Nu äre nog igen.

Då var jag här igen då. Efter ett par månader då jag levt på godis, bröd och cigaretter så visade vågen på alldeles för få kilo för att jag ska må bra. Jag blir orkeslös, och rätt opepp. Känner mig blek och ständigt slö.

Så nu är det dags igen att äta bra mat som ger mig energi och inte bara ont i magen. Komma igång att träna igen. Vårruset är nu i maj och det har jag tänkt springa, för att liksom komma igång ordentligt.

Jag vet att det går upp och ner hela tiden, men som den sockerknarkare/periodare jag är så hamnar jag så lätt i svackor (långa sådana) som totalt urartar och jag i princip bara äter godis. Nu känner jag att det börjar krypa i kroppen igen av lust att må bättre, så då är det lika bra att köra.

För mig är det allt eller inget, och kommer alltid att vara, jag KAN seriöst inte hålla det på en normal nivå, vad folk än säger. För då sitter jag där till slut och äter godis istället för lunch och lider av magsmärtor, och drömmer om chokladkakor och chipspåsar. Fy fan.

Nu kör jag inget. Eller allt. Hur man nu vill tolka det.