2012, collage

Imorgon är sista dagen på detta året. Jag har aldrig varit med om ett år då det hänt så himla mycket. Både lyckliga och sorgliga händelser. Att livet kan förändras så oerhört på så många olika sätt under ett år trodde jag aldrig.

Jag har träffat mitt livs kärlek, varit på mycket roliga och konstiga fester, spenderat väääldigt mycket tid i Göteborg. Blivit gravid, sambo, lycklig. Haft mycket lugna, fina dagar utomhus och inomhus. Kärlek, kärlek, kärlek. Tackar för detta året, men hoppas ändå att nästa år inte blir fullt lika händelserikt.

Blivit kära, kärare och kärast!

Finaste killen i världen!

Gravid och tjock

Rasmus trivdes i raggarbilen. Mycket fest har det blivit, fram till 5 Maj, då hade jag min sista fylla.

Sköna soliga dagar!

Vecka 38

På julafton gick vi in i vecka 38. Bebis är alltså klar att komma ut. Om den vill. Vi längtar jättemycket men samtidigt börjar man bli livrädd, för det ska liksom verkligen komma en riktigt bebis. Som vi ska ta hand om. Typ, för alltid. Eller i alla fall i ungefär 18 år. Herrejösses. 

Men jag har konstant ont nu. Och varje smärta undrar man om det har något med förlossning att göra. Kramp i ljumskarna när bebis borrar ner sig, ont i högra rövbenet och ner i benet så fort jag sätter mig på en stol, smärta, smärta. Nu börjar jag verkligen vätska till mig och svullna, mina fötter och händer är dubbelt så stora som i vanliga fall, mycket vackert. Dieten (eller, ja, att äta normalt) har gått åt helvete i jultiderna som varit, men nu får det vara bra. Jag kissar seriöst en gång i timmen varje natt, så jag sover bäst på förmiddagen, idag gick jag upp 11.45 ungefär. Aja, bebis kommer när den kommer, men nu har den sista av de gravidbloggar jag följt fått sin bebis, så nu känner jag mig ensam. Jag har ju gissat på att bebis skulle komma den 28 december, vilket är imorgon. Blir nog inte så, haha! 

Komsi bebis

Put, bök, trångt! Bebis får snart inte plats! Förstår inte hur den ska kunna vara här inne i magen i kanske typ 5 veckor till, om vi har otur och får gå över tiden! Magen är oftast helt knölig av en rumpa som sticker ut och ett ben eller knä som petar någon annanstans. Haha!

Har ju följt många gravidbloggar och det är inte många som är gravida fortfarande. De flesta har fått sina bebisar. Allt fler i föräldragruppen får sina också. Vi är ju så nyfikna på vem som legat där inne och frodats så länge! Vad det är för små fossingar som trängs, och sparkar pappa Rasmus i händerna! Just nu putar den med rumpan så jag har en stor knöl på höger sidan.

Är så konstigt, alla är så säkra på att det är en kille. De flesta kallar tillomed bebis för "han". Vad snopet om det kommer ut en liten tös :) Vilken överraskning!

Kom ut snart bebis! Vi längtar. Vecka 37 (36+4)

Vad tror ni, tjej eller kille? ;)

Letar efter tecken till förlossning

Vad dum man är. Varje grej som händer nu så tänker jag "nu är det nog dags", fast det är några veckor kvar. Går ju in i vecka 37 imorgon och jag känner att bebis är välkommen!

Ont i ryggen. Ont i magen. Förvärkar. Rastlös i kroppen. I fredags fick jag nästan panik i affären när vi handlade godis för jag fick för mig att vattnet skulle gå. Haha. Det gjorde det ju nu INTE. Men man VET ju inte hur det ska kännas när det är något på gång. Alla säger att man bara vet, och det är väl så när det är igång på riktigt. Jag önskar man fick ett sms på telefonen som talade om att man kunde åka in till BB för att föda. Att någon annan hade koll :) För denna småsmärta hela tiden är jävligt irriterande.

Idag har jag köpt julklapp till Rasmus och det blev knappt pengar över till att köpa till någon annan. Oops! Så...ehh...man kanske inte ska förvänta sig julklappar från varken mig eller Rasmus i år. Vi köper hellre till varandra och oss själva. Jag har aldrig vart en sån som tycker det är roligt att ge bort presenter eller julklappar och förväntar mig inte att få några av andra heller. Jag har bara dålig fantasi och så köper man nån skit bara för att köpa nått alls. Onödigt. Men till Rasmus är det roligt att köpa. Försökt i flera dagar att få till vad jag ville köpa, men det gick inte som jag tänkt så fick bli något liknande. Aja.

