Jag tycker att det inte händer så mycket mer nytt för varje vecka nu när det börjar närma sig så pass mycket. Bebis väger ca 2 kg och är runt 42 cm lång. Allt är egentligen klart utom lungorna och den sover ca 90 % av tiden.
DET märks. Märker också att det inte är samma kraftfulla sparkar längre utan nu bökar den mest runt där inne, det börjar verkligen bli trångt. Och nu när den är längre så gör det ont när den sträcker ut benen uppåt mot revbenen. Jag måste då sträcka ut mig också, men det finns ju en gräns för hur lång jag kan göra mig, så ibland får jag ha ont, speciellt när jag åker buss. Jag känner också tydligt att den oftast ligger med huvudet neråt och grejar. Dels så blir jag helt sjukt kissnödig emellanåt som bara släpper helt plötsligt och dels så gör det faktiskt ganska ont den borrar omkring med huvudet. Men vi tycker att bebis är jättteduktig som gör det den ska och försöker lägga sig tillrätta för att komma ut.
Nu är det bara ett fåtal resor kvar till skolan, och jag börjar typ se ljuset i tunneln. Efter 10 december finns inget kvar för mig att göra direkt så då räknar jag mig som ledig även om terminen inte är slut. Men finns knappt nått på schemat, sen så är det jul och allt.
Vad fan... Jag hade ju aldrig tänkt att blogga om bebis och graviditet och så vidare, men det är bara att inse: det händer inte så mycket mer just nu i mitt liv. Ibland känns det som att andra gravida håller på precis som vanligt och gör en massa roliga ickegravidrelterade saker ända fram tills bebisen föds. Jag kan inte fatta hur dom orkar? Jag orkar ju knappt åka till skolan 2 dagar i veckan och resten av dagarna så gör jag inte så mycket. Fixar lite hemma, lagar mat, läser, sover, vilar. Varenda dag. Och ändå är jag trött. Trött, trött, trött...
Söt mage.
ReplyDelete