Jag kan sitta och iakta Valle på dagarna. Hur han går runt för sig själv, plockar upp leksaker, "pratar" , grejar och fixar. Hur han har blivit medveten om att det han gör får reaktioner, och försöker vara rolig. Hur han utnyttjar att han har en egen vilja. Att det är han som bestämmer om han ska äta eller inte. Den senaste veckan har det mest blivit inte. Feber i några dagar = hej då rutiner. Det har varit en kamp att äta, sova, byta blöja, klä på sig, klä av sig, typ allting.
I alla fall. Det är så himla fascinerande hur snabbt de utvecklas det första året. Att de på bara ett år utvecklar en egen personlighet. Vad hände liksom? Det är ju så uttjatat det där att de växer upp sååå fort, men alltså, på riktigt. De gör ju det.
Snart början han högstadiet, tycker att vi är trökigast i världen och kallar oss morsan och farsan med målbrottsröst och äter en hel limpa till mellanmål. Herregud.
No comments:
Post a Comment