Det blev ju nått!

Jorååå man va ju rätt duktig där med träning och skit. Sen kom annat emellan. Jobb, sommar...öl...mat!
Men ikväll var det dags för styrkepass. Herrejävel. Det var som att börja om från början igen. Armarna skakade, svetten flödade och andingen var totalkass. Men jag avslutade det och efteråt mådde jag sådär jävligt bra som man gör. Nu blire att dra igång det på riktigt igen. Man mår ju faktiskt jävligt bra av det. Trodde jag aldrig att jag skulle säga. Jag. Den mest otränade på heeeele Dyckertsgatan ungefär.
Nu till något helt annat:

Har märkt när jag läser tillbaka i bloggen att den förändrats en del. När jag bodde i Dublin var jag mycket känsligare (haha, tur man går tillbaka och läser igenom, hade nämligen skrivit "könsligare" först. Hade ändrat innebörden helt). Inläggen handlade mer om funderingar och känslor. Nu är det mest..skola...skit...blablaskit...helt jävla ointressanta grejer. Inte för jag vet om folk tyckte det jag skrev då var mycket att ha, men det känns som jag funderade mer då. På allt. På inget. Nu funderar jag nästan inget. Bara åker buss, dricker pisskaffe och gör halvdana försök till att öppna mina böcker och faktiskt läsa något. Men jag är jävligt nöjd ändå!

För några år sen var jag ju faktiskt helsäker på att det inte skulle bli något av mig. Gick ur gymnasiet med halvbra betyg, utan motivation till nått och var allmänt olycklig. Brydde mig inte så mycket om nått. Gled runt.
Men jag tog tag i't och sen dess har det bara rullat på. Utan stopp. Nu, några år senare sitter jag här, fullproppad av assköna minnen och upplevelser. Jag har fina vänner jag aldrig skulle fått om jag inte fått tummen ur röven och känslan av att vara nöjd över något man gjort gör att det som ligger framför en nu inte känns så otäckt och skrämmande. Jag har redan övervunnit min rädsla att göra något helt själv.

Med den smöriga avslutningen drar jag mig till sängs. G'night.