Hum. Alltså. Det går inte jättebra. Om man säger så.
På hela förra veckan hann jag bara lämna Valle fem minuter två dagar i rad, för han ska lära sig att se att jag går men att jag också kommer tillbaka. I fredags var det så mycket personal sjuka så vi stannade hemma. Igår var inte Valles lärare där och de som jobbade tyckte inte att jag skulle gå ifrån när det var nya männiksor som inte Valle träffat innan. På eftermiddagen fick han vaccin vilket resulterade i febernatt. Imorse var han feberfri och vi gick till förskolan ändå, dock 1,5 timme sena.
Vid lunch skulle jag gå ifrån och Valle äta. Han skrek värre än jag någonsin hört och jag hann inte ens få på mig ytterkläderna innan jag var tillbaka hos en hickande illröd Valle. Väl hemma igen såg jag att hans feber var tillbaka och kunde förklara vredesutbrottet.
Det går otroooligt långsamt, blir ingen rutin, vi börjar om hela tiden. Jag vet att jag gör så fel när jag går tillbaka men alltså, huuu, det känns som jag ska dö när han skriker så. Samtidigt måste han få en chans att lugna sig och distraheras från att jag gått. Sen att personal är sjuk hit och dit gör inte saken lättare. Tur vi inte har jättebråttom. Imorgon ska jag springa därfrån, ta en promenad och ringa en vän. Rasmus hade skött detta mycket bättre, men nu är det som det är.
Tips tack. Pepp ännu hellre! Pleeaaase?!
No comments:
Post a Comment