Valle kryper när som helst. Mest står han på alla fyra och juckar hela dagarna. Ska han ta sig framåt så är det med rumpan upp, dra sig fram med högerarmen och vänsterarmen lamt vikt under magen. Inte det smidigaste sättet kan jag tycka, men han kommer dit han vill och det är ju huvudsaken. Just nu är han på väg mot mig under bordet och ska förmodligen äta på mina tår. Misstänker en viss fotfetish.
En sak är konstig, och jag är säkert inte ensam om att tycka det, men oavsett var jag lägger ner honom så har han slagit i pannan efter ca två minuter. Det är som att hans huvud har en magnet som dras mot bordsben, stolsben och alla andra vassa kanter. Han har redan haft blåmärken i pannan och på ögonlocket. Hur fan ska det gå när han ska lära sig gå? Ska man behöva linda in hemmet i bomull för att undvika livsfara?
 |
| Juck juck |
 |
| Nyfiken i en strut |
|
| |
No comments:
Post a Comment