Jag har märkt att det bästa sättet för mig att slappna av är att laga mat. Gärna mat som tar en stund och som man får pilla med. Skära, hacka, vispa, smaka. Igår blev det lasagne. Såg ut som en spya eller diarréklump på tallriken men smakade väldigt bra. Det tråkigaste jag vet är att laga mat som tar 10 minuter och som sköter sig självt. En timme är en lagom tid att greja med maten. T.E.R.A.P.I. Rasmus verkar uppskatta min matlagning också. Det är ju ett plus, hoho, eftersom det är han som får vara försökskanin.
Nu till bebis:
Vecka 22 är vi inne i nu. Jag märker mer och mer att bebis har en egen liten vilja. Sover och är vaken med jämna mellanrum. Måste träna sina muskler rejält där inne eftersom det sparkar som bara den. Jag har märkt en rolig sak också. I lördag tex så var Rasmus borta över dagen och jag kände inte av bebis en enda gång. Jag blev faktiskt lite orolig, men så fort Rasmus kom hem och pussade och pratade med mig så gjorde bebis kullerbyttor i flera timmar. Så är det ofta nu för tiden.
Jag har också märkt att min mage nog måste vara väldigt liten om man jämför med andra. Folk tycker att jag har en pyttemage och jämför jag med bilder på andra i samma vecka så ser jag tydligt skillnad. Klart det är lite tråkigt, men jag ska nog vara väldigt glad att jag slipper en stor mage att släpa på så länge som möjligt. Jag är ju väldigt rörlig och magen är inte i vägen något nämnvärt. Det är nog jobbigt som det är när den väl kommer. Sen är ju jag en liten tjej så det är väl inte så konstigt.
Men hur svårt ät det med namn då? På riktigt? Vi har tyckt att vi haft namn klara sen nästan dag 1 men det senaste så har man ändrat sig hur många gånger som helst. Vi har inte ett enda killnamn... Finns inget som känns sådär riktigt bra. Tjejnamn har vi tre stycken olika vi funderar på. Förslag på killnamn mottages tacksamt!!
No comments:
Post a Comment