Såhär känns det...

Nä, nu ska jag upp och gå omkring lite och se om ryggvärken släpper...

Är så jävla trött

Var på MVC i torsdags och allt var som vanligt. Samma världen, hjärtljud och allt som det varit hela tiden. Så bebis växer och frodas bra där inne. Den var nästan helt fixerad, duktigt gjort! Min egen vikt står dock still typ. Gått upp 0,5 kg sen två veckor sedan. Ändå tycker jag att jag äter heeeela tiden. Allt är väl lite upp och ner för tillfället.

Men jag är trött på det nu. Nu får veckorna gå fort. Jag är trött på att ha ont, att vara tjock, att vara långsammast i världen, att hela tiden vara beroende av andra, att känna mig som en fånge i mitt eget hem och i min kropp. Trött på att hela tiden sucka, rapa, låta överhuvudtaget så fort jag vrider lite på mig. Jag är trött på att vara trött på allt.

Så snälla veckorna, gå snabbt, låt mig föda snart!

Vila i frid älskade bror

Vill återigen tacka alla som närvarade vid min bror Niclas begravning igår. Den blev ljus, vacker och värdig. Han blev visad både kärlek och respekt och det förtjänade han verkligen. Så, tack till er, och tack alla andra som stöttat och visat omtanke de här senaste veckorna som varit fyllda av ångest, sorg, smärta och chock. 

Nu är det dags att försöka fortsätta leva igen, för vi har ju så mycket att leva för och se fram emot. Niclas kommer alltid finnas med oss, han kommer alltid vara min storebror, och jag kommer minnas honom med värme och kärlek för den fina, snälla och omtänksamma person han var. Nu har han äntligen fått den ro han alltid sökt.

Vila i frid, vi älskar dig. För evigt.

Vecka 36, smärta och bök

Då var vecka 36 här. Jag märker en klar förändring i hela kroppen sen bara några dagar.
För det första så har jag mycket ondare på natten, inget sätt att ligga ner är bekvämt, det gör bara ont hela tiden. Sen, igår, under hela dagen så fick jag ondare och ondare i rygg och mage, och smärtan gick hela tiden uppåt tills jag till slut hade ont överallt. Detta då med sammandragningar som faktiskt gjorde ganska ont. Det hjälpte lite att vara uppe att gå, men jag fick till slut ta två alvedon. Då blev det lite bättre.

Idag är det bättre igen, men som sagt, igår kom det smygande under hela dagen. Är det samma sak idag så får jag väl ringa och kolla om man behöver åka in och se om de är något som är på gång. Det värsta är att det kan vara såhär nu i många veckor till innan det sätter igång på riktigt. Men NU märker jag verkligen att det närmar sig, igår fick jag en känsla av hur det kommer att kännas, fast det kommer vara den smärtan gånger tusen. Hjälp! 

Har ju hela tiden haft en känsla av att bebis inte kommer stanna i magen till 13 Januari, men denna veckan passar bara inte med allt som är! Nästa vecka, då kan den få komma om den vill. För inte orkar jag gå i flera flera veckor med den smärtan. Uuhh... Bara för det kommer jag säkert gå över 2 veckor.

Känns som magen sjunkit sen förra veckan också. Det händer mycket nu!

Vi Föräldrar, reportage

Jag och många andra som skriver om sina graviditeter i sina bloggar har fått förfrågan att vara med i ett reportage i Vi Föräldrar som ska handla om reaktioner när man berättade om sin graviditet osv. Lite roligt tyckte jag, så jag tackade ja. Själva innehållet var väl inget problem, men så var det det där med en bild. Det finns tyvärr inga kort på mig och Rasmus och magen (konstigt?). Inte på samma bild i alla fall. Det ska vi dock ta tag i nu, inte många veckor kvar så får passa på när magen finns här. Sen blir det väl bara en massa bebiskort... Så det blev ett kort på mig ensam, för det är INTE lätt att ta kort själva på oss ihop utan att det ballar ur. Detta blev alltså gjort igår kväll, i sista stund innan det skulle vara inmejlat, väldigt engagerat. NOT.

Detta kändes inte riktigt passande...

...så det blev nått sånt här istället.

