Daglig envägskommunikation

Ju större Valle blir desto mer saker gör han som är farliga. Vi har försökt barnsäkra så mycket vi kan just nu, men man hinner ju inte med. Han hittar på nya saker varje dag. Så här låter det typ varenda dag, hela tiden:

- Nej Valle, inte rycka i mammas hår.
- Nej, inte äta håret.
- Nej, inte klättra i hyllan.
- Nej, ajaj, inte tugga på sladden!
- Nej Valle, inte klättra i gardinen!
- Nej, nej, INTE bita mamma!
- Aj, nej, inte nypas.
- Valle, man får inte äta på pappas fötter, blä.
- Men va faaaaan, Valle!
- Jag ger upp. Gör vad du vill... NEJ, inte peta i uttagen, hur har du kommit på det?! NEJ, inte klättra i hyllan sa jag, kan du inte vara still en sekund?! Dags att sova? Nehe, okej...

Enda gensvaret man får är asgarv, dreggel eller typ en spya. Eller så sätter han sig och klappar händerna.

Tur han är söt!

Har lärt sig hoppa i soffan. Dags att sänka spjälsängen, annars gör han snart ett magplask ner på golvet efter en vila.

Upplägg på plugget

Jag vet inte hur detta ska gå till. Har två stycken tentor i November (tre om jag inte klarade den jag gjorde i fredags) och sen två stycken i Januari. Eftersom Rasmus jobbar så kommer jag få plugga på kvällar och helger. Plus att exmanesarbetet jag ska skriva i vår ska planeras och lämnas in en förgrej på i början av December, och jag har ingen aaaaning om vad jag ska skriva om ens. Mitt i flytt, förskoleplanering, och lite annat smått och gott.

Tentorna i november minns jag ingenting av så där måste jag inte bara tentaplugga utan se alla föreläsningar, räkna kompendieuppgifter och verkligen lära mig. Ekonomistyrning ska inte vara så svår, många tyckte den var lätt, men det låser sig i huvudet på mig bara jag tänker på det. Extern 2 är svårare, usch och fy. Just nu har jag superångest för allt. Det känns som att det är så himla mycket.

Nu fick vi svar från en förskola idag och det verkar som att det finns plats, en fristående Waldorfförskola. Ligger precis mittöver vägen från där vi kommer bo så skulle vara perfekt. Gillar pedagogiken också. Håller tummarna. I så fall skulle ett problem vara avklarat.

Stand up please

Valles utveckling har gått så himla snabbt den senaste månaden. Han har på några veckor lärt sig sitta stabilt, till att sätta sig själv, till att krypa omkring och till att, idag, ställa sig upp som ingenting. Mot en stol och släppa händerna en stund, inga rädslor. Han stirrade ner på sina fötter som att han inte fattade vad som hände. Han kommer garanterat gå inom en månad. Hujadamej.

Vi får alltså idag ta och packa ner den livsfarliga bokhyllan som inte är barnsäker alls. Lika bra att förbereda sig inför den kommande flytten. Som för övrigt kommer gå till Alingås och inte Falköping, här ändras det hej vilt! Tack gode gud. Det ska bli mycket spännande.

Vilka fina hinder vi lägger ut va?

Godis på dagis, åt helvete

Jag och Rasmus är, som tur är, överens om en himla massa saker när det gäller uppfostran. Det är inte mycket vi tycker olika om där. En sak vi sagt från början är att vi inte vill att Valle ska äta socker och sånt förens han absolut MÅSTE. Varför man nu måste det överhuvudtaget, men ni fattar. Han kommer inte få kakor, fika, glass, McDonalds, lördagsgodis osv, inte så länge han är väldigt liten i alla fall. Jag har aldrig förstått meningen med det. Socker finns överallt, i allt, så så småningom kommer han ändå få i sig det, då är det jävligt onödigt att jag ska sätta mer skit i händerna på honom för att vara "snäll".

NEJ! Jag tänker inte. Jag vill inte. Det finns mycket annat gott att äta, och finns det inte hemma så går det inte heller tjuväta om det skulle vara så. Vi har aldrig sådant hemma. Fikar aldrig. Jag tycker inte ens det är gott.

