Besokare

Totalt antal besokare: Besokare idag:

Tuesday, January 22, 2013

Livet med bebis

Ja ,vad ska man säga. Det är underbart. Kärleken man känner är ju som inget tidigare. Att vi skapat denna lilla killen, som ligger och tittar med sina stora ögon, smackar och putar med den söta munnen och pruttar och rapar som en vuxen karl. Det är otroligt!

Men det är också mycket som ändrats, som man visste skulle komma, men som ändå är jobbigt, hur mycket man än älskar sitt barn. Att aldrig få äta sin mat medans den är varm exempelvis. För han verkar ha en otrolig tajming att vilja äta samtidigt som jag ska äta. Jämt. Eller när han lyckats somna och få ro på natten när han ätit så fyller han en bajsblöja. Då är det bara att gå upp igen, och börja om.
Eller det här med amningen. De första två veckorna grät jag varje gång han skulle äta eftersom han bara krånglade och inte fattade riktigt hur han skulle göra. Så man sitter där och känner sig värdelös och maktlös och frustrerad, och kämpar för livet för att han ska kunna äta. Nu funkar det fint som tur är men jag känner mig ändå otroligt obekväm med att amma inför folk.

Min mamma eller syskon spelar ingen roll, men annars känns det väldigt jobbigt. Så vi får väl se hur länge det dröjer innan jag kan socialisera igen. För det är inte att "bara" sitta med en filt fint draperat över när han ålar omkring, det blir svettigt och jag blir nervös att flasha tuttarna. Haha. För även om det för tillfället är en matkälla så är det fortfarande mina bröst. Och dom vill jag inte visa för vem som helst. Så är det med det.

Som tur är får vi sova på nätterna ändå och det gör allt så himla mycket lättare, även om han bara sover om han ligger på mig (vilket får mig att undra hur i helvete folk lyckas med att få sina barn att sova i egen säng så tidigt?!). Nu vaknar han kanske mellan kl 3 och 5 och är vaken ca 2 timmar innan han somnar om, men innan och efter det sover han bra. Igår morse krånglade han dock i över tre timmar så det slutade med att Rasmus tog honom och åkte med bilen en timma så jag fick sova lite ifred.

Men, han är ju knappt tre veckor gammal och saker ändras hela tiden, så nästa vecka kanske jag får äta maten nylagad för en gångs skull ;) Då börjar iofs Rasmus jobba igen också så håller tummarna för att få äta överhuvudtaget!

2 comments:

  1. Ni kommer få rutiner. Jag lovar. Och amma offentligt är aldrig något kul. Men när Valdemar väl finner sig till ro kommer han platsa bra under en tunn liten filt i vår och du kommer känna dig bekväm att inte behöva visa brösten. Men jag vet hur du känner. Jag kallsvettades när jag var på Julius med Juni när hon var några månader, och då hade jag ändå ammat överallt i sthlm kändes de som, men va en fasa att Juni skulle bli hungig där och jag skulle behöva visa brösten för min gamla klasskompis, en bekant ett ex och tusen andra bekantingar! Men ni kommer vänja er och lära er tillsammans du och Valle och om några veckor kommer du knappt komma ihåg att du skrivit det här. Om amningen redan förbättras sedan första gången så blir de bara bättre och bättre, man får ha ett jävla tålamod som mamma och ibland en jävla smärtgräns, för de är inte skönt att amma de första dagarna, aj! MASSA KRAMAR längtar efter er!!!

    ReplyDelete
  2. Vad är de för vagn ni har Nyfiket??

    // E

    ReplyDelete