Dubbel kris

Valle krisar. Jag krisar. Valles kris beror på utveckling. Min beror på hormoner.

Han vill inte äta. Han vill inte sova. Han gråter. Jag gråter. KRIS!

Matningen går bra ungefär varannan, var tredje gång. Då kan han sluka allt. Nästa gång så slår han bara bort flaskan, kniper ihop munnen och vägrar. Han verkar inte hungrig eller intresserad. Samma med middagen (puré) eller gröt. Ibland äter han jättebra, ibland så vill han bara inte, och efter en mindre brottningsmatch, som han alltid vinner, får jag snällt ge upp.Tur han är tjock så det finns reserver...

Dagsvilorna går inte heller utan bråk. Han blir övertrött med en gång, vill inte ta flaskan, vrider sig, gråter, är trött, vill inte sova. Så jag får slänga honom i vagnen och gå ut och då sover han som en stock efter 20 sekunder.

Idag tänkte jag vara förberedd och gå ut vid minsta lilla strul så slipper vi dubbeltårar och en superfrustrerad hormonell monstermamma som slänger flaskan i väggen (hände igår, oj då).

Jag vill också ge ett stort fuck you till alla minipiller, p-piller, fittpiller eller hormoner i alla former. Ni sabbar mitt liv! Nu åker ni i soptunnan. ALDRIG MER!

Pyjamas i vagnen. Inte på grund av kris utan för att Rasmus ville fiska.