Men, då var det det här med förskola, Valle börjar i Januari. Där verkar det bjudas på sånt här flera dagar i veckan. Fika/glass när någon fyller år, eller slutar, eller byter avdelning eller helt av ingen anledning alls. SAY WHAT?!

Varför? Hur kan det vara tillåtet när hälsomedvetenheten ändå ökar? Det är 2013 och barnen äter glass och godis på dagis flera dagar i veckan, jag spyr. Barn behöver inte glass för att säga hej då till en kompis som ska sluta, varför skulle de det? Och varför är det ingen som protesterar?

Jag lovar, jag ska kolla upp Valles förskola så jääävla noga när det gäller detta. Jag må låta som en bitch-morsa, men barn ska inte.äta.godis.för.fan! Socker triggar samma belönings/beroendecentra i hjärnan som cigaretter, alkohol och droger. Det säger väl allt.

Opassande frågor och lustiga (not) kommentarer

Under min graviditet/amning/första tid som mamma så fick jag en del bisarra, tjatiga och ibland lite, vad man kan tycka, opassande frågor och kommentarer. Detta samtidigt som människor helt plötsligt trott att det varit helt okej att ta på mig. Eller magen då, men den tillhör ju faktiskt mig. Nästa graviditet ska jag köpa en t-shirt med texten "Do not touch". Som blinkar. Och ger elstötar. Jag kan bli mycket obekväm när människor jag inte står nära blir alltför personliga.

De som toppar listan är:

Kommer du skita på dig när du föder? Är inte det pinsamt om Rasmus är med?

Förstår inte hur man ska kunna veta det innan, och spelar det någon roll? Ungen ska ju ut, skit eller inte!

Ska Rasmus vara med på förlossningen?

Varför skulle han inte?

Har du fått mycket bristningar?

Ehh... 

Har du gått upp mycket i vikt?

Ehh...

Kommer du få sådana där långa bröstvårtor nu när du ammar?

Ehh... (långa bröstvårtor, what?)

Kommentaren som toppar alla, när det gäller att ha fått den flest gånger, och inte en enda gång tyckt att den är rolig, plus att det endast varit äldre som ställt den, är:

Vet ni om det är en kille eller tjej där inne? Det kanske blir en sån där heeeen (för exakt så uttalar dem det, heeeen. Med eeee). Höhöhö!!

Och så tycker dem att de är superhippa och typ med i matchen. Och varje gång så har jag fått kämpa för att inte rätta deras feluttalande, och förklara vad hen egentligen innebär och betyder. Ungefär.

Man kanske ska börja ställa samma frågor tillbaka och se vad de säger. För man kan ju gå upp i vikt, få bristningar och skita på sig trots att man inte är gravid. 

Iväg en hel dag

På fredag ska jag skriva tenta i Lidköping. Det innebär att jag kommer vara borta från Valle i ca 10 timmar. Bussen går 06.10 och jag är hemma 15.40. HERREGUD! Risken finns att jag inte kommer kunna koncentrera mig på själva tentan utan bara tänka på och sakna Valle. Han kommer ju vara hemma med Rasmus, så det är ju lugnt, jag är mer orolig över mig själv. Att vara två timmar bort. Jag har ångest. Hur ska man klara att börja jobba och ha honom på dagis undrar jag? Huuu...

Den här veckan går åt till att råplugga och repetera, repetera, repetera. Det vill till att jag klarar det den här gången. Har satt mig in i mer detaljer nu och kan mer än de andra gångerna, men man vet aldrig när man väl sitter där. Oftast är jag fullt fokuserad och skriver så fingrarna blöder, snabbt går det. Nästan alltid en av de första ut, haha. Men nu är det räkna, räkna och man MÅSTE få siffrorna rätt.

 Ge mig styrka!

Mat som provocerar

Något jag älskar är att diskutera med Rasmus om saker, speciellt om saker där vi är eniga, vilket egentligen är det mesta tursamt nog. Han äter ju samma mat som jag, lite halvt i alla fall, han har med den till jobbet och så. Och igår sa han det jag tänkt på så länge: det provocerar! Att han sitter och äter lunch på jobbet som inte innehåller potatis verkar göra folk fruktansvärt upprörda. Han får kommentarer, och en del verkar nästan ta illa upp.