Fagert? Nä, men skit samma. Kommer väl vara en yttepytte-ruta i tidningen som knappt kommer synas i alla fall. När man är gravid kommer man undan med att se ut hur som helst ;) Tsss!

Magen vecka 20-35

Det är roligt att titta tillbaka på kort från varje vecka. Mellan vecka 20-25 var de veckor när den ordentliga bebismagen kom. Fast jag tyckte innan att magen var sååå stor. Haha!! Nu är det ca 5 veckor kvar och jag undrar hur den kommer växa de sista veckorna.

Jag har ju inte varit nervös inför förlossningen tidigare, men nu när det verkligen börjar närma sig på riktigt så kommer också nervositeten. Så, snälla bebis, stanna några veckor till så mamma och pappa kan förbereda sig mentalt!

Magen vecka 20, 25, 30 och 35!

Vecka 35 och snöpromenad

Japp, då var vecka 35 här. Har inte hänt så mycket sen förra veckan förutom att min halsbränna har blivit förjävlig när jag ligger ner. Men, med lite svinäcklig Gaviscon innan jag går och lägger mig är den puts väck. Sen har jag i två nätter kunnat skippa handledsskydden under natten utan att få ont, så det känns som mycket av svullnaden i kroppen lagt sig. Kanske har med kylan ute och så att göra, ingen aning. Men jag sover bättre, mycket bättre, än jag gjort på länge.

Ikväll ska vi börja kolla lite grejer vi ska ha med i BB-väskan, lika bra att börja förbereda sig, man vet aldrig vad som kan ske. Jag har också insett att det inte är något idé att föreställa sig på den "perfekta förlossningen" och exakt hur vi vill ha det. Jag är istället beredd på allt och öppen för det mesta. Det blir ju aaaldrig som folk tänkt sig i vilket fall, jag flyter bara med istället och låter det bli som det blir.

Magen

Vilka kläder ska man ha med tro?

Har idag spenderat dagen hos mamma, tog en promenad i snön och mötte Matilda när hon kom med bussen från skolan. Somnade sen i soffan och sov gött en stund. Är helt underbart att sova ett par timmar på dagen nu för tiden. Samla energi. Är ju lika trött på kvällen sen iallafall så kan lika gärna sova när jag kan. 

Sen har vi julpyntat lite grann här hemma. Som alla andra. Så får väl ta kort på det då. Som alla andra. För att visa hur förbannat juliga vi är.

Mamma och Haidee.

Wiiii, snööö.

En liten julegris får vara husdjur. Den kräver varken omvårdnad eller promenader.  

Snö och längtan

Idag var det julmarknad i Tidaholm. Var tyvärr inget att ha alls. Trots snön och det fina vädret. Kändes som en vanlig torgdag egentligen. Fast kallare. Jag saknade julmusiken, glögglukten och stämningen. Så vi åkte till Hjo och Hem & Hobby istället. Köpte julpynt. Vi får ju börja om från noll med allt i vårt hem då ingen av oss hade särskillt mycket när vi flyttade ihop. Men det är bara roligt att bygga upp vårt hem tillsammans.

Ute är det vackert i alla fall, med snö och sol. Är det så här så älskar jag vintern! Man får någon slags frid i själen på något sätt av tystnaden vintern ger.

Nu är det flera i vår föräldrargrupp som fått sina bebisar och man märker ju att det närmar sig. Vi är dock sist av alla. 43 dagar kvar och vi längtar. Rasmus tycker bebis kan komma nu, jag tycker att den kan vänta i alla fall 3 veckor till! Haha. Allt har sin tid. Men båda har en känsla av att det blir innan årets slut.

43 dagar! 

Ohh så vackert! Let it snow, let it snow, let it snow!

Uppdatering bebis, vecka 34

Kom precis från barnmorskan. Allt var bra som vanligt, följer samma kurva, det känns skönt. Fick väcka bebis när vi skulle mäta hjärtljuden, sömntutan tog en tupplur så gött inne i värmen, haha.

Min vikt: 60,2 kg (uppgång 15 kg)
SF-mått: 33 cm
Bebis hjärtljud: 135

Alla är övertygade om att det är en liten kille därinne. Vi frågade barnmorskan idag vad hon trodde, men hon ville inte säga nått :)

Annars mår jag bra, lite mer sammandragningar, lite mer bredbent gång, haha, men inget som stör sådär mycket. Har en jäkla matlust och godissug bara. Får försöka hålla igen de sista veckorna här. Eller...?

Ungefär en vecka har gått...

