Lyxhostel, crazy nordirlandare, roadtrip, åksjuka och fantastisk natur.
När vi kom tillbaka till Dublin på onsdagseftermiddagen blev det att checka in på skithostel där vi delade rum med 10 andra. Av dessa tio var en man en 40 årig Dublinare "between apartments". Alltså hemlös.
En annan var en 40 årig Rumänsk man som inte kunde tala om vad han jobbade med, Vi gissar på torped. Men eftersom han fixade vinöppnare till oss när vi var i nöd förlät vi honom för det.
Toaletten gick knappt att spola på och våra roliga rumskamrater gick och la sig vid 10-tiden. Öhhh?
Torsdagen innebar fest med massa svenskar som övertalade oss att signa upp oss på karaokelista. Detta gjorde att jag halsade i mig typ tre pints på en halvtimme i ren nervositet och när vi sedan inte blev uppropade kändes det lagom onödigt. Tack för den!
Kvällen fortsatte på Fitzsimons och vi blev i stort sett utslänga för vi vägrade gå. Vi roade därför Dublins invånare med beatboxing och stämsång. Jag stod for fingerknäppandet. Jag ville inte gå hem men det ville de andra så jag fick la ge mig då. Alltid är jag last man standing. Tidaholmarblodet skyller jag på eftersom vi kör stilen "sup tills du inte kan stå upp eller se ordentligt".
Fredagen blev det spontantatuerande och vi shopped til we droped. Blodiga och inplastade. Grymt fräscht.
Nu är jag hemma och känner mig tom. Som man alltid gör när man kommer hem från resa. Vill för tillfället inte vara här. Inte på nått sätt. Men det ger sig la. Kommer vara upptagen i två år framöver med skola och plugg. Men ändå... Planerar redan nästa Dublinresa i huvudet. Skulle vilja det var imorgon.
Hejråååå
No comments:
Post a Comment