Detta har jag också märkt. Att inte ta en kaka till kaffet exempelvis ifrågasätts. Eller att ta extra sallad istället för potatis till lunchen.

Varför är det så? Jag provoceras ju inte av, eller ifrågasätter, någon som köper en hamburgare på McDonalds, eller som äter en pastatallrik till lunch. Skulle jag göra det så skulle jag anses dömande, det är jag säker på. Jag försöker heller aldrig att "omvända" någon till att äta lågkolhydratskost. Det är ju upp till var och en hur man äter. Men jag är ärlig när folk frågar och berättar fördelarna jag upplever med det. Och det är faktiskt bara fördelar.

Och visst, jag ska vara ärlig: ju mer jag läser på och lär mig om mat och hur det påverkar kroppen, desto mindre vill jag servera snabbmakaroner och falukorv till Valle när han växer upp. Men det får man ju inte säga högt.

Mycket märkligt egentligen, det borde ju vara tvärtom. Folk borde bli upprörda över det jag såg nyss på facebook exempelvis: en matbutik som lottar ut en fredagsmyspåse som innehåller typ tonvis med chips, dricka, godis, glass och liknande. Är det konstigt folk är sjuka?

Jaja, en sak har vi märkt i alla fall: man skojar inte om potatisen!

Varför majskrokar?

Jag är ju sådär att jag inte vill ge Valle bitar, för jag är sjukt rädd att han ska sätta i halsen. Hade jag fått bestämma så hade han levt på flytande föda tills han börjar högstadiet. Men jag inser också att det inte är hållbart, speciellt nu när han matvägrar när man matar allt annat än välling. Det hade nog fungerat bra att ge honom lite bitar att pilla med själv, men jag vågar faktiskt inte.

Så igår köpte jag majskrokar, tänkte att de smälter ju i munnen. Vissa sätter ju majskrokar i händerna på barnen innan de knappt fyllt sin första bajsblöja men jag fattar egentligen inte vad de är bra till? De mättar inte. De är inte jättegoda. De kladdar nått jävligt.

Valle fick i sig två stycken genom att bara gnaga och dreggla på dom. Jag ansvarade för hållandet måste jag medge, hade Valle fått hålla själv hade han tryckt in hela med en gång, usch hjälp. Jag är inte direkt frälst.

Så, jag fattar inte grejen med dom. Är det för att distrahera? Muta? Istället för fika?

Varför majskrokar?

Upp och ner, hit och dit

Valle har börjat med en grej. Eftersom det är lite ostabilt att krypa, han har inte riktigt fått in rätt teknik, så ställer han sig istället på händerna och fötterna, istället för knäna (varför det nu skulle vara lättare fattar jag inte). Han står som ett upp och ner-vänt V och försöker ta sig framåt. Går inte jättebra. Han ramlar och antingen rullar omkring, eller så får han ett nytt blåmärke/bula/rivsår/skrapsår i pannan, lite beroende på var i rummet han befinner sig. Han kanske hoppar över krypandet och går direkt på V-gången? Skills i så fall. Jag väntar med spänning på hur detta utvecklar sig.

Kuddarna i bakgrunden ligger som fallskydd för alla vassa kanter på vår tv-hylla, men det finns ju bordsben man kan slå sig på istället. Eller golvet. Eller sina egna leksaker. Eller sig själv.

Dålig update

Skriver så himla sällan här på bloggen har jag märkt. Dagarna bara rusar förbi. Nu har ännu en vecka gått, det är redan helg igen. Det är galet.

Jag var på räkbuffé i förrgår.. Drack vin. Lite för mycket. Halv tre var jag hemma. Valle var snäll nog att sova middag i två timmar ihop med mig i alla fall. Jag var så bakis igår att jag till och med köpte kebabtallrik. Med pommes. Hoppsan.

 Nu väntar jag på Mr. Ragnarson, let the weekend begin!

Skagen över helgen

Helgen har spenderats i Danmark. Lite hav, lite sol, glida runt, åka båt, titta på båtar, titta på fiskar.

Låna pappas kepa!