...sedan det ofattbara hände och en del av vår stora fina familj togs ifrån oss. Varken ork eller lust har funnits till att tänka på så mycket annat än att bara ta om hand om varandra, sig själv och ta dagarna en i taget. Allt har egentligen flutit ihop till en stor gröt och man har inte riktigt koll på något. Vill återigen tacka alla de som visat sitt stöd på ett eller annat sätt. Tacka för att de låter oss vara ifred när vi behöver och för att de finns där när vi behöver. Det finns så mycket fina människor. Tack ska ni ha. 


Annars lunkar allt annat på. Bebis växer och mår bra. Sparkar mig så hårt i sidorna och revbenen att jag ibland tappar andan. Starka fina fötter!! Vecka 34 går vi in i idag, det är ju sjukt vad fort tiden går. Jag känner mig alltmer tjock, otymplig och orörlig. Magen är i vägen, bebis trycker på kissblåsan typ hela tiden, sparkarna gör mer och mer ont. Men vi längtar så efter busungen i magen och undrar så hur han/hon ser ut. Ett litet mirakel i allt elände som ger oss så mycket glädje och kärlek.

Vissa kanske tycker att det är konstigt att jag skriver lite på bloggen och så redan, men anledningen till det är att jag känner att jag på något sätt måste fortsätta med något som är vanligt. Hela livet har ändå förändrats på så många sätt men en del grejer kan man ändå fortsätta med. Det är skönt. Det är mitt sätt att behålla någon normalitet. Det är min blogg och jag vill fortsätta skriva om graviditeten och vardagliga saker. Livet fortsätter ju, trots allt, bara på ett annat sätt än tidigare. Det måste man acceptera.

Nu är jag så jävla trött efter allt som hänt plus att jag och Rasmus legat sjuka hela helgen så jag ska ta och gå och lägga mig och sova utan att ställa någon klocka. Fy fan vad skönt!

Tack för omtanke

Vill egentligen bara tacka för all kärlek och visad omtanke vi fått de senaste dagarna från släkt, vänner och bekanta. Vet att många frågat och varit oroliga över hur det går med bebis i allt detta, men den är lyckligt ovetande om allt här ute och mår bra och grejar som vanligt i magen.

Allt utanför familjen är för tillfället pausat och lagt på is, men vi kämpar på och hjälper varandra. Men vill återigen tacka alla som hört av sig, visat omtanke och erbjudit sig att hjälpa. Det betyder mycket!

Kram

Gråtande och halsbränna

Gick ju alldeles utmärkt att sova själv, jag som trodde jag skulle vara lite mörkrädd. Men nu för tiden är jag som en zombie på nätterna så jag orkar typ inte bry mig. Glömde ta på mig handledsskydden så jag vaknade med en så sjuk smärta i högerhanden vid 3-tiden, speciellt i mittenfingret. Hade legat och kramat ihop handen i sömnen och när jag vaknade kunde jag knappt räta ut fingrarna. Så det var bara att dra på sig skydden och sova som en stel kärring. Aja, vaknade relativt smärtfritt i morse så det fick det väl vara värt ändå.

Blev väckt vid halv nio, och efter det tänkte jag somna om, men icke. Den omtalade Halsbrännan har hittat hit, förmodligen för att stanna vad det verkar. Räcker med att jag lägger huvudet på kudden så är den där. Tror inte att 1,5 liter julmust var det bästa att svepa i sig innan jag la mig. Hoppsan.

Jag sträckkollade igår kväll på alla tre avsnitten av Torka aldrig tårar utan handskar, har missat det varje gång det gått på tv. Man kan säga att det betydde ungefär tre timmar konstant gråtande, liggande i fosterställning med snor och tårar i hela ansiktet. Hade ont i hjärtat från början till slut. Ni som har missat det, SE DET, snälla!

Godkänd tenta och ensam fredag

Blev godkänd på tentan i Konsumentbeteende, så jävla gött! En sak mindre att tänka på.
Och Rasmus åker till Göteborg idag så jag blir ensam i helgen. Men imorgon kommer Nikita, Gabban och Matilda och håller mig sällskap. Matilda ska sova över, så då slipper jag sova ensam.

Men ikväll ska jag fira tentaresultat och trösta min ensamhet med en jävla massa godis i sängen framför filmer. Jag ska bli så tjock de här två dagarna att Rasmus inte känner igen mig när han kommer hem. Mums!

Så här ska jag välkomna Rasmus hem på söndag.

