Spöken...

Alla måste väl ha känt någon gång någonting någonstans. Obehag, rysningar, hår som reser sig, man känner sig iaktagen. Jag har upplevt massa sånt och de flesta jag känner har känt samma sak på samma ställen. I vissa hus är det bara en del rum eller en viss plats i ett rum. Eller utomhus, t.ex Stallängsskogen. Alla måste väl tycka det är illäckligt att gå igenom där t.om på varma soliga dagar.
Ibland drömmer jag mardrömmar om att flytta tillbaka till ett visst hus, så otäckt var det där.
I min förra lägenhet på Södra Kungsvägen kände jag ofta att jag inte var ensam men det var ingen obehaglig känsla, tvärtom. Det kändes lite tryggt sådär, att det var någon man kände och tyckte om.
En gång kände jag t.om att någon la sig bakom mig och höll om mig, gav mig en bamsekram, då var jag faktiskt vaken!!!! Men jag blev inte rädd, för det var aldrig otäckt.
I min nuvarande lägenhet däremot... Det är mest när jag ska sova, om jag är ensam. Jag drömmer mardrömmar, kan inte riktigt slappna av. Jag hoppas det går över, för jag behöver verkligen sova ordentligt. Det är inga stora saker, bara lite obehag. Förutom den gången när jag trodde jag skulle kvävas i sömnen, det var lite läskigt. Kan dock ha varit ett stressymptom... Otäckt var det iaf!
Är ändå glad att det inte är några värre saker, som en del andra varit med om. Då hade jag kissat på mig. Flyttat ut direkt!

Ska jag ha ett spöke vill jag ha ett snällt, en släkting t.ex, inga otäckingar!