Att drömma!

Drömde helt sjukt inatt:

Jag och Frida Larsson var på semester, typ Karibien eller något. Helt plötsligt så bodde vi på ett kvinnofängelse som även var ett hotell i Japan. När vi skulle packa och åka till flygplatsen så säger gubben som äger hotellet/fängelset att vi inte får ta med några väskor så vi tar på oss alla kläder vi har med oss istället. När vi står i rummet/cellen kommer det in massa militärer som skjuter ner alla utom oss två. Varför vet jag inte. Vi springer ut och kommer ut på parkeringen till Centralskolan (??) och möter en lärare som säger att vi kan ta bussen hem. Så vi springer till bussen, som för övrigt är en Dublinbuss, och när vi sätter oss så börjar vi mäta sätena och blir asarga eftersom dom är 10 cm kortare än bussarna i Dublin. Inget om att alla andra är nerskjutna och att vi klarade oss, utan vi är skitsura för att vi får sitta på för små säten. Sen ringde min klocka...

Visst var det jättetråkigt att läsa? Varsågod att jag slösade ett par minuter av ert liv. Den bjur jag på!

Nu vill jag sova så det kan bli imorgon.