Att alska sa mycket att det gor ont....

Jag har inte tankt sa mycket pa det forut. Hur mycket man alskar sin familj. Vet att jag tjatar sa mycket om hur allt andrades nar jag flyttade men har inte sa mycket annat att prata om.
Ju mer tiden gar har ju mer kanner jag av hur mycket jag alskar de som ar hemma. Mamma, pappa, syskonen, oj oj oj alla dessa syskon man alskar sa mycket. Syskonbarn, morforaldrar, kusiner, vanner osv osv, ni fattar grejen. Att man kan ha sa mycket karlek i kroppen att man kan alska sa manga personer sa mycket.
Ju narmare jag kommer till att flytta hem desto jobbigare blir det. Veckan jag var hemma senast for 14 dagar sen spenderade jag egentligen bara hemma med familjen. Ville inte missa en minut med alla.
Kan fa lite panikkanslor ibland da jag bara vill hem pa en sekund, krama alla, for det kanns som nagot kommer handa nar jag inte ar hemma. Hemskt hemsk kansla.
Da kan man ju fundera pa hur mycket man kommer alska sina egna barn nar de val kommer. Om man redan kan alska personer sa mycket som man gor, hur kommer man da inte alska sina barn?

Sa ville egentligen bara saga det till alla er darhemma, ni vet vilka ni ar, att jag, Natalie Pettersson, alskar alskar alskar ALSKAR er mer an ni kan ana! Mer och mer for varje gang jag ser er! Hur det nu ar mojligt.
Guuuuud vilket smorigt javla inlagg detta blev nu da, men vafan, det skiter jag i.

Amen.