Och med musik i öronen så sprang jag hela vägen. Utan att bli jagad av vare sig älgar eller spöken, som jag trodde skulle hända. Och det var skönt. Vilken skillnad mot asfalt och solsken. Okej, jag vet att 2,5 km låter galet lite, men jag har liksom aldrig rört på mig. Så för mig är det enormt. Och klarar jag 2 km så klarar jag 3. Så tänker jag.
Imorgon ska jag upp igen. Fan, det är ju jobbigare att ta sig dit än att faktiskt springa däruppe...
 |
| Råkade svänga av för tidigt, så blev inte riktigt 2,5 km, men ändå! |
2,5 km är ju toppenbra. Min första sträcka är betydligt kortare än så men jag har lagt till lite... tänkte ta det lugnt och inte för snabbt!
ReplyDeleteBra jobbat!
Känner igen det där med att tro att man ska bli jagad av älgar och spöken... jag tänker likadant! :)
Fortsätt så!
Kram
Haha varför tänker man så? Aldrig hört talas om någon som har blivit nerprejad av nått djur däruppe, så varför skulle jag ha otur att vara den första liksom? haha.
Delete