Besokare

Totalt antal besokare: 20345 Besokare idag: 15

Thursday, July 25, 2013

Sockergrädde med jordgubbar, en miss

Jag har nu ätit LCHF-kost i lite mer än 3 veckor. Förmodligen är jag fortfarande i övergångsfasen så kroppen är väl inte helt som den ska. Skiter i fastan jag skrev om förra veckan. Det blir nog lite för mycket på en gång. Men mejerier får jag totalstrunta i. Igår kom nämligen Rasmus hem med jordgubbar och grädde, och han hade lite socker i grädden, som de allra flesta. Jag tänkte att jag kunde testa lite, det kan ju inte skada. Tänkte jag. Resultatet? En assvullen mage som bullrade, lät och var som min gamla vanliga, som jag kämpar för att slippa. Jag vet inte om det var grädden, sockret eller bären, men förmodligen en kombination.

Jag tycker det är godare att äta mejerifri LCHF än vanlig. Känns mycket fräschare. Fett får jag i mig ändå utan att ösa i grädde och creme fraise i allt. Äter mycket avokado, ägg, bacon, en del nötter, lax osv. Sen så använder jag smör och raps/olivolja mycket såklart. Lite beasås eller majonäs till maten, men inte alltid.

Kokt ägg, bacon och sallad. Perfekt frukost.
Magen är mycket bättre, inga smärtor eller andra besvär, men lite svullen är den allt fortfarande. De första dagarna var den jättebra, men ju mer jag äter under dagen, desto mer svullnar den, men inte alls som tidigare. Nu kan inte en svullen mage endast botas av maten man äter, mycket mer spelar in. Stress exempelvis, det kan man inte äta sig ifrån. Men jag är övertygad om att med mer träning så kommer jag att må ännu bättre. Det som känns lite långsamt är att jag pga graviditeten inte kan hårdträna magen som andra. Jag måste träna den från djupet, med de djupliggande musklerna först och främst. Det gör jag med Mammamage, en app jag skrivit om tidigare. Mycket nödvändigt, men känns som att det inte gör någon nytta alls pga att man inte får mjölksyra eller svettas.

Jag är sån att jag vill ha resultata NU. Med en gång. Var är mina magmuskler liksom, jag var ju faktiskt ute och sprang i förrgår!? Men, jag måste lära mig att ta det lugnt. Ha tålamod. Mina armar har muskler för första gången ever, men det är Valles förtjänst. Släpa en 8-kilosklump upp och ner har sina fördelar.

Detta blev ett rörigt inlägg, idag skulle jag kunna skriva en hel roman känner jag.

P.S Förresten, en vecka utan minipiller = en mer harmonisk Natalie utan kryp i kroppen av bubblande ilska.




No comments:

Post a Comment