...jag vill skriva om. Saker jag inte KAN skriva om. Saker jag inte vill att alla ska kunna läsa om fast som jag egentligen VILL skriva om. Min blogg är för tillfället bara en massa blahhaaa, som jag, jag säger det igen, INTE ville den skulle bli. Men vad gör man? Vad fan gör man? Hade jag bott någon annanstans eller hade folk som jag inte känner som läser den skulle jag kunna skriva om vad som helst. Mina tankar. Känslor. Rädslor. Men man blir begränsad till och med i sitt skrivande just därför att det bara är mina vänner (och fler kanske) som läser. Man vill ju inte blotta sig känslomässigt totalt heller.
Nu låter det som det är värsta grejen jag bär på mitt samvete som jag vill ösa ur mig, men så är icke fallet. Det är bara...privata saker liksom. Saker jag inte orkar älta med folk om som alltid får lyssna på ens gnäll hit och dit. Saker som snurrar i huvudet. Småsaker kanske, men ändå viktiga för mig. Jag vet att man inte ska analysera och tänka för mycket men det är så satans svårt att låta bli. Det är som att vi tjejer är födda med en extra analyskromosom eller något. Vi är experter på det. Analyserandet. Även drömmandet är vi bra på. Eller det kanske bara är jag. Som kan försvinna iväg i flera timmar i dagdrömmar. Blir nästintill okontaktbar. Kanske skulle skriva en bok. Haha, eller kanske inte. Jag vill ibland plocka ur min hjärna, slänga den i golvet, stampa på den med skitiga gummistövlar, ta upp den och spela tennis med den. Slå ur alla tankar.
Sluta tänk så mycket Natalie för helvete!
No comments:
Post a Comment