Jag vet att jag har klagat på att bebis är otroligt aktiv under nätterna och att jag därför sover dåligt. Inatt var det tvärtom. Helt lugnt. Jag borde passat på att njuta av att sova ostört, men istället så vaknade jag hela tiden och kände oro. Men så fort jag klev upp och åt frukost så var den igång igen. Den kanske ändrar dygnsrytm, vad vet jag, men att man aldrig är nöjd då?
Just nu sitter jag och retas. Den har alltid fötterna på samma ställe och när jag trycker till så får jag alltid ett irriterat svar tillbaka. Typ som "låt mig vaaaa".
Man börjar fundera mycket på livet därinne nu när den är så "verklig" eller vad man ska säga. Om det är en tjej eller kille (jag tror fortfarande det är en tjej, Rasmus tror det är en kille), om den får Rasmus långa smala ben eller mina korta stubbiga. Om den blir rödhårig eller blond, blåögd eller grönögd. Busig eller grinig. Skrikig eller lugn. Längtar efter att få pussa på den lilla lilla munnen och mumsa på de små fossingarna! Det är konstigt att man har den så himla nära hela tiden. Och att den är så stor. Nästan 30 cm och väger 600 gram. Inte konstigt att alla sparkar och rörelser är så tydliga. Älskade lilla kickboxare!
Återigen har det sagt PANG och magen har växt på bara några dagar! Även låren har fått sig lite göttit ser jag... Kanske ska sluta med bacon till frukost... Hrm. |
I'm so sexy, sexy, sexyyy i mina tanttrosor! |
Det här med fosterrörelser tycker jag har förändrats jättemycket. I början kände jag, precis som du, att det var full rulle i magen hela nätterna. Men, ju längre gången jag har blivit ju mer har jag upplevt att bebisen rör sig mer på dagarna. Min barnmorska har förklarat det med att huden på magen blir tunnare och tunnare när magen växer.. därav kan bebisen lättare se när det är ljust och mörkt ute och därmed avgöra när det är natt/dag. :)
ReplyDeleteDet här blir sömnen blir nog tyvärr inte mycket lättare. Om det inte är fosterrörelser som håller än vaken så är det, framförallt i slutet, den klumpiga magen och det faktum att man måste upp och kissa hela nätterna. Men, i slutändan får man ju världens finaste belöning. :)
Jaså, det visste jag inte ? :) Haha vad roligt att de fattar sånt.
DeleteJa, all smärta är verkligen uthärdlig när man tänker på den lilla godingen man ska få! :)