Jag rullar ur sängen. Att böja sig ner är ett helt jävla projekt (Rasmus fick knyta mina skor inne på ICA igår). Jag mer eller mindre vaggar fram. Svullna ben. Svårt att andas, speciellt om jag ätit för mycket eller legat på rygg mer än 30 sekunder. Diverse smärtor i magen, ryggen, sidorna, gaah. Trötthet av att allt är jobbigt. Jag klagar på det mesta. Vill gråta mycket. Tur jag har världens bästa Rasmus...
Men när bebis, som fortfarande är aktiv ungefär 24/7 (när sover den?!), gosar med sina fötter, händer eller rumpa i sidorna så glömmer man det där en stund och bara njuter. Man börjar verkligen känna att man är redo nu. 10 veckor får gärna gå jättefort. Fast inte för fort, måste hinna öva profylax...och fixa säng, skötbord och sätta ihop vagnen. Och säkert 1000 saker till...
 |
| Tjock smock |
Jag känner igen det där! Dom sista veckorna kan vara riktigt, riktigt kämpiga men tiden går betydligt snabbare än man tror.
ReplyDelete