Sovmorgon, fan vad skönt. Ska inte ställa klockan, ska dra ner för fönstren så solen inte väcker mig. Njuta av att inte behöva gå upp. Att inte behöva göra någonting, bara dra sig i sängen till lunchtid.
Så tänkte jag igår. Så tänkte visst inte min kropp inte idag... För en stund sen, 06.22, slog jag upp ögonen. Pigg. Hungrig. Kaffesugen. Ville inte kolla på klockan egentligen eftersom jag visste hur tidigt det var. Ville tvinga mig själv att somna om. Men nej. Det senaste har jag vaknat automatiskt efter nästan exakt 8 timmars sömn. Har inte kunnat somna om, sådär bara för sakens skull, utan faktiskt velat gå upp.
Då så. Eftersom jag fyller år imorgon behöver jag göra en del grejer. Nu när man är vuxen (jag vet, vad hände eller?) är det inte så lyxigt att mamma och pappa fixar kalas. Nej då. Jag får snällt kontakta de jag vill ska komma hem till mig själv. Jag får städa och köpa fika, vilket inte är det lättaste med en familj i alla åldrar och med diverse allergier. Därför tänkte jag nu, eftersom jag för en gångs skull är lite alert, att jag ska tidigt sätta igång med allt detta. Handla får jag dock vänta med, då kläderna jag beställt, som en present till mig själv, kommer levererade till dörren och "de inte kan utlova när under arbetsdagen leveransen sker", och jag alltså får vara en fånge i mitt eget hem tills det knackar på dörren. Idiotiskt, uråldrigt och jävligt osmidigt.
Sen får jag kaffebesök av storebror Niclas och lillasyster Gabbiluttan, det blir fint. Syskontid är behövligt. Får passa på när det finns tid. Och ikväll kommer Rasmus, vilket är typ bättre än bäst.
Nu ska jag läsa tidningen och dricka kaffe, som den vuxna människa jag tydligen är.