Behålla facebook eller inte, pga förlossningsrykten?

Det sista jag vill ska hända är att ryktet om förlossningen ska spridas på facebook innan man själv hunnit berätta för de närmaste. Man sitter ju till och med nu och funderar på hur man ska skriva och meddela föräldrar, syskon, bästa vänner och så vidare. Det är en jävla RÄTTIGHET man har som nyblivna föräldrar att själva få sprida nyheten om miraklet. MEN! Men det finns alltid folk som inte. kan. hålla. käften! Som TROTS att föräldrarna säger till speciellt om att det ska vara tyst om det ändå känner ett behov av att visa alla andra att man är "först med att veta" genom att skriva på facebook.

Jag vet inte en enda av mina facebook-vänner som fått barn där man inte sett det på facebook innan barnet ens är fött. Folk som kanske inte ens är nära vänner, men som bara är jävligt nyfikna, och känner ett behov av att få hävda sig genom andras lycka. Detta gör mig så jävla irriterad. Det gör att jag inte känner att jag inte har något annat val än att ta bort min facebook ungefär en månad innan beräknat födelsedatum för att på nått sätt förhindra att vi inte får vara de som berättar när vårt barn är fött.

Jag kan bara inte förstå att om man får ett sms eller ett samtal av en vän som berättar att de åkt in på förlossningen och att barnet är på gång, att denna människa då kan känna ett behov av att skriva detta på antingen sin egen eller sin väns facebook-sida. Kan man inte sms:a tillbaka?

Så, jag väääädjar till alla jag känner: Så fort ni får reda på något, HÅLL DET FÖR ER SJÄLVA! Det är inte så svårt. Det är tvärtom jättelätt. Det är bara att inte skriva något eller säga det till någon.

Vecka 32

Jag tycker att det inte händer så mycket mer nytt för varje vecka nu när det börjar närma sig så pass mycket.  Bebis väger ca 2 kg och är runt 42 cm lång. Allt är egentligen klart utom lungorna och den sover ca 90 % av tiden. DET märks. Märker också att det inte är samma kraftfulla sparkar längre utan nu bökar den mest runt där inne, det börjar verkligen bli trångt. Och nu när den är längre så gör det ont när den sträcker ut benen uppåt mot revbenen. Jag måste då sträcka ut mig också, men det finns ju en gräns för hur lång jag kan göra mig, så ibland får jag ha ont, speciellt när jag åker buss. Jag känner också tydligt att den oftast ligger med huvudet neråt och grejar. Dels så blir jag helt sjukt kissnödig emellanåt som bara släpper helt plötsligt och dels så gör det faktiskt ganska ont den borrar omkring med huvudet. Men vi tycker att bebis är jättteduktig som gör det den ska och försöker lägga sig tillrätta för att komma ut.

Nu är det bara ett fåtal resor kvar till skolan, och jag börjar typ se ljuset i tunneln. Efter 10 december finns inget kvar för mig att göra direkt så då räknar jag mig som ledig även om terminen inte är slut. Men finns knappt nått på schemat, sen så är det jul och allt.

Vad fan... Jag hade ju aldrig tänkt att blogga om bebis och graviditet och så vidare, men det är bara att inse: det händer inte så mycket mer just nu i mitt liv. Ibland känns det som att andra gravida håller på precis som vanligt och gör en massa roliga ickegravidrelterade saker ända fram tills bebisen föds. Jag kan inte fatta hur dom orkar? Jag orkar ju knappt åka till skolan 2 dagar i veckan och resten av dagarna så gör jag inte så mycket. Fixar lite hemma, lagar mat, läser, sover, vilar. Varenda dag. Och ändå är jag trött. Trött, trött, trött...

Tänk att...

...för inte så längesen så kunde jag:

• sova en hel natt igenom utan kisspauser och smärtor.
• vända mig i sängen utan att vakna och behöva ta till armbågar och händer för att ens ta mig runt.
• luta mig tillbaka i soffan och faktiskt kunna ta mig upp igen.
• dammsuga utan att vilja gråta när den fastnar vid en tröskel.
• plocka upp saker jag tappat på golvet.
• förflytta saker UTAN att tappa det pga fumlighet och osmidighet.
• se vilket kön jag är av genom att bara slå en blick neråt.
• vara vaken en hel dag utan att bli trött till medvetlöshet.
• gå utan att vagga fram som en fet gubbe med ryggproblem.
• röra mig utan att flåsa (som en fet gubbe med ryggproblem).
• hitta på saker utan att planera dagen efter vart det finns toalett.

