Åh min gud! Jag vet att jag är lite efter med det här men alltså, My sisters keeper. Har alltid tänkt typ att så många sorgliga filmer om cancer, död, barn, och allmänt hemska saker man har sett så borde man blivit lite härdad. Men nej. Jag grät, nu menar jag stooorgrät, som ett barn hela filmen igenom. Det är väl tur jag inte ska någonstans ikväll för mitt ansikte är svullet av alla tårar. Sinnessjukt!
Eftersom jag inte har något att göra, och som vanligt då tycker jävligt synd om mig själv och tycker att jag är ensammast i hela världen och att ingen tycker om mig, ska jag tröstkäka popcorn och läsa, kanske gråta lite till och vara allmänt patetisk.
Trevlig lördag!
No comments:
Post a Comment