Så jävla less på att mår såhär

Är så less på allt. På att amma, att inte få sova, att vara ledsen, att inte ha någon motståndskraft, att vara på dåligt humör, att inte ha lust att vara social. Allt. Jag skulle bara vilja må som vanligt en dag.

Självklart visste man att det skulle bli tufft att ha bebis, väldigt naivt att tro något annat. Men eftersom min storebror dog 6 veckor innan Valdemar föddes så gick vi inte direkt in i föräldraskapet med de bästa förutsättningarna. Att försöka reda ut sin sorg, att få tid att sörja, och och samtidigt vara den bästa förälder man vill vara är jävligt tufft. Jag har ingen ork att ta krångel, har inga resurser att ta utav, och är så jävla ledsen emellanåt. Minsta motgång så brakar jag igenom.

Speciellt jobbigt är det de stunder som dessa när Valle vill äta varannan timma dygnet runt som det varit i ca 2 veckor nu. Så, nu är jag jävligt less på att amma, jag klarar inte av att vara den enda som kan ta nätterna, den enda som kan mata, när jag samtidigt mår dåligt på så många sätt. Eftersom amningen är det enda som fungerar på nätterna när Valle vaknar så kan inte Rasmus hjälpa till. Vill jag sova på helgen eller dagtid så är det ändå max 2 timmar som gäller innan Valle vill ha mat igen. Att sömn kan påverka måendet så radikalt hade jag aldrig trott.

De första månaderna var jag helt säker på att jag fått en förlossningsdepression, jag mådde så dåligt emellanåt att jag låg nästan apatisk i sängen. Som tur var så var Rasmus hemma ett tag då när det var som värst. Så,jag går hos psykolog, och det är väldigt skönt. Nu rörde det sig inte om någon depression, utan sorg helt enkelt, men inte är det lättare för det. Jag är fullständigt utmattat både fysiskt och psykiskt och detta påverkar hela mitt liv. Visst, ibland mår jag bra, nästan som vanligt, men i bakgrunden hotar alltid ett sammanbrott som kan utlösas av de minsta sakerna. Jag märker stor skillnad på hur jag mår beroende på hur jag har fått sova. Att Valle sover minimialt gör ju inte saken bättre. Ca 8-9 timmar per natt och 1-2 timmar på dagen. Det är sjukt lite för att vara bebis...

Så, nu har jag tagit beslutet att sluta amma. Valle är ändå fem månader. Det kommer säkert bli tufft, han är inte direkt jätteglad att ta flaskan, tuggar mest på den och maten rinner ut, men har köpt en ny flaska, Tommee Tippee, och sätter mitt hopp till den. Att få vara ifred i mer än två timmar skulle göra så mycket. Att få sova. Att få chansen att må lite bättre.