...bloggande just nu ser jag. Dagarna bara försvinner. Jag har fullt upp med att försöka få ihop vardagen, att inte bryta ihop, att orka leva normalt. Helt plötsligt har det slagit mig. Vad som hänt med Niclas. Så efter några månader då jag försökt slå bort tankarna, känslorna och sorgen får jag erkänna mig besegrad och släppa efter. Och det är så jävla hårt.
Så jag orkar inte riktigt med. Njuter av de bra dagarna och försöker klara av de dåliga. Gosar med Valle och Rasmus. Ska försöka spendera mer tid utomhus i solen. Umgås med familjen. Ta en ridtur hos mamma. Äta god mat. Prata. Lyssna på musik. Få vårkänslor och fräknar. Pussas och vara kär.
Jag är inte så bra på att höra av mig, men det är som det är. Det får ta sin tid.
No comments:
Post a Comment