Så är här är det: jag är en sån som lätt snöar in totalt på en viss sak ett tag, blir nästan lite besatt, ska läsa allt om detta detta och lära mig allt på en gång. Det är roligt i ca 1-2 veckor. Sen skiter jag i det.
Just nu är det LCHF. Har alltid varit skeptiskt, tyckt att det varit skitsnack osv, att det kan väl aldrig vara nyttigt? Ni fattar. I söndags fick jag en knäpp. Bara sådär. "Imorgon börjar jag", tänkte jag, det kan ju inte skada. Så, jag handlade på mig den maten som behövdes, rensade kyl, frys och skafferi och satte igång.
Igår när vi var hos Isabelle, så pratade jag med mamma och henne om att jag alltid har så ont i magen. De tyckte jag skulle gå till Vårdcentralen idag och göra allergitest mot gluten, mjölk och laktos. Något är det ju som inte stämmer (laktos vet jag dock att jag inte tål, men aldrig gjort test). Men, igår kväll så satt jag och läste en debatt om just LCHF och gick igenom närmare 200 kommentarer från användare. Det låter ju nästan för bra för att vara sant. Helt sjuka saker; folk har blivit av med diabetes, kunnat sluta med sina mediciner alltså, värden har höjts och sänkts till det bättre så läkare blivit helt häpna. Läkare ordinerar nu den här maten till diabetiker. Allergier av alla sorter har blivit lättare, eksem har försvunnit, astma förbättrats. Men det bästa av allt, för min del, var alla som skrev att deras magont försvunnit helt. Ingen svullnad eller smärtor. Merparten av alla som skrivit kommentarer hade haft problem med magen på ett eller annat sätt och för alla hade det blivit bra! Även många av personerna hade gått på dieter förut, bantat, gått ner i vikt, men fått försämrade eller oförändrade värden och liknande. Jag ville nästan gråta , är det bara detta som behövs? Att leva med magsmärtor är inget kul, tar både psykiskt och fysiskt. Man lär sig leva med det, det blir vardag. Men nu vill jag inte mer. Vågar knappt äta.
Ska pga detta vänta med allergitest och se vad matförändringen ger för resultat. Jag åt frukost för två timmar sen, satt och väntade på magsmärtorna som alltid kommer. Ingenting hände. Första gången sen..ja, jag minns inte ens? Ett litet halleluja-moment ska jag erkänna. Jag kan stå ut med två veckor av huvudvärk, illamående och trötthet (som jag inte känt av än, förutom en gnutta i huvudet då) för att sedan må bra!
Håller tummarna, och som sagt, ni som har erfarenhet, dela gärna med er. Mycket uppskattat!
No comments:
Post a Comment