Seriöst, mina drömmar är väl de sjukaste. Det är fan roligt att man minns så mycket detaljer när man vaknar.
Så här var det:
Jag är uppe vid sommarstugan med familjen, även medlemmar ur släkten som dog för flera år sedan var närvarande. Där vi brukar parkera våra bilar står 3 stycken raggarbilar i olika färger och modeller och mormor har blivit en raggarbrutta. Vad vi ska göra denna dagen allihop är att åka till Blåkulla. Dit kan man inte åka med bil så jag sätter mig ner på gatan med ryggen mot häcken som omringar trädgården. Böjer huvudet mellan knäna så som man gör när man är svimfärdig och känner hur allt vänds upp och ner. Helt plötsligt står jag inne på Rudbecksgymnasiet. Där går det omkring folk i alla åldrar jag känner som tydligen helt plötsligt studerar där och jag tycker det var konstigt att ingen hälsar på mig. Jag försöker prata med folk men de bara tittar på mig som jag var galen. Då kommer min kusin Alexander och jag blir så himla glad att se någon ur familjen. Springer fram och kramar honom men han blir rädd och går därifrån. Jag bestämmer mig för att gå upp och hälsa på Elli för jag är rädd och förstår ingenting. Kliver in i hennes lägenhet och hon reagerar precis som de andra. Jag minns jag tänkte att det måste hänt något konstigt när jag skulle till Blåkulla och att jag hamnat fel. Paniken börjar när jag inte vet hur man tar sig tillbaka till den "riktiga" världen. Springer omkring och letar efter folk. Sen vaknar jag. Och skrattar.
Vet att det är skittråkigt att läsa drömmar men den va så sjuk, hahaha... Tror yogan gjorde mig konstig i huvudet. Fick väl en syrechock av allt andandes och stå upp och ner och allt vad vi gjorde, hahahaa...
Nej, back to reality! Tjaooo
No comments:
Post a Comment