Men det mest otroliga av allt: för inte så längesen så hade jag en midja. och en navel.

God morgon

En kopp morgonte i sängen. Fundera ut vad dagen ska bestå av. Vädret är kass. Men här inne är det skönt. Bredvid baby. Och bebis bökande i magen. Blir nog att fixa och tvätta grejerna till vagnen. Men än så länge ska jag bara njuta av mitt te och lite morgonpussar.

Ännu en skum gravidåkomma

Vad konstiga saker som händer med kroppen. Nu när jag börjat samla på mig vätska så har jag fått smärta i händerna under nätterna. I veckan har det bara varit högerhanden som gjort ont, men inatt har det varit båda händerna och det har inte gått över helt under dagen idag heller. Så jag fick göra ett besök hos Arbetsteraputen på Vårdcentralen och fick handledsskenor som jag ska bära under natten för att hålla handleden i rakt läge så blodet kan rinna som det ska. Det är alltså svullnaden som förhindrar blodtillströmmning, eller klämmer en nerv, som orsakar smärta i händerna. Aldrig hört talas om innan. Vi får nog sänka temperaturen i lägenheten i så fall för händerna är sååå varma så de svullnar ännu mer. Även stödstrumpor inhandlades. Jag känner mig som en gammel tant...

Skulle vilja bo i ett isbad för jag är så jävla varm hela tiden!! Någon annan som råkat ut för detta?

Ledig underbar dag med bebiskläder och fix

Underbart med en ledig dag mitt i veckan. Får saker gjort som jag känt mig stressad över som jag inte hunnit när man vart i skolan hela dagarna. Har pratat med Försäkringskassan, återigen. Fick prata med en jättebra tjej som verkligen tog sig tid att sätta mig in i hur saker ska fyllas i och vad jag ska skicka in och vad jag kan strunta i. Den förra jag fick prata med var bara otrevlig och det märktes att hon bara ville bli av med mig så fick ingen hjälp alls. Men nu har jag koll på vad jag ska göra, det känns skönt. Måste få igång mitt BankID igen då så jag kan sköta allt via datorn.

Har också gått igenom alla bebiskläder som samlats under de senaste månaderna. Saker vi köpt och saker vi fått, både nya och gamla. Tog fram allt i storlek 50 och 56 för att få koll på vad vi har och vad vi behöver köpa. En rejäl hög har det ändå blivit hittills. Tror inte det är så mycket som behöver kompletteras. Det skulle i så fall vara ett par till varma overaller och lite byxor och långärmade tröjor. Men har massa bodys, strumpor, mössor och liknande.

Hur vet man hur mycket man ska räkna med att göra av med per dag?

En sån här dag var exakt vad jag behövde känner jag. En dag där jag kan gå i pyjamas till sen eftermiddag, småäta, prata i telefon, lyssna på musik och bara vara. Tvätta lite, plocka lite, fixa och tänka. Om en månad är sista föreläsningen i skolan och sen räknar jag mig som ledig. Sen är ju tentorna 8:e och 10:e Januari och eftersom vi är beräknade den 13:e så är det inte troligt att jag kan göra dom. Så, en månad till, sen är det dags att vila upp sig för förlossning och allt som framtiden innebär. Så. Jävla. Skönt.

Allt bra, vikt & mått

Jodå, allt var bra med mig och bebis.

SF- måttet låg på 30 cm
Hjärtljuden på 135
Min vikt 58,2 kg

Bebis låg igår med huvudet neråt och rumpan upp, men än dröjer det tills den är helt fixerad. Den flyttar fortfarande runt i magen, det känner jag ju också. Barnmorskan tyckte jag såg trött ut och det beror ju på allt åkande till och från skolan. Arbetet i skolan är inte jobbigt, det är resan. 4 timmar buss per dag tar på både kropp och ork. Därför var det extra gött att vi blev klara med arbetena idag så vi slipper åka torsdag och fredag. Så nu har jag helg kan man säga.

Har nu gått upp 13 kg. Inte så konstigt när jag börjat älska choklad. Hoppsan! Jag har aldrig gillat det tidigare, nu kan jag lätt sätta i mig en chokladkaka. Marabou har ju sååå många goda konstiga smaker, vill ha allihop!! Haha!
Eftersom jag redan börjat få svullna ben och händer så sa hon till mig att vara extra noga med salt och socker. Jag översaltar ju allt och jag veet att jag måste skärpa mig. Vill verkligen försöka hålla nere vattensamlingen och viktuppgången. Rasmus fick i uppdrag att skälla och hålla koll på mig ;)

Men, allt såg ändå fint ut och det känns skönt! Längtar så himla mycket efter vilden i magen!!

