Igår gav jag mig ut för andra gången. Hade tänkt att bara ta en promenad, men efter 1,5 km så ville jag springa. Och det gick så mycket bättre den här gången. Kändes inte lika tungt, andningen var bättre, det var faktiskt riktigt skönt. Först en kilometer sammanhängande jogg, paus, och sen en kilometer sammanhängande till. Den här gången hade jag musik i öronen, reggae-radion på Spotify. Mediterande musik. Mycket nöjd och ser fram emot nästa löprunda, måste hitta en bra rutt. Här i Tidaholm är det så jäkla tråkiga rutter, finns knappt något, om man inte ger sig upp till berget och springer i skogen.
Jag sprang till kyrkogården, ville för första gången gå till min storebrors grav ensam. Bara vara där. När jag kom fram gick jag utanför och plockade en bukett blommor, försökte dra ut på tiden. Men när jag väl kom fram till hans plats så kände jag att det var en helt annan sak att vara där för sig själv. Med sina egna tankar, sin egen sorg, utan att avbrytas av någon. Jag satte mig en stund och det var första gången jag grät vid hans grav. Det var så sorgligt, vackert och fridfullt att sitta där under träden, i tystnaden och solen som värmde. Dit ska mina jogger gå fler gånger.
Vad jobbigt att ha förlorat sin bror, han var inte gammal. Förstår att det kan vara skönt att få vara vid graven själv och ha tid för sina egna känslor! ♥
ReplyDeleteHärligt med joggingtur! Skönt att det kändes bättre. Jag hade också en power walk som övergick i jogging... bara för att jag inte kunde låta bli. :)
Pepp, pepp!
Kram ♥
Ja, det känns som att det är lättare om man känner att man vill börja springa naturligt när man promenerat snabbt en bit, då är man uppvärmd och fått upp pulsen lite, kändes mycket bättre :)
Delete