Är det ett vilddjur jag fött fram?

Valle är vad man skulle kalla ett, hum,vilt barn. Milt sagt. Så fort han vaknar på morgonen så är det fullt kaos. Han klättrar i bokhyllan, i tv-hyllan, står på bordet i vardagsrummet (häromdagen tyckte han det var en bra plats att urinera också). Han klättrar ur sin matstol trots att han är fastspänd. Kökslådorna drar han ut och klättrar i för att nå de övre lådorna och kastar ur besticken. 

I badrummet kan han inte vara för han kastar allt i toalettstolen och är tvättmaskinen på så stänger han av den. Idag har jag satt om den fem gånger på den lilla stunden innan/efter dusch då jag inte kan hålla fast vildhästen.

Råkar vi öppna dörren till vårt sovrum så har han på några sekunder dragit ut, alternativt ätit upp, flera sidor ur mina böcker. Nackdelen då med att att ha den stängd är att han klättar upp på armstödet på soffan för att nå handtaget på dörren, och detta ger mig hjärtklappning och Valle blåmärken när han ramlar ner.

Han är en ren livsfara för sig själv och det första han gjorde imorse var att slänga ner alla skor från skohyllan, klättra upp på den, och fastna med benen mellan stängerna. 

Han var hos sin farmor häromdagen och efteråt meddelade hon vänligt att han är välkommen tillbaka när han uppnått 10-årsåldern. Jag fattar precis känslan.