Nej, det är inget fel på mig

Det blir lätt att man bloggar väldigt ofta när man sitter hemma utan något speciellt att göra. Egentligen vet jag inte varför jag ens skriver om vissa saker för vem fan bryr sig liksom? Men det är roligt att bara skriva tycker jag.

Kom på igår när jag räknade runt lite att jag är tamejfan den sista singeln (nästan) av de jag känner. Nu börjar folk bli sambos, förlovar sig, skaffar barn osv. Let's face it, jag har vart singel sen jag var 16 (vilket jag nog skrivit om tidigare). För ett tag sen var jag väldigt bitter över detta. Det skäms jag över nu. Vill inte vara en bitterfitta. Vet inte vad som hände men helt plötsligt var all den bitterheten borta och jag känner mig nu som...ja, som Bridget Jones, fast på ett bra sätt. Inte som den Bridget Jones som sitter vid ena kortänden på ett bord på en parmiddag och blir utfrågad om vad det är för fel på henne för hon är singel. För jag är ju omringad av par hela tiden. Men känslan av att det är jobbigt är borta. Jag vet inte när det hände eller varför, för ett tag tyckte jag det var skitjobbigt. Men det finns värre saker att må dåligt över.

Det klart att man ibland känner tomhet över att alltid gå och lägga sig själv, att laga middag till sig själv, inte ha någon att krama lite när man ser en otäck film, eller någon man tar med dig på släktgrejer osv osv i all oändlighet med allt som är jobbigt med att vara själv bla bla bla. MEN, det är fan inget att vara bitter över. Har ju så mycket bra i livet att vara lycklig över! Så det så! Det är ju inte så att jag kommer vara själv hela livet, det händer nog för mig med någon gång, och då blir det nog till och med mycket bättre än jag kan tänka mig nu.

Det var mitt bidrag till ordbajsandet och skitsnacket idag! :)