Vecka 31

Ja nu ska väl bebis egentligen bara tjocka till sig, annars är den i princip färdigbakad. Ca 40 cm lång och 1800 gram. Vilken goding!

Den håller fortfarande på och sparkar loss, speciellt direkt efter jag ätit, vad beror det på? Är det att den får energi eller slåss den om platsen i magen? Är så himla roligt när man känner så väl vad som är vad! När man verkligen får en hel fot i handen. Eller en rumpa haha!

Idag ska vi till MVC för mätning av mage, lyssna hjärtljud, ta blodprov osv. Får se vad som hänt sedan sist. Spännande!

Annars så mår jag relativt bra. Sover ju dåligt pga ont i mage, rygg och så när jag ligger ner, halsbrännan har hälsat på och humöret är upp och ner. Men jag känner mig annars pigg och rörlig (relativt) och trivs med tillvaron.

Finfin helg med besök och inredning

Har varit en ovanligt fin helg. Igår åkte vi till Hem & Hobby och spenderade en massa pengar. Dom har ju finaste sakerna att inreda med hemma när det gäller ljus, vaser, tavlor osv. Känns lite grann som ett nytt hem. Ett betydligt hemtrevligare hem. Nu trivs man faktiskt i sovrummet.

Jag är la mästerfotograf. Eller inte.  Aja, lite retrotavlor, buddha, elefant och cool brud fick hänga med hem.

Mitt älskade (lite smutsiga) fat med sand och snäckor handplockat från en strand i Nordirland och de fina namnstenarna från Frida och Adams bröllop i somras. 

Sen kom Rasmus bror med dotter på besök samtidigt som lillasyster Matilda anlände för att sova över. Barn är ju så roliga. Det räckte med en DVD med One Direction och en skål popcorn så var de kompisar. Fnittrade och pratade hemlisar.

Även Nikita förärade oss med sitt sällskap hela kvällen. Kvart i ett åkte hon hem. Så länge har jag inte varit uppe sen i Maj typ, haha. Så Mycket Bättre på tv och en massa prat i flera timmar. Rasmus smuttade Whiskey och vi drack Fanta typ. Sen var ju tanken att jag och Matilda skulle sova i sängen och Rasmus på soffan. Men två minuter efter vi lagt oss så tassade jag ut och knödde ner mig i soffan jag med. Snacka separationsångest, haha!

Så, Matilda fick en hel dubbelsäng för sig själv medan jag och Rasmus trängdes på soffan. Men är man fortfarande löjligt kär så blir det lätt så.

Vecka 30

Vecka 30. 76 dagar kvar till 13 Januari. Det börjar onekligen märkas att det är slutspurt:

Jag rullar ur sängen. Att böja sig ner är ett helt jävla projekt (Rasmus fick knyta mina skor inne på ICA igår). Jag mer eller mindre vaggar fram. Svullna ben. Svårt att andas, speciellt om jag ätit för mycket eller legat på rygg mer än 30 sekunder. Diverse smärtor i magen, ryggen, sidorna, gaah. Trötthet av att allt är jobbigt. Jag klagar på det mesta. Vill gråta mycket. Tur jag har världens bästa Rasmus...

Men när bebis, som fortfarande är aktiv ungefär 24/7 (när sover den?!), gosar med sina fötter, händer eller rumpa i sidorna så glömmer man det där en stund och bara njuter. Man börjar verkligen känna att man är redo nu. 10 veckor får gärna gå jättefort. Fast inte för fort, måste hinna öva profylax...och fixa säng, skötbord och sätta ihop vagnen. Och säkert 1000 saker till...

Tjock smock

Vadkramp

Har sovit så jävla dåligt inatt. Vaknat av kramp i vaderna varje gång jag ska vända på mig, oroliga drömmar, rastlöshet i kroppen. Den där krampen är något nytt. Men tydligen vanligt under graviditeten, men usch, det gjorde verkligen ont. 

Så efter frukost och efter Rasmus drog och tatuerade sig så har jag legat i soffan och läst i flera timmar. Det var längesen jag fick ro och tid till att göra det. Sitter faktiskt fortfarande i pyjamas, det blir nog inte mycket gjort idag. Jag är sååå trött! Känns som jag skulle kunna somna hela tiden. Kanske behöver frisk luft iofs? Får nog ta en cykeltur senare. 

