I tisdags var det finmusik som gästade stan, Kapten Röd med flera andra stora inom den genren som Hofmästarn och Partillo. Om det säger nån nått... Aja, well, coolt var det, och för första gången på länge hade jag velat ta några bärs och betee mig svinigt. Istället åkte vi hem kl 20 och däckade. Nyktra. Bebis gillade nog musiken också, sparkade loss, kanske för att vi stod vid högtalaren... Haha !
Har märkt den senaste veckan, och speciellt de senaste dagarna, att bebis har bestämda åsikter om hur jag ska ligga och sova. När jag ligger på vänster sida, lite mer lutat på magen, så petar det ordentligt i sidan tills jag flyttar mig. Alltid exakt samma ställe. Envisa unge! Igår sparkade den så ordentligt att Rasmus kände tydligt utanpå när jag stod upp till och med. Oftast känns det mer när jag halvligger i soffan, i alla fall utanpå.
Jag har ändrat mig också, jag tror nu att det är en liten envis tjej som kickar loss och vill ha sitt utrymme ifred. Om den är som alla andra tjejer på min sida iaf, starka viljor. Fram tills nu har jag, och de flesta andra, trott de vart en kille. Men det känns inte så i hjärtat. Nu när den känns så tydligt så får jag tjejvibbar. Det är ju först nu man börjar fatta över huvud taget att det är en bebis där inne... Man kollar vad för säng man ska köpa, skötbord, läser om vagnar. Läser förlossningshistorier och stortjuter. Funderar, pratar och pratar och pratar.
Det är också intressant hur man helt plötsligt ändras och allt handlar om barnets säkerhet i första hand. Som i helgen när jag halvsov i bilen och Rasmus får bromsa ganska hårt pga bilen framför. Det enda jag tänkte på var att skydda bebis, tänkte inte ens på mig själv. Eller när det smälldes raketer utanför vårt hus och jag får för mig att det var skottlossning och var sååå nära att slänga mig på golvet. Haahahaaa.... Alltså, seriöst, ibland känner man sig lite störd.
No comments:
Post a Comment