OMG tuttar och stress!

Hahaha. Alltså. Okej, det är så här. I början av graviditeten fick jag ett par BH:ar av syrran som hon aldrig kunnat använda när hon var gravid eller ammade för de var alldeles för stora. Jag tänkte då att, herregud, de kommer aldrig passa mig, så stora kan de ALDRIG bli. MEN! Igår så testade jag dom igen, bara för att, och de satt tyvärr jättebra. WTF? Hur ska det då bli när det ska bli mjölk i de jävlarna? Man ser ju inte hur allt annat växer bara för att magen växer ännu snabbare. Inte så jätteintressant att läsa om mina big mama-tuttar men jag är bara så fascinerad? Vad händer?

Vi läste igår att om ca tio veckor är det helt normalt att bebis kan komma. Den stressen. Man vet inte riktigt vart man ska börja. Köpa massa saker. Planera. Fixa. Faktiskt fatta att vi ska bli mamma och pappa  (som tur är så är vi väldigt lika vad gäller värderingar och uppfostran, så där blir det nog inga problem). Att fatta det ska komma ut en liten geggig goding som vi ska ta hand om och ta med hem. Att den liksom ligger därinne nu. Det är för stort för att förstå. Förstår man någonsin innan bebis faktiskt föds?

Detta har hänt på 20 veckor. Första bilden är jag i vecka 7 och den andra är från idag, vecka 27.  Hur smal var inte jag i våras eller?

Vi fick små små kläder av Nikita, tack så mycket :)