känner för, och jag har inga planer på att sluta äta den mat jag äter nu.

Jag vet att många är skeptiska till det här och har oerhört mycket åsikter, som oftast är baserat på fel fakta och okunskap. Jag läste ett blogginlägg av Paolo Roberto igår där han kritiserar både LCHF och periodisk fasta, som många också upptäckt många fördelar med. Man BÖR verkligen lyssna till människors erfarenheter hellre än att dissa och vara ignorant. (Ni hittar den här. ) Läser man kommentarerna så blir han rejält sågad av människor som mår fantastiskt av båda sakerna. och det är verkligen ingen bantningsdiet som de flesta verkar tro. Jag behöver verkligen inte banta. Jag äter det för att jag mår fantastiskt! Om jag någon dag mår dåligt av det så kommer jag sluta med en gång, det lovar jag!

Det fungerar inte för alla att äta vanlig mat och träna. Det fungerar inte för mig. Jag har testat. Min mage var åt helvete hela den tiden jag tränade mycket och åt som jag alltid gjort. Men NU, nu mår jag bra. Jag hoppas att människor lär sig att respektera andras erfarenheter istället för att envist hävda att deras sätt är det enda rätta. Punkt slut.