Aja, nu ska jag återgå till boken och täcket! 

Föräldragrupp, stödstrumpor och snö

Kom nyss hem från första föräldragruppen. Tittade på en profylaxfilm och fnissade när tjejen på filmen skulle illustrerar ljud man kan ge ifrån sig under värkarna. Var kul att se vilka man gick med, inte helt okända ansikten. Det börjar verkligen närma sig nu, och det är väl dags att förbereda sig för pain! 
Känns förresten som att jag behöver köpa ett par stödstrumpor (sexigt) för mina ben har börjar bli svullna när jag vart igång en hel dag. Lika bra innan det blir värre.

Oh härliga vätska, så du var redo att komma nu?

Första snön kom idag och redan är hela facebook fullt av statusar om detta. Tycker det är rätt gött med snö och kyla, speciellt nu. Hade aldrig klarat av värme och graviditet samtidigt. Nä, frisk luft som river i lungorna tycker jag är skönt. Mörker också. Gillar att kura in mig i soffan och inte känna dåligt samvete över att jag inte orkar gå ut och vara aktiv. Jag ska de kommande tio veckorna sitta inne och tjocka te mej riktig ordentligt (sitter just nu och mumsar på chokladkakan jag köpte till tentan imorgon, oops).

Och ja, tenta imorgon som sagt, Konsumentbeteende. Man lär sig mycket på ett par dagar när man väl sitter med det, får se om man har tur och just de sakerna kommer bara. Sen är det en helg ledig innan nästa kurser sätter igång på måndag. Säljteknik och Organisation och Ledarskap 2. Håller tummarna för att jag hinner tenta av dom i början av januari, är ju beräknade den 13:e. Förmodligen kommer jag inte orka skola efter jul, men man kan ju hoppas. Just nu känns det tråkigt att lämna klassen och hela pluggeriet även om man är rätt trött på det. Skolan är ju faktiskt rolig.

Konstigaste cravings: is?

Den senaste veckan så har jag varit så sjukt sugen på is och snö. Jag vill ha isbitar att tugga på så det gnisslar mellan tänderna. Jag har aldrig känt ett sånt jävla sug i hela mitt liv! Haha, det är ju jättekonstigt! Det är värre än när jag blir så där riktigt röksugen!

På kvällen när jag borstat tänderna så fyller jag upp ett STORT glas iiiskallt vatten och dricker, men det är liksom inte tillräckligt kallt ändå! Känns som att inget kan bli tillräckligt kallt för att stilla det här konstiga suget. Nu har jag fryst in en flaska vatten i alla fall så jag kan krossa isbitar och tugga på. ÅH VAD GOTT!

Någon mer som haft is som craving, eller något annat konstigt?

Mums!!

Helgen, trasig svanskota och vecka 29

Vi har haft en fin helg i Göteborg, tack alla. Det var mycket skönt att komma iväg och göra något. Vi svängde till och med förbi Morängatan, där Rasmus bodde när vi träffades, och tittade. Där vi blev kära och lärde känna varandra. Under fläkten; kedjerökande, vinpimplande, nervösa och fnissiga. Fick nästan en klump i halsen. Det var så kort tid men man har ändå så himla mycket minnen därifrån.

Igår tog vi en långpromenad (jag vet, jag kunde?!) och sen var det fotboll. Min och bebis första. Bebis verkade gilla det, för det sparkade loss där inne som bara den när publiken var igång. Haha!

Under helgen har det börjat göra ont i svanskotan och ut i rövbenen typ. Sen igår när vi tog bilen hem hade jag så ont så jag knappt kunde hålla mig från att gråta när jag skulle ändra sittställning i bilen. Det kändes som svanskotan hade gått av, fy fan vad ont det gjorde! Antar att det är att jag suttit mycket och konstigt hela helgen, i bilen, på fotbollen osv. Idag är det lite bättre. Tack och lov.

Vi är nu inne i vecka 29 och bebis är stooor! Vi börjar längta så himla mycket tills det sätter igång och vi får se vad det är för litet busfrö där inne som har så starka fötter och ben. Förmodligen en liten rödtott.

Rasmus är en riktig lekfarbror! Wiii!

Bygga tågbana, som en riktig karl.

Detta diggade bebis!

83 dagar. Jösses!