Att skratta ihjäl sig.....

Har inte skrattat såhär mycket som jag gjort den senaste veckan sen jag drog iväg. Hade glömt hur det kändes att bara asgarva åt helt meningslösa saker som ingen annan än jag och Gabban tycker är roligt.
T.ex i förrgår natt mellan 3.00 - 4.00, vi var övertrötta och Gabban hade talfel vilket gjorde att vi inte kunde sluta skratta. Det började med att Gabban tycker jag har blivit töntig som använder smeknamn på alla som låter ungefär som snuttegullan, pussigullen osv osv. Men hon sa pussipullan istället och då dog jag nästan. Av skratt. Sen sa jag fel och råkade säga "pulliprutt" och då dog vi ännu mer. Kom då på att Pulli Prutt låter som ett namn på nån liten jävla figur. Så vi kom på ca 1000 olika titlar på barnböcker. De kommer här.

• Pulli Prutt och hans vänner
• Pulli Prutt och Pussi Pullan åker och badar
• Pulli Prutt och Pussi Pullan i Vilda Västern.
• Pulli Prutt goes to Hollywood
• Pulli Prutt lär sig simma
• Pussi Pullan dansar tango

Ja ni förstår grejen. Detta var som som sagt mitt i natten, vi var övertrötta och tyckte allt var såååå jääävla roligt. Ingen annan fattar grejen men det hade vi inte förväntat oss heller. Vi skrattade så vi fes. Fakstiskt. Iallafall Gabbilutten.

Jag skrattar åt allt nuförtiden. Jag tror jag är lycklig. Lycklig av att vara hemma. Det känns skönt.

Blev axelknuffad och morrad åt igår när vi fikade. What the hell? Men det gjorde iofs att vi skrattade ännu mer. För vi är förföljda av morrare. På tv, på fiket, fan alla morrar. Män alltså.

Idag drog Gabban ut en 1 meter lång tand som hon bär med sig i fickan. Jag tycker det är ganska äckligt. Men det gör tydligen inte hon...

Nu ska jag pussas och äta middag!!