Men, jag ger inte upp. Nu när jag inte längre röker, knappt dricker och är mer hälsosam än någonsin så vill jag se hur jag kan utvecklas. Jag har alltid tänkt att jag inte klarar av det. Men om andra kan, varför skulle inte jag kunna?
Positivt tänk, träning och tålamod krävs, och det är tyvärr tre saker som ligger långt ner på min lista över saker jag är bra på.
Folk runtomkring mig tycker säkert att jag är överdriven, och helt plötsligt manisk typ, men jag vill också ha något att brinna för. Och vad kan vara bättre än att ta hand om sin kropp för första gången i sitt liv? Man lever bara en gång, och jag vill må bra, vara stark och använda min kropp medans jag fortfarande kan! Jag vill känna mig stolt över något jag åstakommer. Att jag kommer ur soffan, lägger undan chipspåsen och godiset. Hittills, sedan i måndags har jag powerwalkat/joggat 16 km, både med och utan barnvagn. Godissuget är borta, hallelujah (tack vare LCHF, I'm sure of it), och jag mår bra! :)
 |
| Så jävla god mat igår. Ugnsstekt karré, smörstekt sparris, haricot verts, avokado, rödlök och beasås! |
Fortsätt kämpa, det är jättebra!
ReplyDeleteHahaha killar och förlossningar. Jag är tatuerad runt handleden, vilket gjorde sjukt ont. Men om man jämför med en förlossning hade de hellre fått såga av mig armen utan bedövning.
Heja, heja!
ReplyDeleteJag vet... det är skitjobbigt! Jag är övertygad om att jag inte kommer att klara det varje gång jag sätter igång och så blir jag så stolt när jag ändå slutfört min lilla runda. :-)
Kram