Skrik och panik

Igår kom jag på att det kunde vara bra att logga in på skolsidan och få en bild över hur jag ligger till egentligen, vilka kurser jag ligger efter med och vilka jag är färdig med. Avslutet i vintras blev hastigt och jag har inte orkat bry mig sedan dess.

Kom fram till att jag har fem kurser av tenta av innan januari: Externredovisning I, Externredovisning i teori och praktik, Ekonomistyrning, Säljteknink och Organisation och Ledarskap II.  Den första, Externredovisning I, redan om tre veckor. Jag kommer alltså få sitta all ledig tid (ledig tid?). Kvällar, helger, all tid när Rasmus är hemma och kan ta Valle så jag får plugga ifred. Rasmus får skita i att träna de närmsta veckorna, och jag också förmodligen. Nu ska vi ju till Danmark den här helgen, så den tiden försvinner. Jag är lite stressad...

Var igår och skrev ut en massa exempeltentor så jag kan mata in kunskap i mitt lilla tröga mammahuvud. För en stund sedan satte jag mig och skulle skumma igenom en tenta, för att se vad jag minns och inte. Men typiskt nog är Valle i en period där han skriker hela tiden. Alltså, HELA TIDEN! Inte gråt-skrik. Utan tjut-skrik, skriiiiiiik, wiiiii, aaahhhh. Högt som satan, så det skär i öronen. I give up...

Det här är EN kurs...

 Jag var ute och sprang igår igen, ville inviga mina nya löparbralls.Trots vin, rökning och lite gött i helgen så gick det bättre än förra gången. Har märkt att vid 2 km så är det DÄR jag skulle kunna springa på ordentligt. Då är jag uppvärmd, fått upp flåset, och det är riktigt gött. Men jag vill ta det försiktigt i början. Tyvärr kände jag igår, speciellt i början, att det gjorde ont i fotleder och knän. Känns som om de inte är riktigt stabila på något sätt? Sen försvann det, men smärtan kom tillbaka när jag kom hem. Jag vill verkligen inte skada mig, jag vet inte vad jag ska göra för att undvika det? Någon som har tips? Jag vet att jag måste äta kalciumtabletter eftersom jag inte äter mycket mejerier, men är det att jag inte värmt upp ordentligt innan eller att jag trampar fel? Eller är det att kroppen inte är van bara?